en planets födelse

En planets födelse från mitt perspektiv.

En stjärna förbränner; väte+ väte bildar helium. När vätet börjar ta slut så bildas kol genom att 3 heliumatomkärnor slås ihop.Och syre bildas då 1 kolkärna+ 1heliumkärna slås ihop.

Här stannar tydligen processerna av om det är en stjärna med få solmassor.

Större stjärnor fortsätter sin förbränningsprocess där kol och syre bildar tyngre grundämnen.
Där kisel slås samman och bildar järn. Järnkärnan kollapsar sedan och drar till sig rester av den
kollapsade stjärnan.

Skulle det vara så svårt att se att en stjärnas kollaps när den svalnar av bildar en ny planet?
Att det är den "döende" stjärnan som blir en ny planet och inte att den bildas utav molnet(nebulosan) från stjärnan.
Jordens inre består ju av en järnkärna.

Vad är det som talar för min teori och vad talar emot den?

Stjärnor blir inte till planeter. Antingen så blir de till en neutronstjärna, skapar ett svart hål(måste vara stor nog), blir till en dvärgstjärna och någonting annat som jag har glömt bort.

Nuvarande teori som anses best lämpad är Protoplanetary toerin om jag inte. Reservation för fel antagande

Hur vet du det?

Vår sols förlopp är röd jätte- vitdvärg-svart dvärg- slut
Enligt mig är förloppet röd jätte- vitdvärg- svart dvärg- ny planet- senare ny stjärna- rödjätte-
vitdvärg- svartdvärg- ny planet.
Got the picture

Ja, men jag har inte köpt den teorin.

1. Planeter verkar oftast finnas runt stjärnor. Detta talar för att planeter bildas runt stjärnor, troligen i stjärnans barndom; och inte som slutprodukt av en döende stjärna. Den idag mest accepterade teorin är som tidigare sagts i tråden att planeter skapas i en skiva av stoft och gas runt en ung stjärna, allt eftersom partiklar i skivan klumpar ihop sig till större enheter.

2. När en stjärna som solen dör blir den som sagt en vit dvärg. En vit dvärg är en kropp som kollapsat under sin egen gravitation så att tätheten blir så hög att elementarpartiklarna blir degenererade (= de knös ihop i olika energinivåer för att de ligger för nära varandra för att kunna uppta samma energinivå). Strålningen från en vit dvärg är huvudsakligen termisk svartkroppsstrålning (dvs värmestrålning på grund av att den vita dvärgen har en hög temperatur). Så småningom (efter biljontals år, dvs länge än universums nuvarande ålder) kommer den slutligen att svalna och bli en svart dvärg, dvs en klump av kall degenererad materia. Detta är en otroligt tät kropp som man inte kan likna vid en planet. Det finns inget sätt som denna skulle kunna bli en stjärna på igen, den är kall och tät.

Det finns för står variation på storleken av en järnkärna för att din teori bör stämma. Sedan är många av de stjärnor som skulle stelnat till storlekar under jorden, dessa stjärnor har ej hunnit slockna och har inte hunnit göra det än om åldern på universum stämmer. Och om de fysikaliska teorierna stämmer.

Jag har varit på landet och har inte haft tillgång till internet. Men är nu tillbaka till "civilisationen".

Tack för svar! Jag håller ff envist kvar vid teorin, men jag kan ändra mig.
Du skriver att det blir en klump av kall tät degenererad materia. Vet man vad den degenererade
materian består utav? (kompakt av neutroner?)
Det finns kanske något utifrån som samspelar med en "död" stjärna och kan trigga igång reaktioner
som leder till att den åter igen blir bebolig.

Jag tänker på hur vår sol och jorden påverkas utav varandra. När solen tex har mycket solfläckar
och aktivitet så värms jorden upp och den kosmiska strålningen till jorden minskar samt(prod av
kol 14 minskar). När det är mkt solaktivitet så ökar ju också den seismografiska aktiviteten och jag
ser ett samspel där.

Sedan i en annan tråd så skrev någon att jordens massa var tillräcklig för att skapa en kärnreaktion
och då ser jag även möjligheten till en starkt upphettad planet. Vilken massa säger man som behövs
för att skapa en kärnreaktion?

Jag förstår tyvärr inte riktigt ditt inlägg.

För att fusion ska uppstå spontant krävs ingen specifik massa, utan snarare väldigt hög temperatur. Den höga temperaturen uppnås i fallet med stjärnorna genom att massan är så stor att gravitationen suger in material som värms upp av friktion och annat. (?)

Jordens gravitation är bevisligen inte stark nog att uppnå den temperaturen, baserat på att jag lever.

Variationen på sammansättningen av alla planeter stämmer inte med den sammansättning du skulle fått om alla var stjärnor i början.

Den består av huvudsakligen elektroner, neutroner och protoner, dvs stjärnans ursprungliga beståndsdelar (det är dock bara elektronerna som är degenererade, pga sin mycket lägre massa). Om den bara bestått av neutroner hade det varit en neutronstjärna


Jag vet inte riktigt vad detta något skulle vara. Den vita dvärgen är mer eller mindre nukleär aska, den kan inte genomgå fler kärnreaktioner utan att man tillför väldigt mycket energi.


Den kosmiska strålningen skulle inte på något sätt räcka för att "återuppliva" en vit dvärg.


Kärnreaktioner sker i jordens inre, men det beror på temperaturen. En stjärna måste vara minst 0,08 solmassor för att kunna starta kärnreaktioner. Men en vit dvärg har redan eldat upp all sin massa i kärnreaktioner, du kan inte få några i en vit dvärg om den inte överskrider 1,4 solmassor och därmed blir en typ Ia supernova.