Känner mig helt tom, min kropp fungerar inte som den ska, känner inte för nåt längre. Känns som man bara väntar på att det ska ta slut.
Mår illa i stort sätt varje dag, isolerar mig, pallar inte träffa folk, blir rädd för mer o mer var dag som går. Det blir bara värre och värre. Hur tar man sig ur detta?
Går det eller är det försent?
Ta kontakt med din vårdcentral för att boka tid med en läkare. Du behöver kanske ta antidepressiva medel.
Ring i morgon det första du gör.
Jag har träffat en rad olika psykologer i flera års tid. Men endå är det mycket sämre nu en vad det var för ett par år sen.
Jag går på Kbt just nu, men det ser inte ljusare ut.
Du kanske borde prova på något annat i livet än det du håller på med ? det känns som att det kan finnas ganska många orsaker till att det är som det är ? steg 1 är väl att försöka ta reda på vad som är anledningen till at du mår som du mår.
För att lägga ett rationellt perspektiv på din situation, du skriver att du har gått i terapi i flera år och du är fortfarande deprimerad och t om känner dig värre. Att bli frisk från depression har i början alltid en nedgång i sjukdomen, du känner dig sämre innan du blir bättre. Det beror på att om du har ett normaltillstånd där du rankar dig 7/10 i svårighetsgrad på depressionen så får du i ett behandlingstillstånd ett högre värde. Detta är för att man river upp känslor och väcker tankar för att sedan ställa allt till rätta, om du går omkring med locket på så kan du klara dig på ett visst sätt men därunder väntar allt på att explodera. Imorgon eller senare i livet.
Att du ska bli frisk förutsätter att du genomgår rätt terapi. Har du varit med om något trauma så skall du söka dig till kris och traumacenter, har du adhd utan att ha upptäckt det förut så söker du dig till de experterna, nu går du i KBT-behandling och det fungerar för t ex personer med social fobi eller tvångstankar men täcker INTE upp en större underliggande sjukdom/störningsbild.
Jag är övertygad att du en dag blir frisk och glad men vägen börjar med rätt behandling. Detta gäller även din hemmabehandling såsom att äta nyttig kost och undvika regelbundet intag av alkohol eller andra depressiva substanser. En sådan sak som motion är också främjande för serotoninnivåerna (eller om det va dopamin eller va det nu heter).
Det är jobbigt och inte alltid möjligt att kunna ta ansvar för de där sakerna men innan man ger upp så ska man ställa sig själv mot väggen och svara ärligt - har jag skött allt på rätt sätt för att må så bra jag kan må under omständigheterna?
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
