2011-08-09, 17:38
#13
Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
2011-08-09, 21:15
#14
Citat:
Ursprungligen postat av Svagdricka
Fungerar det?
När ett mål uppnås kan man uppleva en kortare period av tillfredsställelse och kanske till och med lycka men det är snabbt övergående och man tvingas sätta upp nya mål att sträva mot. Uppåt framåt! Detta sätt att leva betraktas generellt som normalt och beundransvärt av omgivningen. Metoden ifrågasätts sällan eller aldrig offentligt (I t.ex. skolan). Någon varaktig lycka är det inte tal om. Istället ökar frustrationen i och med att mållinjen hela tiden måste flyttas och ofta blir man till sist övermannad av stress och depression. Det är svårt på gränsen till omöjligt för människor att leva upp till sina egna och samhällets högt ställda krav och resultatet blir ofta dåligt mående och sjukdom, ibland med självmord som följd.
När ett mål uppnås kan man uppleva en kortare period av tillfredsställelse och kanske till och med lycka men det är snabbt övergående och man tvingas sätta upp nya mål att sträva mot. Uppåt framåt! Detta sätt att leva betraktas generellt som normalt och beundransvärt av omgivningen. Metoden ifrågasätts sällan eller aldrig offentligt (I t.ex. skolan). Någon varaktig lycka är det inte tal om. Istället ökar frustrationen i och med att mållinjen hela tiden måste flyttas och ofta blir man till sist övermannad av stress och depression. Det är svårt på gränsen till omöjligt för människor att leva upp till sina egna och samhällets högt ställda krav och resultatet blir ofta dåligt mående och sjukdom, ibland med självmord som följd.
Vad anser du vara alternativet - nirvana efter uppnådd framgång? Långt ifrån alla människor mår dåligt av att ständigt behöva utmanas och därigenom utvecklas; tvärtom vågar jag påstå att stagnation är skadligt för alla som inte anammat en asketisk-stoisk livsstil.
Citat:
Ursprungligen postat av Svagdricka
Att nöja sig
Tyvärr har den moderna människan accepterat detta som något naturligt. Att lycka inte är något man kan uppleva hela tiden och att man inte heller bör begära det. Man förlikar sig med tillvaron som en hård och orättvis kamp som kräver vassa armbågar och ständigt slit för att åtminstone få ta del av en liten bit av den materiella kakan; den enda kaka man känner till. I missnöjet som uppstår i och med denna förlikning föds också företeelser som främlingsfientlighet, krig, miljöförstöring, exploatering av både människor och naturresurser, psykiska sjukdomar och självmord.
Tyvärr har den moderna människan accepterat detta som något naturligt. Att lycka inte är något man kan uppleva hela tiden och att man inte heller bör begära det. Man förlikar sig med tillvaron som en hård och orättvis kamp som kräver vassa armbågar och ständigt slit för att åtminstone få ta del av en liten bit av den materiella kakan; den enda kaka man känner till. I missnöjet som uppstår i och med denna förlikning föds också företeelser som främlingsfientlighet, krig, miljöförstöring, exploatering av både människor och naturresurser, psykiska sjukdomar och självmord.
Du begår ett mycket vanligt misstag då du utgår från att denna förlikning med tillvarons hårdhet är ett modernt fenomen. Människor har i alla tider betraktat livet som en svår prövning och har i regel motiverat sin plågsamma existens genom att uppfinna ett lyckligt, vilosamt efterliv; vid en granskning av så gott som samtliga troslärors vision av paradiset finner man att arbete och produktivitet är något som helt saknas - allt folk vill är att äntligen få vila. Idag är vi tack och lov såpass väl underrättade om världens metafysiska såväl som fysiska tillstånd att vi vanligtvis kan utesluta drömmen om ett liv efter detta och istället söka lyckan här och nu, medan vi ännu lever. Om vi sedan lyckas är en annan fråga, men det vore kontraproduktivt att ge upp vår strävan enbart därför att det är osannolikt att vi någonsin blir helt lyckliga.
Citat:
Ursprungligen postat av Svagdricka
Måste det vara såhär?
Det är just det jag skulle vilja att vi diskuterar. Jag är övertygad om att vi kan vända denna negativa utveckling, åtminstone på ett personligt plan, genom enkla metoder.
Jag mottager gärna kritik och diskuterar andra delar i det jag skrivit också.
Det är just det jag skulle vilja att vi diskuterar. Jag är övertygad om att vi kan vända denna negativa utveckling, åtminstone på ett personligt plan, genom enkla metoder.
Jag mottager gärna kritik och diskuterar andra delar i det jag skrivit också.
Utvecklingen är enligt ovan inte negativ, utan ett oerhört positivt led i utvecklingen framåt, förutsatt att vi betraktar mänsklighetens historia linjärt och sätter dess lycka - såväl individuellt som allmänt - som mått på framgång. Materiella förutsättningar för sökande efter lycka medför mycket riktigt större chanser att finna sagda lycka.
Överlag framstår din teori som en variant av den uråldriga kritiken av materialismen. Jag anser din pessimism vara obefogad, dina slutsatser orimliga ("eftersom vi inte är fullständigt lyckliga hela tiden är någonting fel") och din syn på "utveckling" vansklig. Om du söker ett alternativ till rådande lyckonorm kan du alltid vända dig till cynismen (den egentliga cynismen), stoicismen, den brahminska asketismen eller vanligt hederligt klosterväsende, men att livet är en jämmerdal innebär inte att man alltid måste låta sig nedslås av tillvaron. Forma den istället! Det finns alltid alternativ.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
