Ja, alltså, jag tycker inte man ska gnälla för mycket på AF, iaf inte enligt min erfarenhet. Det är helt andra krav från AF än från exempelvis socialen. När jag var med i Jobbgaranti för ungdomar (tror det var det jag var med i iaf, är inte det upp till 26 år eller nåt sånt?) var både handläggare och jobbcoach (jag fick en intern coach på AF) helt med på att jag förstås skulle söka jobb som det jag var utbildad till i första hand, och bara jag kunde uppvisa (genom lite egen förd statistik i ett snyggt kalkylblad för min del) att jag faktiskt sökte jobb och inte bara satt och såsade så var det inga större krav. Att komma ut i praktik är för att man ska få in en fot på arbetsmarknaden och lättare få jobb, inte nån slags tvångsverksamhet (till skillnad mot socialen som har som måtto att betala ut så lite pengar som möjligt under så kort tid som möjligt för så stor arbetsinsats från din sida som möjligt). Det finns ingen lag som säger att man måste ha jobb, du kan gå hemma och dra benen efter dig om du vill (fast du får ju förstås inga pengar då).
Så min insats bestod av att söka jobb inom det jag var utbildad för, vilket under gällande tidsperiod bestod i sin helhet av spontanansökningar, samt att gå till jobbcoachen då och då och snacka lite, kika på mitt CV och personliga brev osv. Sen kunde jag tack vare att jag var med i jobbgarantin ordna en egen praktikplats som jag hade i ca 2-3 månader, under den tiden fick jag förstås bara aktivitetsbidrag (eller heter det ersättning?) och ingen lön, men jag lyckades däremot få ut ersättning för "programresa", dvs reseersättning för bilresor 9 mil per arbetsdag, tack vare att jobbet hade kraftigt oregelbundna arbetstider.
Jag jobbade under den här tiden inte gratis, utan jag hade regelrätt praktik, vilket inom lokföraryrket innebär att man kör med körlärare. Dock fick jag gå typutbildning och göra uppkörning under praktiktiden, något som man normalt får utbildningslön för.
Jag kan dock inte gnälla, när jag var klar med utbildning och uppkörning (en uppkörning på järnvägen är alltså inte 20 minuter som i bilvärlden, utan i mitt fall tror jag det blev 9 hela arbetspass, tror det skulle vara 10 egentligen, men det fattades instruktörer och dom behövde mig, så det fick gå ändå) och läst in mig på företagsspecifika regler osv, anställde dom mig helt sonika och min tid hos AF var slut. Inte mer med det.
Jag fick iofs bara timanställning till en början, men jag jobbade nära eller tillochmed över heltid dom flesta månaderna fram tills jag fick 75%. Sen fick jag 100% och 18 dagar senare blev jag sjukskriven, och har varit sen dess, men det är en annan historia.
Så jag kan som en av tydligen mycket få säga att jag fick jobb tack vare AF. Inte direkt genom AF, men jag hade ju inte blivit anställd om jag inte hade gått på jobbgarantin och således kunde gå utbildningen "gratis" för företaget. Jag kan inte gnälla på det, företaget tjänade några slantar och jag fick jobb, win-win, även om jag inte levde så fett under tiden.
Kan tilläggas att jag bodde hos föräldrarna under tiden (och gör iofs fortfarande), men jag tycker ändå att min erfarenhet av AF är positiv.
