Invandrares ansiktsuttryck, en bidragande faktor till att svenskar fort kollar bort?

Ja.
Är du tjej eller kille?

Själv är jag en "kall" människa som helst inte hejar på folk jag inte är bekant med. Detta gäller oavsett om dem jag stöter på är svenskar eller invällare.

Jag känner inget speciellt "hot" när jag korsar vägen med invällare. De är i princip alltid betydligt kortare än jag, så varför skulle jag känna det?

Finns många faktorer som påverkar.

Dels får vi svenskar lära oss att inte stirra och inte vara påträngande, medan folk från mellanöstern ofta verkar vara precis tvärtom. De stirrar oförskämt ut tjejer, även om de hade kunnat vara deras döttrar. De gapar högljutt i andras närvaro, de respekterar inte den personliga sfären som vi svenskar är vana vid. Annars kan ju svenskar generellt sett också vara något timida, och gillar i regel inte att möta okända människors blickar längre än någon sekund, om det inte är någon man finner väldigt attraktiv.

Sen finns ju det här med stereotypen om påträngande, påflugna blattar som inte lämnar tjejer ifred, och kaxiga, lättkränkta blattar som ska spöa svenne så fort han ens kollar på blatten. Självklart är det inte en stereotyp i den bemärkelsen att det är osanna generaliseringar, utan det ligger mycket sanning i det.
För tjejer är det förmodligen en otrevlig överraskning man tidigt får lära sig att leva med, när man märker att blattar tolkar minsta blick som att det är fritt fram, ibland räcker det att vara någorlunda lättklädd för att bli antastad och ofredad, då babbarna tycker att dom har rätt att få sin vilja igenom med en tjej som klär sig som en "hora", och ofta har extremt svårt att ta ett nej.
Sen är ju även blattarna kraftigt överrepresenterade inom våldtäktsstatistiken, och detta är säkert något som tjejerna är medvetna om.

För killar å sin sida handlar det väl förmodligen mer om att man känner till fenomenet "lättkränkt babbe" och vill undvika att förarga babben vilket lätt kan sluta med att man blir omringad av personen samt hans fem bröder/kusiner/gängmedlemmar och hotad/slagen. Men denna rädsla finns nog till mestadel hos yngre svenskar, och inte heller hos dom är den allmänt utbredd.

Sen finns en till aspekt, den rent utséendemässiga. Om man bortser från stereotyperna, så är väldigt många mörka svartmuskiga människor ganska oattraktiva och rentav fula i våra ögon. Många av oss föredrar ljusa människor, och finner dom mer fysiskt tilltalande.
Detta är även sant i många andra länder runtom i världen, där det anses fint och attraktivt att vara ljus/vit.
Svenskar anses av många vara ett av de vackraste folkslagen i världen. Jag själv har nog aldrig hört (och kommer med stor säkerhet aldrig höra) dylika uttalanden om araber, negrer, afghaner eller andra mörka svartmuskiga typer.

I slutändan är det svårt att säga exakt vad det beror på i ditt fall, jag har i alla fall försökt ge ett par stycken möjliga förklaringar.

För egen del så försöker jag ignorera mörka invandrare i min omgivning i möjligaste mån, då jag annars stör mig på att det kryllar av dom överallt och får en lätt känsla av att de liksom "börjat ta över" mitt eget land. Bara på så sätt att det ständigt rinner in fler och fler, och floden verkar aldrig sina.
Jag var nöjd med att leva i ett etniskt homogent land, med en vacker, vit, svensk befolkning.
Sen kan det även hända att jag själv ibland stirrar på någon blatte/neger, så som du har märkt, och då är det oftast med avsmak och förakt i blicken, med en stilla önskan om att personen ska inse att dom har utnyttjat vår gästfrihet länge nog nu och att det är dags att åka hem till sitt eget land.
Det här är trots allt Sverige, svenskarnas land.

Intressant inlägg, börjar lite försiktigt men blir sedan mer och mer klassiskt FB.

