Får "damp"/rastlöshet ibland

Läste ett inlägg här om någons kompis, han retade sig på sin kompis som kunde börja springa omkring, skrika grejer eller knasa sig.

Jag gör så här ibland och det är som två personer fastän samma, jag brukar vara en något allvarsam, försiktig människa som gillar lugn och ro, att diskutera och är överlag trevlig och artig, men precis som de flesta andra gillar jag att ha kul, socialisera med andra och är inte blyg för fem öre. Däremot ogillar jag folksamlingar (särskilt i kollektivtrafiken) och undviker helst dem.

Ibland händer det dock, bara i sällskap av folk jag trivs med, att jag gör djurläten (detta är något av en ticks), särskilt lamm och får är intressanta. Hakar upp mig på ord eller stå och peta på folk jag känner. Ibland skriker jag en kompis namn med en hes tantröst inne i affären och då brukar han springa iväg och låtsas att han inte känner mig. Detta tycker jag är väldigt kul. (Jag bryr mig inte om andras reaktion). Jag gillar att reta folk och testa gränserna, ofast är jag lite trött men på bra humör i dessa stunder.

Jag har ett ton av energi som jag måste få utlopp för, jag är en kreativ människa och lite av en excentriker, bohem och udda person. Min syster säger att jag är ingen nervös person men ibland kan jag få andra att bli nervösa utan att själv veta om det.

Vad har jag för åkomma?
Hur kan jag bota den?

//S

Jag tror inte du har någon särskild åkomma. Du är du, helt enkelt. Och det är helt okej. Om du tycker om att härma lamm, gör det. Du skadar ingen. Om du är lite udda, än sen? Jag är också lite udda. En nästan normal tjej, skulle man kunna säga. Gillar tex inte så mycket att umgås i större grupper, men tre, fyra pers är okej. Känner mig helt vild och rasande ibland, men visar det inte. Umgås ibland hellre med djur än med människor... Oroa dig inte. Det är ingen fara med dig. Om ditt sätt bekymrar dig kan du ta upp det med en psykolog eller läkare, men efter vad du beskriver tycker jag du kan vara helt lugn.

Haha kan känna igen mig i typ allt det du skriver. Undrar också om det är någon åkomma. Är det så viktigt att bota den egentligen?

Skönt att höra. Mina vänner har inte lämnat mig än, men ibland har jag trott att det varit nära när ljudet "Bääää" har ekat när jag släpats ut av vakterna på krogen.