Varför tror du på förintelsen?

Detta är välkänt. Men "revisionisterna" hävdar att allt som verifierar den officiella historieskrivningen är "judepropaganda", lögner, framtvingat under tortyr o s v. Att de inte lyckas visa belägg för sina påståenden tar de bara som intäkt för att konspirationen mot den ariska rasen är såååååå djup och omfattande.

Det är jäkligt intressant, finns en tråd just som behandlar det. Om officererna i trent park ..
På en herr gård Trent Park, utanför London bodde en massa tillfångatalande officerare från den tyska armen. När de blide tillfångatalande fick de först leva bland vanliga soldater under en tid. för att sedan komma på herrgården och leva under mer lyxiga miljö. Där finns god mat tidningar , sköna sängar.

Var är poängen med detta? Jo under denna miljö, visade det sig att officererna började prata bredvid mun. Vad de inte visste, var att allt avlyssnade av den brittiska underrättelsetjänsten.

Över 1300 protokoller skrevs , många av dem publicerades på engelska i 2007 under titeln Tapping Hitlers generaler. De ska ha dramatiserats i en TV serie, Wehrmacht.

https://www.flashback.org/t1765743 . Finns en serie Wehrmacht också som rekommenderas att titta på. http://www.imdb.com/title/tt1342150/

Har inte fått ett bra svar av revisionisterna, hur det kan komma sig att de pratade om "gasningen" , "massavrättningar" med mera. För de kunde knappast bli torterad där . Sedan intressant är ju det, att det kommer fram också att Wehrmacht, ansåg det var inte värdigt av tyska soldater att göra sådana jobb. Är det därför SS fick uppdraget? Sedan de få gånger de gjorde det, var på grund de fick order om det. Och order var under"ed", så det gick inte bryta.

En lättsam form av tortyr isåfall eftersom samtalen ofta slutar med någon form av punchline och efterföljande skratt.

Avlyssnarna verkade i första hand vara ute efter tekniska data på vapen och flygplan,skildringarna av krigsförbrytelserna fick man så att säga på köpet.Det är antagligen anledningen till att materialet legat bortglömt i över 60 år.

Är det inte att överdriva litet att säga att Soldaten en gång för alla har bevisat att "de flesta" tyska soldater kände till "Förintelsen" av judarna? Det som chockerade kulturkoftor i första hand raljerar om när de har läst den är ju inte judarna, utan att många soldater tydligen : kände till att det ibland begicks våldtäkter i kriget, att flygplan ibland sköt på civila och så vidare, samt diskuterade dessa saker i cyniska och okänsliga ordalag. Med andra ord, ett "sensationellt avslöjande" av sådant som har varit uppenbart i många årtionden för krigsveteraner och historiker som satt sig in i "krigets mänskliga dimensioner" (som det heter).

Själva poängen författarna Sönke Neitzel och Harald Welzer försöker få fram är ju just att den bitvis obehagligt råa macho-jargongen som karakteriserar dessa avlyssnade konversationer på intet vis är något unikt ondskefullt "nazistiskt" fenomen, utan tvärtom är gemensam för frontsoldater i alla krig. Det är samma "bassesnack" i Soldaten som man skulle fått ur amerikanska soldater -- en del låter faktiskt ganska likt visdomsorden från, säg, Generation Kill, och skulle säkert ha gjort än mer så om det inte hade varit en journalist med på de glada gossarnas expedition som de måste "städa" språket inför.

Angående "Förintelsen" som systematisk "folkmordspolitik" är det mesta som återges mer eller mindre samma slags rykten som florerade i utlandspressen och -propagandan. Till exempel finns det ingen i hela samlingen som talar om några gaskammare, och den saken borde väl ha intresserat de allierade upptecknarna om de hörde talas om några. Däremot återberättas det ett par historier i andra och tredje hand (=rykten) om gasning av judar i järnvägsvagnar och andra illdåd.

Soldaten (Engelsk utgåva i översättning av en viss Jefferson Chase, Simon & Schuster, 2012), s. 154:

Författarna kommenterar:

Judarna blev alltså (förutsatt att översättaren inte är en klant) först nedsövda med någon bedövande gas, sedan levande begravda, enligt Heimer. Samma slags lösa rykten om gasning (med olika mer eller mindre groteska detaljer) rapporterades vid ungefär samma tid av världspressen, något senare bland annat av vår egen nyss utreste svenske Berlin-korrespondent Gunnar Th:son Pihl i den antityska propagandabok han 1943 skrev åt Alfred A. Knopf i New York, Tyskland går sista ronden:


Med andra ord, intet nytt under solen . . .

