2011-08-11, 01:20
#1
Hej, nu har jag skapat ett flashback konto för att jag behöver någonstans att skriva av mig och kanske få några tips om vad fan jag ska göra. Hur jag ska fixa mitt jävla liv.
Hoppas verkligen att ni orkar läsa igenom allt och jag skall försöka göra det så lättläst så möjligt.
Bakrund: Jag är en kille på 21 år, har gått ut gymnasiet och jobbat deltid sen dess men under stora perioder också varit arbetslös. Min farsa gick bort när jag var 10 år och min morsa jobbar i en annan del av landet sen 4 år tillbaka så jag har i stort sett bott själv sen jag var 17 år förutom att hon kommit på besök vissa helger. Huset är helt avbetalt så det behöver jag inte betala.
Jag var som alla andra snorungar i tonåren och brukade vilt alkohol och nikotin samt cannabis och kände mig odödlig, vilket jag ångrar grovt idag. Detta kombinerat med en tonåring som bor ensam kan bara sluta åt ett håll, åt helvette. Jag har under dessa år byggt upp ett beroende av snus, cigaretter, alkohol och cannabis. (En annan typ av beroende med cannabisen dvs, den enda gången jag känner lite glädje i livet numera är när jag är hög). Det är inte ovanligt att jag sitter hemma och super mig själv asfull för att sedan gå och spy och känna hur jävla patetisk jag är.
Dagsläget: Jag har träffat en tjej nu i ca 2 månader och allt kändes asbra med henne. Livet kändes som det var påväg upp och jag trappade ner på nikotinet och alkoholen bara för henne, hon va tjejen som jag kände var den "rätta". Jag började se livet lite mer positivt och det enda jag ville göra var att tillbringa tid med henne, för det var då jag mådde som bäst. Jag kunde längta efter henne så fort jag satt mig i bilen påväg ifrån henne, alla låtar handlade om oss och allt va perfekt.
Allt roligt har ju sitt slut och så va det även med denna romans (vill inte gå in på varför). Kommer aldrig kunna bli jag och hon hur mycket jag än vill så kan jag lika gärna ge upp, livet är inte som en film där hjälten springer och stoppar planet innan hans älskarinna flyger iväg och dom gifter sig.
Så nu sitter jag i den situationen att jag har ingenting kvar att leva för, jag behöver hitta livsglädjen igen och denna finner jag endast då jag har brukat cannabis, vilket har lett till ett dagligt bruk samt alkoholintag varje dag. Den enda riktiga vännen jag har kvar håller jag på att flyta ifrån, vi är inte tajta längre. Han umgås mer med sina andra vänner som jag hatar av goda anledningar. Sen i lördags gjorde jag ett sånt frukansvärt misstag som jag har lipat över tillochmed, kommer aldrig kunna se honom i ögonen eller prata med han igen om det läcker ut. Han gjorde slut med sin flickvänn för 2 veckor sen och hon va på samma fest som oss och eftersom hon är en barndoms"kompis" till mig så pratade vi ut och det ena ledde till det andra, sårade själar som vi är. Så hon sov hos mig och morgonen därefter drog hon hem.
Sedan dess har jag knappt ätit och inte gått utanför huset, mår så jävla dåligt. Jag behöver hitta livsglädjen igen, den som försvann för 2 år sen för att sedan komma tillbaka och sen lämna mig lika fort som ett ögonkast.
Ni som letar efter ännu en självmordstråd kan leta vidare eftersom jag tycker att det är de fegaste man kan göra.
Så jag behöver eran hjälp med:
1. Hur hittar jag livsglädjen igen?
2. Kommer jag på något sätt kunna berätta detta för mig kompis utan att han drar ifrån mig eftersom att jag inte vill leva i en lögn?
Hoppas verkligen att ni orkar läsa igenom allt och jag skall försöka göra det så lättläst så möjligt.
Bakrund: Jag är en kille på 21 år, har gått ut gymnasiet och jobbat deltid sen dess men under stora perioder också varit arbetslös. Min farsa gick bort när jag var 10 år och min morsa jobbar i en annan del av landet sen 4 år tillbaka så jag har i stort sett bott själv sen jag var 17 år förutom att hon kommit på besök vissa helger. Huset är helt avbetalt så det behöver jag inte betala.
Jag var som alla andra snorungar i tonåren och brukade vilt alkohol och nikotin samt cannabis och kände mig odödlig, vilket jag ångrar grovt idag. Detta kombinerat med en tonåring som bor ensam kan bara sluta åt ett håll, åt helvette. Jag har under dessa år byggt upp ett beroende av snus, cigaretter, alkohol och cannabis. (En annan typ av beroende med cannabisen dvs, den enda gången jag känner lite glädje i livet numera är när jag är hög). Det är inte ovanligt att jag sitter hemma och super mig själv asfull för att sedan gå och spy och känna hur jävla patetisk jag är.
Dagsläget: Jag har träffat en tjej nu i ca 2 månader och allt kändes asbra med henne. Livet kändes som det var påväg upp och jag trappade ner på nikotinet och alkoholen bara för henne, hon va tjejen som jag kände var den "rätta". Jag började se livet lite mer positivt och det enda jag ville göra var att tillbringa tid med henne, för det var då jag mådde som bäst. Jag kunde längta efter henne så fort jag satt mig i bilen påväg ifrån henne, alla låtar handlade om oss och allt va perfekt.
Allt roligt har ju sitt slut och så va det även med denna romans (vill inte gå in på varför). Kommer aldrig kunna bli jag och hon hur mycket jag än vill så kan jag lika gärna ge upp, livet är inte som en film där hjälten springer och stoppar planet innan hans älskarinna flyger iväg och dom gifter sig.
Så nu sitter jag i den situationen att jag har ingenting kvar att leva för, jag behöver hitta livsglädjen igen och denna finner jag endast då jag har brukat cannabis, vilket har lett till ett dagligt bruk samt alkoholintag varje dag. Den enda riktiga vännen jag har kvar håller jag på att flyta ifrån, vi är inte tajta längre. Han umgås mer med sina andra vänner som jag hatar av goda anledningar. Sen i lördags gjorde jag ett sånt frukansvärt misstag som jag har lipat över tillochmed, kommer aldrig kunna se honom i ögonen eller prata med han igen om det läcker ut. Han gjorde slut med sin flickvänn för 2 veckor sen och hon va på samma fest som oss och eftersom hon är en barndoms"kompis" till mig så pratade vi ut och det ena ledde till det andra, sårade själar som vi är. Så hon sov hos mig och morgonen därefter drog hon hem.
Sedan dess har jag knappt ätit och inte gått utanför huset, mår så jävla dåligt. Jag behöver hitta livsglädjen igen, den som försvann för 2 år sen för att sedan komma tillbaka och sen lämna mig lika fort som ett ögonkast.
Ni som letar efter ännu en självmordstråd kan leta vidare eftersom jag tycker att det är de fegaste man kan göra.
Så jag behöver eran hjälp med:
1. Hur hittar jag livsglädjen igen?
2. Kommer jag på något sätt kunna berätta detta för mig kompis utan att han drar ifrån mig eftersom att jag inte vill leva i en lögn?