Myten om de naturliga ledarna, eller ledarstereotypen

Jag har mer och mer börjat misstänka att det inte finns några naturliga ledare: Born natural leaders.

Alla de jag känner som har blivit chefer eller företagare, har blivit det genom att de har något speciell personlighetsdrag. T.ex. intelligens parat med humanism, driv parat med kreativitet, anpasslighet parat med cynism och intelligens, aggressivitet parat med auktoritet och intelligens, osv.

Om det finns en variabel som verkar vara hyfsat separerbar, så är det intelligens. Jag har chefer och företagare i hela min familj. släkt, flickvänners familjer, barndomsvänner, studiekamrater m.m.

Visa mig någon som är en naturlig ledare oberoende av kontext. Det skulle i så fall vara en verklig ledare.

Har jag rätt eller fel?

Du har rätt.
*Intelligens är genomgående framgångsfaktor.
*Ledarskapskompetensen är kontextuell.
*Tron på en naturlig ledare, dvs lederskapet som en medfödd och global egenskap, är nonsens.

Kul att höra. Jag har ingen ämneskunskap om detta alls, har du?

Kort svar - ja.

Kan tillägga att det naturligtvis finns egenskaper som är utmärkande för ledare (utöver intelligens) men dessa skiftar mellan olika kulturer, tidpunkter, ämnesområden etc. I slutändan handlar det om den sociala maktfördelningsdynamiken, och den är ingalunda "naturlig" eller endimensionell.

Var kommer naturlig pondus in i bilden? Är inte den ett första steg för den naturliga ledaren?

En bra början är ju att skilja på transaktionellt ledarskap och transformativt ledarskap...

Eller bara läsa en bok om det; "Hur moderna organisationer fungerar", Jacobsen, Thorsvik 2008..

Ja, man kan tjäna mycket pengar på flumböcker packeterad i ihopsnickrade ord som ska förespegla någon slags vetenskaplighet.
Ursäkta. Finns det evidensbaserade studier på dessa vokabulärer? Eller randomiserade studier?
Skulle inte tro det...

Ska det vara användbart, så måste det nog kunna definieras. Och det tror jag inte går.

Tror att du skulle finna boken intressant, den används ju faktiskt inom undervisning på Sveriges universitet och kan man samtidigt tänka lite själv så kan man dra slutsatser ur bokens innehåll...

Samtidigt måste man också skilja på formella och informella ledare..

Men visst, allt ska ifrågasättas och dras till sin spets, sanningen är subjektiv.

Är inte personlighetsdragen medfödda då?

Är inte tesen om naturliga ledare bara sådan att man menar att vissa människor har medfött bättre förmåga att leda än andra. Att denna förmåga kan ha sin grund i olika personlighetsdrag och gestalta sig på olika sätt motsäger ju inte att förmågan är medfödd.

Alltså, man skulle kunna bestämma (t.ex.) att

Naturlig ledare typ A = Intelligens och humanism
Naturlig ledare typ B = driv med kreativitet
...

Så länge dessa grupper kännetecknas av hyfsat medfödda egenskaper, och inte något man aktivt kan anskaffa sig genom egenstyrd handling, så är det ju fortfarande så att det finns naturliga ledare, bara att man kan göra en finare indelning.


Det här är ju en annan diskussion, men att säga "det finns ingen som är en naturlig ledare oberoende av kontext, alltså finns det ingen naturlig ledare" är ju lite som att säga "intelligens finns inte, för det finns situationer där även folk som är intelligenta går bet." Så funkar det ju inte. Intelligens (t.ex. mätt genom IQ-test) har i genomsnitt högt prediktionsvärde om en massa på ytan ganska orelaterade saker, och alltså måste det anses finnas och vara användbart som begrepp. Om man insisterade på att fenomen inte fanns om de inte kan göra hundraprocentiga förutsägelser så går det ju inte att bedriva någon samhällsvetenskaplig forskning överhuvudtaget.

Jo, jag har faktiskt tänkt detta själv också. Men termen "social maktfördelningsdynamik" är jag inte helt förtjust i faktiskt. Ta min lilllebror t.ex. som är driftig, kreativ, gillar att skapa rörelser på olika sätt. Han är redan miljonnär en om två dussin sitter i företaget som fritt kapital. Han hade lägre betyg än mig, men han är social och gillar att skapa och tjäna pengar. Jag är mer fördjupande och vill förstå saker i botten.
Han har inte alls det behovet. Han nöjer sig med en betydligt grundare nivå, däremot har jag märkt att han är otroligt duktig på att snappa upp buzzwords om viktiga eller nya saker som han sedan kan använda att snickra ihop hans egna modeller av världen.
Dessa använder han sen för att skapa sig makt mot andra människor.

Visst, men kan man inte visa att teorierna stämmer, att de ger ett nettobidrag.
Så kan mma fråga om de hr något värde alls. Annars blir det lite vidskepelse. De kanske t o m ha ett negativt värde. Så ha det varit gång på gång iaf vad jag har hört av företagare. Jan Carlzons "Riv Pyramiderna" som användes som kurslitteratur - även på Harvard. Problemet var bara att han inte ens implementerade sina egna idéer på SAS. Men lästes gjorde den och han hyllades som ett geni i princip. Idag är det ingen som vill ha med han att göra, och SAS är ett förlustföretag fortfarande.
Läser ni om honom i boken? Nä, jag tänkte väl det.