Ett annat rykte som Soldaten återger (s 155, samma utgåva) kommer nog i sinom tid att sälla sig till exemplen på groteska greuelhistorier på "revisionisternas" hemsidor. En viss Tinkes delger en kamrat ett förment ögonvittnes uppgifter om massmord med syra och elektriska bassänger:


Den som är bekant med "Holocaust"-litteraturen kommer kanske att tänka på en del liknande bisarra påståenden gjorda under och efter kriget om hur massmorden gick till; elektriska bassänger påstods till exempel av vissa "vittnen" ha funnits i lägret Belzec. Inga moderna forskare (vare sig "revisionister" eller "etablissemangslojala") tror dock numera på dem.




Summan av kardemumman blir att Soldaten egentligen inte berättar så mycket mer om "Förintelsen" än vad som redan varit känt. Enstaka vidrigheter finns det ganska många anekdoter om, men att ett "folkmord" var i full gång verkar desto färre ha känt till. Angående gasning, syra, elektricitet med flera raffinerade massmordsmetoder framgår det rätt klart att de allra flesta soldater som mest bara hade hört talas om rykten, om ens det, och att de oftast inte fann dessa trovärdiga. (Det enda möjliga undantaget som uppges verkar vara en man vid namn Müller, som säger sig ha hört direkt av en underordnad att bilar han personligen var ansvarig för hade använts för gasning av judar; han skall också ha blivit mycket upprörd över detta, likaså mannen han berättade det för, se s. 134-5 i ovan citerade utgåva.) Oftast kan man antingen avfärda sådana rykten rakt av, eller så kan man endast med svårighet urskilja skräckhistorierna från en eventuell kärna av historisk sanning.

Däremot tycks det ha varit litet mer allmänt känt att judar blev skjutna i större mängd av SS; flera soldater säger sig ha blivit ögonvittnen, även om det fortfarande var många fler som hörde talas om sådant ryktesvägen än som själva hade sett något av det. De som berättar sådana historier tycks också överlag vara klart negativt inställda till sådana excesser.

Att den inte validerar den moderna anti-Wehrmachtpropagandan så fullgott som man kan få intrycket av när överentusiastiska PK-recensenter höjer den till skyarna gör dock absolut inte Soldaten till en dålig bok. Tvärtom är det en mycket intressant, realistisk och annorlunda skildring av brottstycken ur Andra världskriget sedda från tyskt grodperspektiv. Jag håller helt med Laurentius Lucidor att den hör hemma i bokhyllan hos var och en som är intresserad av det kriget, eller för den delen av krig och militär i största allmänhet. Det enda tråkiga -- bortsett från några små slarvfel här och där -- är att författarnas psykologiserande svammel får så mycket utrymme, på bekostnad av själva källdokumenten, som ju är det verkligt intressanta den har att erbjuda.

Det sa jag aldrig.Jag sa att soldater i alla vapenslag på något vis medverkat/såg vad som hände.

Det intressantaste enligt min mening är att någon överhuvudtaget erkänner att de sett eller medverkat.
Bosse Schön hade t.ex i boken Svenskarna som stred för Hitler väldiga bekymmer att få SS-frivilliga att bekänna att de överhuvudtaget lämnat sina skyttegravar och än mindre sett några illdåd.

Det förvånar inte mig det minsta. Det är sedan länge känt att civilister i regel inte förstår sig på -- eller vill försöka förstå -- ens "vanliga" krigserfarenheter, det vill säga det som vi kallar "hederlig strid" i fält, öga mot öga med en uniformerad motståndare som följer krigets lagar och bruk. Hur mycket mindre förstående ställer de sig då inte inför sådant som inte accepteras av de lagar som politiker ofta själva utan militär erfarenhet stiftar om hur kriget "skall" utkämpas. Tar vi till exempel löjtnant William Calley har ju han blivit groteskt demoniserad i massmedia i årtionden, inte för att det han gjorde var särskilt ovanligt i Vietnam, utan för att just han råkade bli "avslöjad" av någon sensationshungrig journalist. Och angående SS och "nazisterna" i största allmänhet finns det väl ingen grupp i västerlandets moderna historia som blivit så demoniserad som de; kanske kan man jämföra med kättare på medeltiden, som räknades som att de mottog sina order direkt från djävulen själv. Är man "nazist" så "vet" ju "alla" att man är psykopat, sadist, massmördare och så vidare (numera även våldtäktsman, tack vare viss generaliserande journalistik).

