För Er som funderat på att vandra i Björkliden

Jag tänkte berätta lite om min tripp till Björkliden/Abisko, för er som funderat på lite vandring och sightseeing i Lapplandsfjällen, och kanske aldrig gjort något liknande men varit sugna att testa på hur det är. Ni rutinerade hajkers som springer runt kring Björkliden och Nuoljafjället har nog inget att lära av min text.
Men se det som en liten guide för rookies.

Jag och tjejen tog bilen upp till Björkliden första veckan i juli för lite vandring.
Vi hade små dagstrippar inplanerat. Ingen tältning, så denna guide passar bra för Er som inte är Bear Grylls eller Les Stroud.

Första dagen utgick vi från hotellet i Björkliden för en vandring till Sveriges högst belägna fjällstation Låktatjåkko, och ner igen. Det är en vandring på totalt 18 kilometer.

Vädret på morgonen var soligt, men rapporten sa mulet och eventuellt regnskurar på eftermiddagen.

Jag tog följande kläder:

T&P flexible byxa från Idefixteko:
Jacka Lundhags rafter.
En vanlig T-shirt i bambumaterial.
Försvarsmaktens kortkalsong M/93
Ett par linersockor och ett par andra strumpor utanpå för att motverka skavsår och underlätta fukttransport.
Kängor: Viking Hunter som var väl ingångna under två år, och underhållna så de inte blir vattendrickare.
Kniv: Gerber GatorMate
Ett par polariserande glasögon (Det är LJUST i partierna med snö även i juli)
Sprit 35, tändstickor, och toalettpapper (Man kan ju bli nödig)

I ryggsäcken som var av 30 liters modell och tio år gammal (Dock väldigt bra och breda axelremmar) hade jag ett regnställ från försvarsmakten, Försvarets spritkök modell ”trangia”, en tunn fleecejacka, Försvarets vattenflaska M/90, och en camelbak med vatten. Lite matverktyg och en påse med Drytechs Real turmat. Modellen var Chili Con Carne, och tjejen hade en påse Trek N Eat av modell: Nudlar i grönsakssås. Vi var rörande överrens om att hennes påse inte ens tjänade som djurföda, medans min påse smakade riktigt fint då man kastade i lite extra peppar.

Vi startade vandringen 9:30 på morgonen i 14 plusgrader och solsken. Man kunde välja två leder och jag rekommenderar att ta den som jag TROR hette ”Stigfinnarleden”, och så tar man den som heter ”Södra leden” nerför.
”Varför det?” ndrar ni. Jo det är vackrare vyer efter ”stigfinnarleden”, och Södra leden är lämpligare nerför då man är trött.
Båda lederna är väldigt bra utmärkta med stenrösen som det är målat lite rött på, så det är inga problem att hitta där på sommaren (reserverar mig för dimma).

Kängor är ett måste, eftersom det ännu i juli rinner smältvatten nerför fjällmassivet, och bitvis kan det vara geggigt.

Vandringen upp till fjällstationen tog oss ca. 4 timmar med en lunchrast inräknad på det. Sista kilometern fick vi trampa i snö. Inte djup/lös snö. Men ändå snö.

Väl uppe på toppen så är det nästan ett måste att testa Låkta-våfflan. Gärna med hjortronsylt för er betongbarn som inte får det så ofta annars ;-) Själv tog jag den med blåbärssylt och grädde och det var MAGISKT gott. Sen har de en fin gulashsoppa vill jag också passa på att tipsa om.

Toalett finns där uppe, och om man vill kan man övernatta där, men man ska nog ringa först och kolla så det finns lediga platser. Man kan även tälta utanför stationen och ändå njuta av faciliteterna som att gå på toalett, diska och liknande. Summor runt detta kan ni få via http://www.bjorkliden.com.

Efter den rasten (som gjorde mig rejält dåsig) så passade vi på att göra toalett, och sen snörade vi kängorna och begav oss neråt. Fötterna och benen var lite domnade, men det gav med sig efter vägen. Man får ju en magnifik utsikt över Lapporten då man kommer neråt Bjärkliden till, så man visste ju att det var värt mödan.

Blir ni törstiga efter vägen så dricker ni direkt ur jåkkarna som rinner. Kalasgott vatten.
Vägen ner tog 3,5 timme. Vi hade betydligt sämre tempo på nervägen eftersom jag fick lite känningar i ena knäet (Kom ihåg att ta det lugnt nerför, för det är då man kan paja knäna).
Väl nere i Björkliden så tog vi oss ett glas för att fira vår tripp, och det smakade underbart i munnen. Lite middag, en bastu i vår stuga som vi hyrt av min arbetsgivare, och sen var det bara att gå å lägga sig.

