Fenomenet modebloggare och deras svansar

Ja, jag har en undran: vad är det som gör att dessa modebloggare/modeller med blogg är så ofantligt populära? varför har dessa intetsägande människor drösvis med kommentarer på sina bloggar vareviga dag? Hur kan en del tjäna mångtusentalskronor på att varje dag visa upp ego-pics på sig själv i olika vinklar och kläder? Och skriva om sina "häftiga" liv?

Jag kan inte förstå det här fenomenet??? Vad driver folk till att skicka <3 och lovord till människor de aldrig har träffat? Det känns som att det här är nutidens små sekter med heliga sektledare som tjänar pengar på pöbeln.....

Det är inget fel på att uppmuntra männiksor eller att tycka om andra men detta fenomen gör mig fundersam. Jag tycker inte att det verkar helt sunt att posta ego-pics på sig själv vareviga dag och genom det kränga bekräftelse och pengar, det som är ännu konstigare är den drösvisa mängd respons blogginläggen genererar...varför vill folk göda dem?

Tror dessa postare att de ökar sin egen status genom att följa andra människors liv och beundra dem? tror de att de har en relation med dessa på något sätt? Är det en masspsykos vi beskådar?

Hjälp mig att reda ut detta.








(mod, visste inte om mode kanske var ett lämpligare område eller psykologi? men handlar delvis om bloggläsares relationer till bloggägarna)

För att unga tjejer och bögar är dumma flockdjur...

Har också funderat på det här en del, förstår mig själv inte på skiten. Tycker det hela bara känns enormt IQ befriat.

Ja, men ändå har de DRÖSER med folk som hänger efter dem? Alltså, VA????? Det är bloggläsarna som ger dem den makt de besitter, som göder deras egon. Helt otroligt. Men ett intressant fenomen.

Min exakta reaktion när jag försöker förstå varför de läser det.

Oftast så är det ju personer som man tycker inte behöver få mer ego boost heller.

Själv kan jag inte förstå varför man skulle vilja läsa någons blogg om mode, eller vad de har köpt för kläder idag.
Folk måste ju ha rätt torra liv själva om de tycker det är roligare att läsa om någon annans? iallafall om den handlar om vad de har handlat för kläder, kanske en annan sak om det typ är en blogg om nån som tågluffar runt i Europa eller nån som kämpar mot nån sjukdom.

R&S ---> Socialantropologi och etnologi /mod

Modebloggerskor är rockstars för den yngre genarationen tonårstjejer. Några att se upp till och jämföra sig med. Många försöker, men få lyckas. Att ha som livsmål att skapa en välbesökt modeblogg är ju tragiskt, men det är lika tragiskt med folk som springer runt och tror att dom skall bli musikidoler. Har man talang, och utseende: Go for it. Saknar man detta så är det lika bra att snabbt skrota dessa drömmar, och gå vidare i livet.
Alla människor vill ha bekräftelse, det är inte konstigare än så.

Svansen du pratar om, följer dessa bloggerskor nu. De hade följt något annat i en annan tid och annan plats.
Facebook gjort generationerna från 70 talet och framåt till "uppmärksamhetshoror" ter sig ganska självklart. Det blir ett mått på "lycka" i slutändan. Och ett självförsörjande system. Bloggaren får uppskattning (modererar givetvis bort att negativt), och svansen har någon "lyckad" att se upp till, och ger ännu mer uppskattning osv

Själv har jag som nöje att "slumpa bloggar". Ibland så träffar man på sådana med både talang och utseende, men för det mesta saknas båda.

[quote=SmileuronTV]text QUOTE]

Ja, precis, beteendet är inrotat oavsett tid men tycks explodera nu.

Självklart vill alla ha bekräftelse och uppmärksamhet men dessa individer har det som en form av knark verkar det som. Blir det aldrig tröttsamt?

[quote=zaraja]
Det blir oehört tröttsamt när bloggerskan saknar utseende och talang. Dvs: Spammar med smilisar, använder Comic sans eller annat konstigt typsnitt, gör duck-face min på alla bilder. Enbart lyfter fram sina tuttar, ger relationsråd när hon knappt fyllt de 20. Har klara problem med att använda svenska som skriftspråk osv. Knappast någon att se upp till!

Det slutar inte förrens uppmärksamheten tystnat, när folk slutar kommentera alltså. Jag tror det blir lite som en drog. Man villa ha uppmärksamhet till vilket pris som helst. Vilket fröken Nilsson är ett tragikomiskt exempel på.

Vidare tror jag att många bränner sina skepp alldeles för tidigt, och är alldeles för privata. 99% kommer aldrig bli något ändå. Jag undrar hur kul det är för ex. Ami of Sweden när hon mognat till, och insett att fan...kanske inte så lyckat om någon vill ta mig seriöst och jag vill ha ett jobb.

Arbetsgivare kollar bloggar och Facebookkonton numer innan anställning. Väldigt OT men relevant ändå.

Är det sig inte så att många "kända"() bloggare har varit lite töntar, om man så vill innan de blev kända? Det kan väl i alla fall vara en bidragande orsak till svansandet. De kan relatera sig själva till bloggaren.

En anledning till att många dras till den här typen av människor som om de vore magneter är nog just att de vågar prata på framför en publik. De är helt vanliga människor, men de har inget emot att skriva massvis med information om sig själva, prata på medan de videobloggar etc. Det är som reality-TV, men verkligare.

Vi är också "creatures of habit", och internet är en av de mest beroendeframkallande sakerna som någonsin har skapats. Vi vänjer oss vid att sitta vid datorn flera timmar varje dag, och de flesta av oss besöker hela tiden samma hemsidor även om vi inte får ut särskilt mycket av det.

Sen är det väl inte så konstigt att folk vill blogga och läsa om "mode", smink och annat som de också pratar om med sina vänner i det verkliga livet. På det här viset når de ut till fler och får mer respons, uppmärksamhet, konflikter och annat som är beroendeframkallande.

Det är i alla fall min analys. Dom kommer kanske ångra en hel del av det som dom har skrivit när de passerar 30, men det som dom gör känns ändå hälsosammare än att hänga för mycket på Flashback..

Tror att du har delvis rätt här, jag tror också att den beroendeframkallande effekten har en stor betydelse. Samt behovet av autencitet du implicerar. Det räcker att se till sig själv, och förstå att jag INTE behöver gå in på Aftonbladet 5 ggr i timmen, men lik förbannat måste jag bara "kolla om det hänt något". Sen att jag också "måste" kolla mailen, FB, fb, lite random bloggar och annat trams gör mina surf-sessioner längre och längre.

Jag tror personligen att det har med ängslighet att göra. Vi känner att vi måste vara ständigt
uppdaterade. För modebloggerskorna handlar detta om de senaste sminket, kläderna what ever. Svansen vill också vara uppdaterad, därav en sjuklig fascination för vad "andra gör", har på sig etc.
Finns du inte på "nätet" så finns du inte alls. Alla vill göra ett avtryck på eftervärlden, nu handlar det om bloggar.