Jag är inte dem, jag är jag. Vem är du?

Jag vet inte riktigt var jag ska placera den här tråden. Om någon moderator anser att denna tråd är felplacerad så var vänlig att flytta den till ett mer passande underforum.

Med det sagt drar tråden igång med det återkommande temat - "Vem är du?".

Enda sedan jag gick i grundskolan har jag själv märkt att det är någonting väldigt galet med vår värld och att allting inte står rätt till, så jag tänkte ta itu med frågan som ingen verkar ställa sig själv längre, nämligen "Vem är jag?". Man tar för givet att ens jag är någonting som man själv väljer att utforma, men det som så många inte vet om idag är att det snarare är massan utav befolkningen som utformar och styr ditt jag, som berättar för dig hur du ska leva ditt liv och som sätter upp färdiga mallar om regler som den enskilde rättar sig efter, trots att så pass många känner ett stort missnöje.

Vårt samhälle är uppbyggd och designat på det sättet att ingen ska ifrågasätta de stora frågorna utan man hålls sysselsatt med att betala sina räkningar, jobba och ständigt tänka på vad andra tycker om en.

Såhär fungerar det idag jag citerar Oscar Wilde

'Most people are other people. There thoughts are someone else's opinions, their lives a mimicry, their passions a quotation!'.

Om du exempelvis vill ifrågasätta regeringen på grund av dess handlingar, eller har någonting emot det så måste du genomgå en rättslig process. Vilka pengar försvarar sig regeringen med om inte advokater som vi betalar för, nämligen skatt? Och du ifrågasätter inte det för att du är för upptagen med det trossystem som _DU_ fortfarande upprätthåller och tillåter?

Universitet förstör kunskap. Om du vill skapa ett centraliserad diktatur så är det farligaste som finns en öppensinnad, ifrågasättande och skarptänkt population som kan se igenom din skit. Därför säljer man ut ett trossystem, ett system som är anpassad för att ständigt hålla oss i okunskap. Så förskräckligt många idag ser saker i ett tunnelseende och har helt slutat att ifrågasätta saker och ting och lever ungefär som robotar som låter sig bli styrda av normen.

Den konventionella "visdom" som vi lär oss, lär vi ut till våra barn som i yngre och yngre åldrar lär oss vad som vi själva anser är konventionell visdom.

Idag tycker man det är okej för barn att signera deras namn på bomber som slutligen träffar barn i Libanon. Barn precis som de själva är. Wow, vi kan skapa bomber som kan döda mer folk än någonsin! Hurra... Finns det någonting positivt med att vara människa?

...Men det vill ingen prata om. Så vi kanske borde diskutera om någonting mer passande? Varför inte diskutera Kissie's blogg? Eller så har vi ju ett videoklipp på datorspelet World of Warcraft. Titta på det istället och håll käften och låt din värld falla samman.

Vårt jag har ett så fantastiskt stort inflytande på alla övriga. Du kan ändra helt på din världsbild bara genom att göra dig hörd och sedd och totalt ge blanka fan i vad andra kommer att tycka och tänka om dig. Du är och kommer alltid att vara den du är. Det är en start svår nog att acceptera och förstå. Men tydligen har du ju gjort det, accepterat din tillvaro. Förstå detta: Du kommer aldrig att bli mer nöjd med ditt varande om du tillåter dig att influeras av vad andra tycker om dig och ständigt rättar dig efter andra.

Är du helt ärlig mot dig själv? Om inte, varför? Ditt jag är det enda sanna. Är det du upplever just nu det du vill uppleva och känna? Varför är det så pass få som tillåter sig att vara ärliga mot sig själva?

Mitt svar på frågan är: för att andra konstruerar oss till att bli den vi är. Vi blir liksom en annans skapelse.

Sluta leva i lådan, för det finns en annan väg att gå. Och jag säger inte "DEN" vägen att gå, utan NÅGON ANNAN VÄG ATT GÅ, för om vi inte tar en annan väg från den vi har gått hittills, hur kan då någonting förändras? Det kan det inte.

Om du alltid gör det du alltid har gjort så kommer du alltid att få det du alltid har fått. Lika enkelt som den meningen. Vi behöver inte vara likadana allihopa, du kan titta åt ett annat håll. Du behöver inte vara en ansiktslös person i en ansiktslös massa.

Vad får dig att döma ut någons värdering eller trosuppfattning när du själv inte har ett svar? Det svar du har är vad någon annan har berättat för dig som sanning. Och det tror DU på innerligt? Verkligen? Har du ens frågat dig själv vad du tror på?

Så många tänker idag på vad som hände igår eller oroar sig för framtiden. Detta får oss att gå miste om den enda verklighet som någonsin finns, nämligen nuet. Det finns inget "igår" eller "imorgon", utan ett nu som flertalet människor vägrar att öppna sig inför. Hur ska du någonsin kunna lösa problem i ditt förflutna, eller hoppas att du löser alla världsproblem imorgon då det enda vi någonsin har är ett "nu" att arbeta ifrån?

Nästa gång du är ledig från jobbet, eller är sjukskriven eller har någon annan fritid, kan du då inte ta dig tillfället i akt att ta reda på vem du är, för det är du trots allt värd. Är du någon annans version utav livet, eller är du dig själv? Av vem fick du dina tankar och värderingar? Sluta upp att ignorera och väx upp.

Jag vill att vi diskuterar de frågor jag har tagit upp i denna tråd och fri reflektering utav innehållet i tråden. Är din vilja fri och dina åsikter dina egna? Är du dig själv?

Mvh/ 2.

