2011-07-22, 12:21
  #1
Medlem
HasseBanans avatar
Jag har alltid kommit bttre verens med ldre personer n med yngre pga att jag alltid varit lillgammal av mig. En del i min egen lder och yngre har strt sig p det och tycker det verkar som om jag gr mig till och tror att jag anvnder ett mer vuxet och myndigt sprk bara fr att kunna "mstra" andra, vilket allts inte r syftet. Jag bara r sdan. Det r min personlighet. Och alla snackar ju om att man ska f vara den man r, men det inkluderar tydligen inte att vara lillgammal.

Ni som str er p lillgamla mnniskor eller folk som frsker prata som om de vore ldre n vad de r, vad r det ni ser som s negativt med det?
Citera
2011-07-22, 12:34
  #2
Medlem
Nu definierar jag inte enbart sprket med att vara "lillgammal", utan till sttet ocks. Har ngra vnner/bekanta som jag anser vara lillgamla- och min uppfattning r att dem kan verka stela av sig, Mindre avslappnade och inte frst/uppskatta ironi p samma stt som vissa andra vnner.

Nu har jag inget emot dessa mnniskor. Men de stimulerar inte vissa sociala behov, jag som relativt ung har.
Citera
2011-07-22, 12:47
  #3
Medlem
HasseBanans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av megrabb
Nu definierar jag inte enbart sprket med att vara "lillgammal", utan till sttet ocks. Har ngra vnner/bekanta som jag anser vara lillgamla- och min uppfattning r att dem kan verka stela av sig, Mindre avslappnade och inte frst/uppskatta ironi p samma stt som vissa andra vnner.

Nu har jag inget emot dessa mnniskor. Men de stimulerar inte vissa sociala behov, jag som relativt ung har.

Att vara lillgammal frknippar jag inte med att inte frst ironi, utan snarare tvrtom. En vuxen och mogen mnniska frstr ironi och sarkasm mer n en omogen, ointelligent mnniska.

P senare tid har jag dock brjat vilja framst som bde ungdomlig och ldre samtidigt. Det ena behver inte utesluta det andra s.a.s.

Jag tror det bsta r en kombination, s man kan gra sig frstdd och bli accepterad bde av yngre och ldre.
Citera
2011-07-22, 13:09
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av HasseBanan
Att vara lillgammal frknippar jag inte med att inte frst ironi, utan snarare tvrtom. En vuxen och mogen mnniska frstr ironi och sarkasm mer n en omogen, ointelligent mnniska.P senare tid har jag dock brjat vilja framst som bde ungdomlig och ldre samtidigt. Det ena behver inte utesluta det andra s.a.s.

Jag tror det bsta r en kombination, s man kan gra sig frstdd och bli accepterad bde av yngre och ldre.

P dig lter det som att en "vanlig" 20 rig r omogen, samt ointelligent. Vilket givetvis inte r fallet. Var frvrigt inte ett djuplodande svar man fick frn dig. Klart en mogen mnniska frstr ironi bttre n en ointelligent person. oreally? Nu finns det ocks olika stt att framhva ironi, viss kanske uppskattas mer av yngre publik resp ldre. Fr mig individuellt, kan det vara stimulerande att inte alltid vara seris och framst mogen. Dock frknippar jag det inte med intelligens utan vlbefinnande. r sknt att slppa p tyglarna ibland.

Det du nmne sist kan 99.9% av ungdommarna idag. De som inte kan det r antagligen efterblivna.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in