Engelskans intrång i Sverige. Är det dags att införa restriktioner?

Hon har ju rätt faktiskt. En muffin och en cupcake är ju två stycken olika kakor. Skillnaden så vitt jag vet är att en cupcake har glasyr på toppen medan en muffin inte har det. I USA så är det skillnad på muffin och cupcake.

Båda (eventuella) kaksorternas benämningar är emellertid engelska låneord, vilket visar på problemet som vi har.

Förvisso har du rätt men jag ser inte problemet i detta (är inte ute efter en diskussion utan ger bara min åsikt, kan tillägas att jag är vänster av mig, rent politiskt sett.

Överdrivet. Jag skulle vilja påstå att man använder engelska ord när det behövs.

Att säga blåtand, ostburgare, ansiktsboken, minnessticka, dintub, nätverka lokalt o.s.v, känns inte bara löjligt utan rent utsagt opraktiskt.

Nja, det finns två problem. Det ena är analytiskt och handlar om vilka ord som egentligen, kanske ovetandes, är lånesord. Det andra är om det är bra eller inte. Min uppfattning är att det är mest dåligt.

Ja, det har jag ansett länge.
Ett exempel är den musik ts tar upp. Det är bara att lyssna på valfri "svensk" radiokanal och räkna antalet låtar med svensk text.

Med tanke på att bluetooth är ett låneord till engelskan, som sedan återinförts till svenskan, så är det givetvis alldeles rätt att använda ordet blåtand. Detta exempel visar på vilka missförstånd som kommer ur låneordshysterin.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bluetooth

Om det hade varit ett låneord till engelskan borde väl tekniken ha hetat Blaatand på engelska eller något sådant men nu har tekniken namnet Bluetooth vilket inte är ett låneord till engelskan.

Jag förmodar att Du inte läste länken? Låneordande kan gå till på flera sätt. Ta till exempel ordet docka. Den svenska betydelsen är en konstgjord människa, ofta i miniatyr avsedd som leksak. Men genom att vi importerat det engelska ordet dock, som betyder att förena två enheter av något slag, har uttrycket docka tillika kommit att få även denna betydelse och vi får med hjälp av sammanhanget förstå vad det betyder. Jämför även det från England inlånade ordet Derby (eng uttal daarby, svenskt uttal derby), vilket betyder ungefär tävling mellan lag från samma ort, men egentligen är ett engelskt ortnamn som givits av nordbor. Slutligen har vi det engelska uttryck "not my bag" som i den svenska låneformen blir "inte min påse", dvs med svenska ord ordnade i en lånekonstruktion.

Låneordande kan således gå till på olika sätt. Med ett litet språk måste vi vara försiktiga, så att vårt språk inte utarmas.

Fast nu är ju standarden döpt till Bluetooth, inget annat. Oavsett ordets ursprung kan man ju knappast beskylla någon låneordshysteri för att det namnet används i svenskan istället för blåtand.

Använder du en dator med operativsystemet Vindöga 7?

EDIT: Om ni fortfarande är vakna så råder jag er att slå på TV10 och Super Bowl. Vartannat ord de svenska studioexperterna använder är ett engelskt ord.

På vilket sätt känns det löjligt och opraktiskt att säga "ostburgare"? I det fallet tycker jag snarare att det låter konstigt att säga "cheeseburger" när man pratar svenska ... Håller dock med om resten; i regel tycker jag att man ska använda sig av ursprungsspråket när det kommer till namn, vare sig det rör sig om personer, internetsidor eller produkter.

Just i detta fall är det ju just ingen hysteri, utan just ett konstaterande att låneord går åt olika håll, och att det inte är märkligt att ett från Norden importerat låneord till engelskan, återöversätts när det hämtas tillbaka.


Nej, dessvärre. Vi har ju även haft en period av onödigt stor inlåning från franskan.


Det kan man ju tänka sig. En sport som nästan inte finns här i landet blir förstås omtalad på originalspråket.