Du låter lite som Marc Abadi (kolla på youtube) med din sista poäng. Även om du som läser&jäser på Flashback ikväll tycker att TS snackar skit så kommer du inte ifrån faktumet att du består av gener som du inte valt, du föddes av föräldrar du inte valt och du uppfostras i ett samhälle du inte valt. Vad är egentligen något du valt själv? Vad är "ditt"?

Om du har något som du anser "eget" i ditt liv så kan du skatta dig lycklig och bör hålla kvar vid det, även om det är en illusion. Kanske det inte är en illusion egentligen.

Jag har ju bara världens kunskap att utgå ifrån när jag formar mina egna uppfattningar och värderingar. Därifrån får jag vraka och välja mellan det som passar mig. Sen finns det ju indoktrinering, men förhoppningsvis som vuxen individ är man kritisk och ifrågasättande. Är det något som verkar vettigt så kanske det får ersätta en gammal värdering. Mycket svårare än så är det ju inte?

Visst, många kanske tar den enkla vägen och håller med, eller nickar accepterande till saker som egentligen strider mot deras egen moral, värderingar osv. Jag antar att det är det spåret du är inne på. Men det handlar mer om lathet eller självbevarelsedrift. Det har varit en social mekanism sedan urminnes tider. Man behöver kanske inte vara en toffel, men alla är inte krigare heller. Bara med din tråd uppmanar du ju folk till att tänka som du gör, aningen paradoxalt. Världen spinner vidare och ännu har vi inte trillat av den. Vi får väl se vad som händer framåt i tiden.

Men jag uppskattar ändå ditt initiativ och det är bra med människor som dig, som vill påverka världen till det bättre. Om det bara hade funnits fler. Tyvärr är ni ofta allt för naiva och era storslagna sanningar har redan passerat genom tanken på hela kollektivet. Det här du nämner är mänsklig natur, vårt beteende. Det kommer tyvärr inte ske några förändringar i den skala du siktar efter.


Sen är frågan; vem är du? Går du i skorna du säljer?

Jag beskrev att folk inte behövde gå DEN vägen, utan välja bland allt vi har att tillgå och såvitt jag vet har INGEN enskild hittills så bred kunskap att förstå sig på vad allt har att erbjuda. Någon annans sanning behöver nödvändigtvis inte vara ens egna. Och du har rätt som du skrev. Jag känner att 95% av dagens befolkning går på auto-pilot och har helt slutat att ifrågasätta. Med ett öppet synfält, utan påverkan av andra kan man lära sig mycket. Däremot behöver man inte ta ställning till det man lär sig utan visa förståelse för folk med olika åsikter.


Jag går i skorna som jag säljer och det har gjort mig mer medveten om vad frihet innebär. Dessutom försöker jag ge rabatt på mitt sortiment av skor genom att ständigt hjälpa andra att komma till insikt om att världen är deras och att ingen kan ta ifrån dem det.

Ett litet tillägg: Det jag vill få fram är att människor idag hör någon annans sanning och rättar sig efter det och tror på det. Den oändliga information som finns att tillgå väljer så många att lägga sig platt inför genom att bara tro så som en liten grupp tycker eller tror, ofta det som ens vänner har berättat för en. På det sättet missar man allt annat utom det man tror att man vet.

Censur och yttrandefrihet --> Filosofi
/ Mod

Men för att gå en annan väg så krävs starkt självförtroende, eller? Rätta mig, har inte mycket kunskap om detta. För att kunna beté sig som man vill, säga vad man tycker och så tror jag nog att man behöver det och då kanske det är självförtroende man ska bättra på innan för att kunna utföra dom sakerna.

Väldigt intressant tråd måste jag säga, imponerad av din kunskap.

När du skrev detta, var din tanke din egen?


Idag är vi födda i olika ramverk av ackumulerad kunskap.
Alla rättar sig i mer eller mindre utsträckning till dessa ramverk. Exempelvis sitter vi framför en dator.
Framför datorn använder vi oss av det skrivspråk som vi lärt oss. I det här fallet alfabetet.
Med hjälp av detta alfabet så konstruerar vi meningar i enlighet med mönstret för det språk som vi lärt oss.
Vidare tänker, som den här individen har uppfattat det, de allra flesta i ord.
Ord i sin tur har konnotationer. Konnotationerna består, i grund och botten, av utbredda ställningstaganden. Dessa ställningstaganden kan vara av dogmatisk eller pragmatisk karaktär. Etc. Etc.

Vi lever i ett ramverk av ackumulerad kunskap. Detta tillåter oss att kommunicera obundet av tid. Detta tillåter oss att ta del av exempelvis Oscar Wildes tankar, trots att Oscar Wilde är död. Detta betyder emellertid inte att varje enskild individ håller med Oscar Wilde om allt.

Vi lever i ett ramverk av ackumulerad kunskap. Den ackumulerade kunskapen som vi applicerar är inte summan av vad vi har lärt oss, utan vilken del av kunskapen vi identifierar oss med.
Vilken del av kunskapen vi identifierar oss med är betingat, inte bara genetiskt, utan baserat på erfarenhet delad.

Och så fortskrider det. Den här individen orkar inte skriva mer.

Jag håller på alla sätt och vis med dig i dina tankegångar, även om du är lite mer cynisk till världen än jag ^^
Jag hade startat en sådan här tråd för länge sedan, om jag bara kunde uttrycka mina tankar på ett bra sätt, men jag finner det svårt... Det finns alldeles för mycket att fiska fram ur huvudet gällande det här ämnet. Så tyvärr kan jag faktiskt inte bidra med mina egna tankar för tillfället, jag måste få fatt i dem (och förstå dem) först, men jag stödjer dina tankegångar till fullo!