Jag vet vilka stereotyper du pratar om, de finns självfallet men man tenderar ofta att glömma bort den stora och oskyldiga massan bland invandrare som faktiskt inte är såhär. Det du tänker på är ofta de 'babbar' som är i yngre åldern och har växt upp i betongen.

Jag känner nästan inga invandrare som fyller i dina kriterier. Jag tror att många svenskar som du inte umgås med särskilt många invandrare och enbart har erfarenhet av sådant som sätter sig tydligt i minnet, och därav är de flesta exempel du har negativa. Jag nekar inte dess existens men du missar både hur många vanliga invandrare det finns (som fortfarande hamnar i dessa situationer i bussen) och att många invandrare inte alls är fula.

Sverige har väldigt många vackra invandrare skulle jag vilja påstå, och många av oss babbekillar har det där exotiska i oss, som en slags Antonio Banderas (en del av oss vill också verka mer Banderas-aktiga än vad vi är .

Man behöver heller inte vara ful bara för att man ser 'farlig' ut eller har maskulina drag såsom skägg och kraftiga ögonbryn.

Folk viker bort blicken mot alla, blattar som svenskar eftersom det inte är artigt att stirra på folk. Att blattar har en lust att stirra ut folk är bara tragiskt.

Jag brukar stirra tillbaka på blatten. En lååång stund och inte fan ler jag direkt...

Blatten viker till sist ALLTID ned blicken, fast det brukar ta ett tag eftersom han ju är van vid alla 99-procentare som ännu inte har fattat att blattarna bara är uppblåsta ballonger som det krävs ett aldrig så litet nålstick för att haverera.

Fan svennar, kom igen nu! De kan ockupera vårt land men det betyder inte att våra sinnen behöver vara under ockupation.

Synd bara att det krävs lite hårdare tag än stirrande för att bli av med asen.

Tittar invandraren mot mig, så möter jag honom med min blick och då tittar nästan alla bort. Men jag gör likadant själv, det är ju oanständigt att stirra. Jag är faktiskt rätt grym på att slåss, men varför skulle jag vilja reta upp folk utan anledning?

Som många har sagt så anses det inte artigt att ha för långvarig ögonkontakt med främlingar. Finns säkerligen en hel del såna där små oskrivna regler som inte alltid är så lätta att förstå om man inte är uppvuxen i ett svenskt hem.

Det har att göra med att det anses ouppfostrat och avvikande att blänga på och söka ögonkontakt med främmande människor. En parallell är att skandinaver gärna står lite längre ifrån varandra när man talar med varandra och har ett mer återhållsamt kroppsspråk/gestikulerande jämfört med låt säga sydeuropeer.

Stirrande och tittande upplevs ofta obehagligt eller åtminstone som ett klart tecken på att någon vill dig något.

Ungefär så kan man se det.

Som alla andra blattar kan du inte de svenska koderna. Om en svensk stirrar på dig och sedan tittar bort när du upptäcker det är det mycket sällan för individen är rädd mer att denne svensk informerar sig om dig. En svensk observerar, bedömmer personer långt innan du ens öppnat käften. Om du ( eller som de allra flesta dumblattar) uppfyller farhågorna är du körd for life. Men en svensk ger ALLTID blatten en chans att uppvisa ett normalt beteende efter just denna "okulära besiktning" men sällan tas chansen, särskild av de yngre förmågorna, därför man orkar inte eller kan inte ta till sig de svenska koderna. Och dom är VÄLDIGT tydliga.

Invandrare (då pratar vi om MENA:iter) tittar aldrig trevligt på mig, utan mer med en sorts aggressiv blick, som för att tävla om vem som kan hålla blicken längst utan att vika undan. Jag är etnisk svensk och därmed civiliserad och icke aggressiv. Därför viker jag undan min blick medan jag gärna håller kvar den om jag träffar svenskar - för att se om det är läge att säga t.ex. hej när man möts.

Vi västerlänningar stirrar inte på varandra så varför skulle vi stirra på blattar. Det har ingenting med rädsla att göra utan det handlar om uppfostran.