Dagen efteråt startade vi igen med att ta bilen ner från Björkliden till E10, svängde vänster mot Riksgränsen och kör en liten bit till man kommer till en rastplats som är skyltat ”Rallarkyrkogården” Vi gick dit från rastplatsen för att få uppleva historiens vingslag, och se Svarta Björns grav, samt graven från den forne generaldirektören åt SJ, Axel Granbom med fru ligger begravd. (Läs på om detta innan ni åker så inser ni vilken rejäl direktör den mannen var, som ville begravas där rallarna som gav sina liv för Malmbanan ligger) Det tar en timme totalt om man stannar och fotograferar en stund....Det kan vara dåligt skyltat, men fortsätt förbi kapellet en bit...sen vänder leden ca 180° och ringlar vidare upp till själva kyrkogården. Det finns märkningar, men de kan vara svåra att se ibland.

Efter detta drog vi vidare till Silverfallet som ligger mellan Abisko-Björkliden, strax innan Björkliden. Underbar miljö, och man kan gå ner till Torne Träsks strand och sitta där och filosofera och se ut över en sjö som är 7 mil lång, har 26 meters siktdjup, och nog är det vackraste jag sett i svensk miljö! Sann magi!

Skulle det nu regna så kan jag rekommendera att åka till Narvik i Norge. Gemytlig stad med en underbar fjällmiljö från Riksgränsen, över Björnfjell på norska sidan, ringlande norsk väg vid fjordar, och nå målet Narvik för en matbit kanske? Det är 7,5 mil från Björkliden enkel väg.

Hoppas jag kunnat ge er lite tips och idéer. Lycka till!
/Attackminken

Vad är slutsatsen? Åk aldrig till Björkliden?

Bra och utförlig guide! Kan säkert komma till nytta av någon som funderar på en vandringstur.

även om det nu kanske inte är något problem att bli sjuk när man inte sover ute och har nära till samhället så tycker jag ändå inte att man skall rekommendera folk att dricka vattnet direkt ur bäcken. Vattnet är normalt helt rent ja, men du kan inte veta om det ligger en död ren i vattnet 100 meter längre upp, jävligt opraktiskt att bli magsjuk om man är ute på längre vandringar. Koka eller droppa i lite vattenrening så är du mycket mer safe.

Jag har aldrig någonsin sett någon använda vattenrening i de svenska fjällen.

Trams!

Jag har druckit många liter vatten ut jokkar bara för senare upptäcka att det ligger en död ren längre upp!

Så länge det är rinnande vatten är det ingen fara..

.

Så bara för att risken är liten så är det smartare att dricka vattnet direkt istället för att rena det? Det om något anser jag vara trams. Hade det varit i ett läge när man måste få tag i vatten så är det inte mycket att bråka om, men å andra sidan så är en liten droppflaska vattenrening så oerhört lätt att ta med sig och använda så det känns lite som att inte kolla när man går över ett övergångsställe för att man vet att risken för att någon ska skita i stopplikten är rätt liten.

Ja jag måste hålla med dig där Wheelgunner.
Men jag kan hålla med dom andra i vissa lägen. Ska man vandra flera dagar så kan man ju dricka vattnet man har med sig i första hand, och rena det sen. Dock så vill jag väl rekommendera att man har med sig resorb eller liknande om man ska dricka kokat vatten. Det tenderar ju att sakna salter och mineraler som man gärna vill ha i sig om man dricker kokat vatten. Dock kan ju tilläggas att jag inte såg en enda ren på Låkkta-fjället. Nada zip zero. De har renarna på mer låglänt terräng under sommaren på bete så vitt jag vet. Vad säger ni andra?

Jag har aldrig hört något så dumt som att rena eller koka fjällvatten! Det är för f-n renare än det ni dricker ur kranen hemma!

Men å andra sidan så är stockholmare och liknande betongskallar som fisken på torra land i fjällvärlden..

Vi andra som vet hur det ligger till vet att renarna vistas på fjället sommartid och i skogslandet vintertid..

.

Oerhört trivsam läsning för mig och min fru som ska besöka Björkliden för första gången i sommar. Tack.

Jakt, fiske och vildmark --> Friluftsliv och vildmark
/Moderator

Jag tänkte samma sak som du och har druckit ut fjällbäckar många gånger.

Sen fick jag i mig nåt en gång och åkte på värsta diarrén nånsin. Försöka ta sig tillbaka till bilen med magvärk och var 500:e meter kasta sig bakom en buske o dra ner byxorna... det var ingen höjdare. Så efter den enstaka upplevelsen och trots hundratals erfarenheter av att bara dricka vattnet direkt utan problem så har jag köpt mig ett lifestraw för att rena när man dricker direkt ur bäcken.

Det är helt enkelt inte värt obehaget av att vara sjuk.