Befinner man sig i den redan utsatta situationen att man har kämpat för Tyskland i dess armé (eller, hemska tanke, Waffen-SS), vilket i sig är nog för att många skall döma ut en som mänsklighetens avskum, så säger man förstås absolut inte ett knyst till någon nyhetsman som kan ge alla "goda européer" vatten på kvarnen och bekräfta deras demonisering av en. Inte ens att man hört det allra minsta lilla rykte om att något otillbörligt skulle ha skett under kriget. Däremot vill man nog ändå gärna tala ut om sina upplevelser tillsammans med andra som har liknande erfarenheter, och därmed kanske förstår en, även om resten av världen inte gör det. Till exempel medfångar i ett fångläger, där man tror att ingen annan lyssnar.



Sedan kan det förstås spela in var männen gjorde tjänst också. Inte alla fronter lär ha haft förbrytelser i stil med dem som till exempel Minnieur i Soldaten säger sig ha hört talas om; låg man till exempel och krigade på finska fronten fanns det nog inte så många judar där för SS att massavrätta, så då kan man nog mycket väl helt ärligt ha missat allt sådant.

För att återgå till trådens rubrik.Varför tror du på förintelsen?

Jo,för att här har vi den rykande pistolen.Gärningsmän som erkänner brott när de bevisligen inte befinner sig i någon tortyrsituation.Inspelningarna var inte ens ämnade för att bevisa att dessa brott skett.

Att sedan endast 0.2% av dessa inspelningar innehåller dessa bevis tyder givetvis på att inte alla soldater kände till saken,men alla vapenslag var inblandade (goodbye snälla-wehrmachtmyten).
Det gör ett förnekande till att det skedde till en omöjlighet vilket antagligen var trådens syfte.

Själv tycker jag nog det är att dra litet stora växlar på Sönke Neitzels upptäckt av dessa gamla avskrifter att uttrycka sig så kategoriskt. Det som dessa personer säger sig ha sett/hört talas om (och i något enstaka fall även deltagit i) är ju enskilda massakrer på judar, och att sådana förekom erkänner väl alla utom möjligen de allra mest extremistiska "förnekarna". Det som de flesta "förnekare" bestrider är som jag förstår det inte att en del judar blev mördade, utan att dessa massakrer skulle ha varit del i en större och centralstyrd plan för att utrota hela den europeiska judenheten. Och för att en sådan skulle ha funnits ger Soldaten inga bevis. (Såvitt jag minns, i varje fall, det var ett tag sedan jag läste den från pärm till pärm.) Förutom avskjutning av judar är det som sagt i regel fortfarande bara rykten om gasning med mera som de säger sig ha hört -- och att sådana rykten bland annat tack vare den allierade skräckpropagandan var i svang åtminstone från 1942 och framåt är ju sedan länge känt. Det bekräftar inte att sådant verkligen förekom; vissa av de rykten boken återger håller även författarna med om att de utan tvivel var falska, till exempel det om judarna som skall ha blivit dränkta i frätande syra i ett transitläger.

Att det är folk från samtliga vapenslag som kommer till tals betyder inte heller att samtliga dessa var inblandade i någon judeutrotning. U-båtsmannen Minnieur till exempel sade ju just att det var när han låg i arbetstjänsten (alltså innan han blev inkallad till flottan) som han hörde talas om den massaker han berättar för sin kamrat om. Överlag var det nog ganska få matroser i tjänst som kom i närheten av några judeskjutningar, helt oavsett hur vanliga eller ovanliga dessa var, helt enkelt för att dessa skedde långt från flottans baser.

Sedan är inte jag "förnekare" som vissa på Flashback är, jag tror själv på att det förekom något slags mer eller mindre toppstyrt massmord på judar under kriget, som kan ha skördat hundratusentals eller möjligen miljoner dödsoffer. Men enligt mig är Soldaten inte i sig nog för att bevisa den saken.

Säkert inte. Det finns nog inte ett enda enskilt bevis som bevisar Förintelsen ensamt.

Det är ju det förnekarna skriker om hela tiden. -:"Ett enda bevis som bevisar Förintelsen..."

Men de klarar inte av att tusentals pusselbitar tillsammans bevisar Förintelsen.
Det har helt enkelt inte den intellektuella spänst som krävs för att begripa sammanhanget.

/VV

OT raderat

// moderator

Precis nyss var det en snubbe på TV som påstod att hästar var ett påhitt.
Ja, just det! Inte bara det, han påstod att hästar var grönsaker.
Han säger att det är bara män i kostymer som hittat på hästar.
Jag tror att denne man inte har alla hästarna i stallet.
Han påminner lite om en förintelserevisionist. Ungefär likvärdig verklighetsuppfattning.

Själv tror jag både på hästar och Förintelsen.
Båda är tillräckligt bevisade för att jag ska inse att de finns resp ägt rum.

/VV