Jag vill sluta bry mig om människor.

Hej.


Jag anser att jag har ett problem. Jag känner att jag bryr mig alldeles för mycket om saker och ting, om hur människor i min närhet beter sig, hur dem tycker och tänker osv. Jag tycker oftast att alla har fel, och kan bli hur arg som helst och såra människorna jag bryr mig om med den aggressionen ifall dem gör något som jag inte tycker är ok. Det kan vara att min tjej pratat för "flörtigt" med en kille (fastän hon inte ens gjort det) eller att en polare avviker från en plan för kvällen eller liknande. När något sånt händer överanalyserar jag händelsen och gör det till världens grej, och blir skit arg och sårar människor som jag bryr mig om.

Allt grundas i min besatthet av förtroende och tillit tror jag.
Jag står inte ut med tanken av att bli förrådd, och därför blir jag helt galen när jag känner att jag blir det.


Jag vill alltså veta ifall ni har några tips på hur jag kan sluta bry mig så pass mycket, ifall det finns något sätt för mig att sluta haka upp mig på små saker och bara glida lite lätt igenom livet istället.
För jag behöver fan hjälp.

Eller vad tycker ni?

Håller med dig väldigt mycket om att man kan överanalysera småsaker till det yttersta. Förmodligen skulle jag inte ha samma typ av problem som dig, att jag blir arg som en konsekvens pga flickvän eller vänner. Dock tenderar jag att överanalysera saker och ting. När folk handlar på ett visst sätt i skolan eller jobbet försöker jag analysera anledningar och sedan följande steg, så det är inte riktigt likadant som ditt problem.

Lösningen dock, tror jag, är att man tränar på att sluta bry sig så mycket. Du skriver ju i exemplet med din flickvän att du vet att hon inte har pratat flörtigt, så det gäller att bara hindra sig att tänka på det för mycket, och det går att träna sig till det. Till en början. kan målet vara att att inte ens bli arg, och slutgiltiga målet är att att det bara flashar förbi en tanke, innan du släpper det och går vidare.

Väldigt bra råd, tack.

Problemet är att jag ofta inser hur fel jag agerar när skadan redan är skedd. Jag kanske även får träna på att urskilja vad som är värt att brusa upp över och vad som inte är.

Ja, har du kanske forskat lite i anledningen till ditt beteende? Det kan vara värt att veta varför du beter dig som du gör. Kanske har någon kompis från barndomen verkligen sårat dig på något vis när du var liten. Eller att du av någon anledning har svårt att lita på människor. Men det kan ju även vara yttre faktorer som gör att du inte litar på dom. Kanske tar du inte dom tillräckligt allvarligt, för att bry dig om dom speciellt mycket, och då kan man bete sig lite underligt..

Jag blev totalt backstabbad i tidiga tonåren av min dåvarande bästa vän, det kan ju haft stor påverkan. Det har jag aldrig riktigt tänkt på som en anledning dock..


Hur menar du?

Är detta beteende desamma även när du är under ett alkoholrus?
Jag vet inte hur just du reagerar på alkohol, men om du är mer lugn under alkoholen så är dina "analysförmågor" bara för du oroar dig/bryr dig nykter, Ta det lugnt!

Men att vända mig till alkohol som lösning till mina problem är väll ingen bra idé?

Intressant, jag har lite samma problem. Överanalyserar och tänker ALLDELES FÖR MYCKET. Vänder och vrider på allt, tänk om, om inte, va hade hänt om han sagt så o hon sagt så etc. Detta gör mig extremt svartsjuk. Jag har aldrig riktigt brytt mig om tjejer på det sättet och varit kär, mer bara kåt o velat knulla dem men nu är det en tjej jag gillar. Det räcker att hon gillar någon annans killes bild på facebook så börjar ja nästan kallsvettas o får en konstig tryckande känsla i bröstet, vad är deras historia? Känner dom varandra irl? Brukar dom snacka?

Jag känner mig också jävligt sviken.

Låter ju som att du är i tonåren med hormoner som spökar, hehe.

Tips; chilla. Om du brusar upp så tvinga dig själv att iallafall hålla käft tills dagen efter, då kanske du kan tänka mer klart. När folk undrar varför du går och tjurar, så kan du helt enkelt svara att du helst vill diskutera det dagen efter när du lugnat dig.
Prova. Stör du dig dagen efter så kanske det du brusade upp för var värt att diskuteras ändå. Du kanske är lugnare dagen efter och kan tas på större allvar om dina känslor inte går till överdrift.

PoP -> Psykiska problem
/Mod