Först vill jag säga att jag älskar min flickvän jättemycket, och jag har förlåtit henne för allt. Men tyvärr vet jag inte hur jag ska bli av med en massa jobbiga tankar.
Situationen är följande. Jag var otrogen mot min förra flickvän med min nuvarande - låt oss kalla henne Karin - flickvän. Visst, inte snyggt men förhållandet var ändå på väg utför. Efter uppbrottet började jag umgås ganska mycket med Karin, men jag gjorde väldigt klart för henne att jag inte var ute efter ett nytt förhållande. Jag var också tydlig med att vi inte var exklusiva. Det kan tilläggas att jag normalt sett inte bryr mig så mycket, och faktiskt försöker få henne att gå med på ett öppet förhållande.
En sak som hände ganska tidigt när vi började umgås var att hon hade lovat att komma hem till mig. Hon visste att jag mådde piss pga separationen. Det var även så att hon var ute och festade den här kvällen och hamnade hemma hos en kompis till mig, där hon hade trekant med tre av mina kompisar (en tjej och två killar för de som är intresserade) istället för att komma hem till mig.
Självfallet är det inte "otrohet" så som man brukar se på det, men jag har snackat med henne om det och hon håller med om att det var väldigt dumt. Visst, inte otrohet som sagt, men om man har lovat att komma hem till någon som mår dåligt pga en separation går man fan inte och knullar istället, och speciellt inte ens kompisar.
Jag har förlåtit henne helt, men tyvärr har jag väldigt svårt att släppa de här tankarna. Hur bör jag göra för att bryta dem? Jag tänker inte på det jämnt, men det kan komma upp kanske en gång varannan månad och varar då i två tre dar, och då mår jag skit. Om inget annat hjälper får jag gå till psykolog, men jag tänkte kolla om ni har något tips först.
Kommentarer som "dumpa horan" undanbedes starkt. Enda anledningen till att det här skulle kunna få mig att göra slut är om det helt enkelt blir för jobbigt att tänka på det, men jag hoppas kunna bryta de negativa tankarna. Jag vill heller inte ha några irrelevanta frågor om vårt sexliv eller klassikern "tar du den i tvåan" och jag är också ointresserad av att diskutera moralen i min otrohet. Den är också förlåten av mitt ex, och fullständigt irrelevant.
Situationen är följande. Jag var otrogen mot min förra flickvän med min nuvarande - låt oss kalla henne Karin - flickvän. Visst, inte snyggt men förhållandet var ändå på väg utför. Efter uppbrottet började jag umgås ganska mycket med Karin, men jag gjorde väldigt klart för henne att jag inte var ute efter ett nytt förhållande. Jag var också tydlig med att vi inte var exklusiva. Det kan tilläggas att jag normalt sett inte bryr mig så mycket, och faktiskt försöker få henne att gå med på ett öppet förhållande.
En sak som hände ganska tidigt när vi började umgås var att hon hade lovat att komma hem till mig. Hon visste att jag mådde piss pga separationen. Det var även så att hon var ute och festade den här kvällen och hamnade hemma hos en kompis till mig, där hon hade trekant med tre av mina kompisar (en tjej och två killar för de som är intresserade) istället för att komma hem till mig.
Självfallet är det inte "otrohet" så som man brukar se på det, men jag har snackat med henne om det och hon håller med om att det var väldigt dumt. Visst, inte otrohet som sagt, men om man har lovat att komma hem till någon som mår dåligt pga en separation går man fan inte och knullar istället, och speciellt inte ens kompisar.
Jag har förlåtit henne helt, men tyvärr har jag väldigt svårt att släppa de här tankarna. Hur bör jag göra för att bryta dem? Jag tänker inte på det jämnt, men det kan komma upp kanske en gång varannan månad och varar då i två tre dar, och då mår jag skit. Om inget annat hjälper får jag gå till psykolog, men jag tänkte kolla om ni har något tips först.
Kommentarer som "dumpa horan" undanbedes starkt. Enda anledningen till att det här skulle kunna få mig att göra slut är om det helt enkelt blir för jobbigt att tänka på det, men jag hoppas kunna bryta de negativa tankarna. Jag vill heller inte ha några irrelevanta frågor om vårt sexliv eller klassikern "tar du den i tvåan" och jag är också ointresserad av att diskutera moralen i min otrohet. Den är också förlåten av mitt ex, och fullständigt irrelevant.
