Den sista jag har kvar har lämnat mig.

(tjej)
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag lider av borderline. Har ej diagnos, men allt stämmer in så perfekt på mig.
Kommer ihåg att jag haft de sedan jag var 15år. Visste inte vad det var då, men att det var något fel på mig det visste jag.

Vad FAN ska jag göra. Alla tar avstånd från mig.
Jag är hur lycklig som helst bara jag är med någon.
Sen när jag är själv deppar jag ihop och vill bara dö. Seriöst..

Min barndomsvän har hittat nya kompisar.
Killen jag var på g med skriver inatt, att han måste fokusera på sig själv och en massa.
Att vi inte ska träffas på ett tag. Och sedan kan satsa 100% ?
Sa han det som en tröst? Det är omöjligt att få kontakt med honom.
Det är så mycket jag vill fråga honom, men han har ALDRIG tid. Han hade inte hört av sig en vecka innan inatt. Det är honom som var min sista vän.

Så vad fan gör jag ?
En tjej som inte levt sitt liv någonting. Inga kompisar.
De enda jag duger till är ONS, sjukt ledsamt. Halvt upp-cuttade armar. Våldtäckt.
Jag vill ha någon. Jag vantrivs, med mig och min familj.

Min familj, pappa söp nästan ihjäl sig. Jag var omkring 6-7års åldern. Träffar inte honom längre.
Mamma träffade en ny. Dom fick nya kids och slängde ut mig och min bror.

Grejen är den att mamma super nu också. Det har hon gjort i ca3-4 år.
Hon vägrar att lyssna på vad vi säger. Åka någonstans till AA eller vad som!!

Jag har inget jobb, går fortfarande i skola. Men klarar knappt av det heller.
Kan börja gråta när som helst för allt är så tomt.. men samtidigt tungt.
Klarar ej av konflikter. Erytofobi har jag också. (Rädslan för att rodna)
Kan absolut inte sitta/stå och prata när det är tyst. Eller folk kollar på en. Drar på en gång då.

Så himla trasigt allting. Och förlåt för min text, är sjukt ledsen på allt. Allt bara rullade på

Jag tycker att du ska försöka finna något slags aktivitet och kapa av ditt beroende av andra människor. Missförstå mig inte, utan jag menar helt enkelt att en människa kan inte må bra om den ständigt behöver någon vid sin sida. Har du inga hobbies? Intressen? Gymma efter plugget? Går du på gymnasiet? Linje? Läs lite på fritiden om t.ex. politik ifall du går Samhäll. Fördjupa dig i dina intressen och försök finna en mening med din vardag.

I går (den siste juli, söndag) så gick jag till affären 07:30. Jag kände mig lite låg, men tystheten, vädret och fåglarna här vid Mariaplan, Majorna, gav mig en euforisk kick.

Jag har en filosofi: det finns många småsaker som man kan njuta av livet och som har potential att göra varje dag underbar, men det krävs att vi verkligen går in för det. Har du ett hav nära dig? Gå dit en tidig morgon! Har du en äng? Lägg dig där på natten och njut av stjärnorna!

Registrera dig på en dejting-sida och börja ta kontakt med massa heta singlar!

Känner mig så sjukt ensam ju. Gillar Cs och COD.. men har inget internet till det..
Kan inte börja gymma. Får muskelleds-inflammation direkt..
Går Media. Har sålt min kamera för att ha råd med annat, den som va en stor hobby.
Brukar kolla på film, det gör mig gladare. Men kan inte sitta och glo på film hela dagarna.

Nej, du kan varken sitta och glo film hela dagarna eller spela CS/COD. Du behöver en utomhusaktivitet, och jag tycker att fotografera saker och ting ute är en perfekt idé, men systemkameror är inte direkt billiga.

Ibland så kan livet kännas ensamt. Mitt råd till dig är inte att börja socialisera mer och träffa nya människor - det hjälper dig endast tillfälligt - utan mitt råd till dig är att du finner saker som är roliga att göra ensam, men att sitta och titta på film ger dig bara ångest. Jag garanterar dig att du kommer att få en kick om du går ut någon tidig morgon när världen är halvdöd, och vandrar ned till något hav - eller varför inte gå och bada 04:30 i en sjö? Det finns så många möjligheter, men försök att ta en dag i taget, och försök släppa den historia du bär på.

Har du kontakt med psykiatiker/psykolog?

Är du säker på att du har borderline?
För det låter verkligen inte alls så... Släpp den tanken.
Jag tror verkligen inte att du lider av bordeline syndrom-

För mig låter det mycket mer som en deppression eller dylikt.

Gå till en läkare och testa med lyckopiller, det har hjälpt många

Piller är ingen lösning. Människor som mår dåligt borde inte pillra.

Gah. Du behöver inte citera hela texten.
Men nej, eller jag skrev ett mejl till en vid psykiatrin. Vågar inte ringa, allt känns så dumt.

Ja jag är väldigt säker på det.
Det är bara en del jag förklarar. Inte allt hur jag känner.
Vet inte om jag vill ha några piller, känns som om man måste äta de livet ut.

Det tror jag inte att du är kvallificerad att bedömma
Är du läkare eller psykolog? Inte... du kan du sluta uttala dig om saker du inte förstår dig på...

Till TS:
Ring psykvården - ring din läkare - dom kan hjälpa mer än du tror.
Glöm att du har borderline - för det är det inte.

Är du? Jag har en in i helvetes erfarenhet inom det här, så tänk till lite innan du öppnar käften nästa gång.