Ännu en tjugonånting kille här som rökt i snart fyra år. Har haft mina perioder där jag inte rökt alls på ett tag (allt från en vecka till ett par månader) och känner inte alls igen mig allt skitsnack i denna tråden. Seg i 1-4 veckor? Va?
Sluta gå in i stereotypen och se verkligenheten för vad den är istället. Cannabis är cannabis och det enda tillfället jag känner mig "seg" eller "efter" är när jag är bäng, möjligtvis morgonen efter om jag rökt som en skorsten. Helt spontant bestämde jag mig för att ha uppehåll en vecka tills jag jobbat klart för sommaren och det känns inte speciellt jobbigt alls. Jag kanske har "bättre" vänner än TS för de skulle inte undvika mig om jag slutade röka tvärt. De skulle snarare bli motiverade att ta ett break de också, kort eller långt.
Några sovproblem har jag inte heller märkt av, "its in your head" så att säga. Att folk säger att de känner sig pånyttfödda efter de slutat har nog snarare med att de tagit tag i sina liv. Klarar man inte av att röka en gås då och då samtidigt som man sköter sig med jobb, skola, träning etc. så borde man inte röka alls. Lite diciplin är allt som krävs. Precis som med allt annat så är cannabis bäst i lagom mängder, och de varierar givetvis.
I höstas snittade jag en 5:a i veckan och satt och spela wow alldeles för mycket. Det gick ut över mina studier och mitt sociala liv (hade dessutom precis flyttat till en ny stad = inga vänner) på det sättet att jag hellre åkte hem efter föreläsningen till min trygga lägenhet, röka lite och sen spela bort tiden istället för att försöka skaffa nya vänner. Jag insåg i början av våren att detta inte höll alls och skärde ner på rökat, spelandet och fokuserade på skolan istället. Betygen återhämtade sig men jag valde fortfarande allt för ofta gåsen istället för att umgås med folk.
Är det cannabis fel eller mitt eget?
Nu har jag dock hittat en balans jag trivs med och cannabisen kommer fortfarande vara en del av mitt liv. Jag skulle aldrig skylla på något annat eller annan än mig själv, och alla som gör det är bara tragiska. Ta tag i er själva och sluta rök om ni nu tror det är boven, men låt oss andra som kan hantera det va i fred. Jag kommer om några år ha en lång högskoleutbildning bakom mig, förhoppningsvis ett jobb jag trivs med och en lång stege till karriär att klättra på. Går det inte som jag tänkt är det som sagt mitt fel, ingen växt eller någon annans.
Sluta gå in i stereotypen och se verkligenheten för vad den är istället. Cannabis är cannabis och det enda tillfället jag känner mig "seg" eller "efter" är när jag är bäng, möjligtvis morgonen efter om jag rökt som en skorsten. Helt spontant bestämde jag mig för att ha uppehåll en vecka tills jag jobbat klart för sommaren och det känns inte speciellt jobbigt alls. Jag kanske har "bättre" vänner än TS för de skulle inte undvika mig om jag slutade röka tvärt. De skulle snarare bli motiverade att ta ett break de också, kort eller långt.
Några sovproblem har jag inte heller märkt av, "its in your head" så att säga. Att folk säger att de känner sig pånyttfödda efter de slutat har nog snarare med att de tagit tag i sina liv. Klarar man inte av att röka en gås då och då samtidigt som man sköter sig med jobb, skola, träning etc. så borde man inte röka alls. Lite diciplin är allt som krävs. Precis som med allt annat så är cannabis bäst i lagom mängder, och de varierar givetvis.
I höstas snittade jag en 5:a i veckan och satt och spela wow alldeles för mycket. Det gick ut över mina studier och mitt sociala liv (hade dessutom precis flyttat till en ny stad = inga vänner) på det sättet att jag hellre åkte hem efter föreläsningen till min trygga lägenhet, röka lite och sen spela bort tiden istället för att försöka skaffa nya vänner. Jag insåg i början av våren att detta inte höll alls och skärde ner på rökat, spelandet och fokuserade på skolan istället. Betygen återhämtade sig men jag valde fortfarande allt för ofta gåsen istället för att umgås med folk.
Är det cannabis fel eller mitt eget?
Nu har jag dock hittat en balans jag trivs med och cannabisen kommer fortfarande vara en del av mitt liv. Jag skulle aldrig skylla på något annat eller annan än mig själv, och alla som gör det är bara tragiska. Ta tag i er själva och sluta rök om ni nu tror det är boven, men låt oss andra som kan hantera det va i fred. Jag kommer om några år ha en lång högskoleutbildning bakom mig, förhoppningsvis ett jobb jag trivs med och en lång stege till karriär att klättra på. Går det inte som jag tänkt är det som sagt mitt fel, ingen växt eller någon annans.
)
?