Flashback bygger pepparkakshus!
2011-07-10, 22:42
  #1
Medlem
Deadwalkings avatar
Hej. Detta är inget troll och jag försöker inte se ut som en psykopat eller något sådant endast seriösa svar tack. kommer bli lång läsning och lite osammanhängade. Allting började vid fyra års ålder då min lillebror dog och jag var det enda syskonet som fick se honom. när jag var fem började jag dra för gardiner för att han inte skulle se vad jag gjorde för något. Sen började jag skolan och då så hade jag det svårt att skiljas ifrån min mamma då jag inte lita på att hon skulle komma tillbaka för att hämta mig men det fixade sig tillslut. Sen blev jag mobbad från fyran till sexan, Gav tillbaka när jag var femton och han sexton rätt rejält och jag fick min hämnd sen var det lugnt ett tag. Sen blev jag hotad och fick hemundervisning sen gick jag ur skolan. Kom in på gymnasiet fast jag hade skolkat mycket i högstadiet hade ingen lust att gå hela dagar i skolan och gjorde det inte heller. Kom in på omvårdnad då och kände direkt att jag inte kunde reletera till någon där då alla var ute och festade på helgerna och det gjorde inte jag så jag drog mig undan och började skolka och skära mig. Sen fick en kuratorn på gymnasiet jag gick på reda på detta och ringde mina föräldrar och jag fick en akut tid på bup dagen efter kom dit fick svara på lite frågor och dom konstantera att jag var deprimerad fick medciner men sen efter tre fyra månader så mådde jag bra så jag kastade dom. Då upptäckte jag att jag inte kände med folk överhuvudtaget det kändes som om dom bara klagade hela tiden så jag orkade inte med andra människor utan drog mig tillbaka lite jag kan känna mig ledsen och så men det är inte ofta alltså känner ingen rädsla i princip fast jag var rädd för allt när jag var liten. Tyckte det var konstigt kollade på en massa diagnoser men slutade med det rätt fort då jag slutade bry mig om det och det var när jag hade kommit ur depressionen. Jag är inte speciellt känslig för att se våld förutom våldtäkt det hatar jag. Det kommer perioder när jag är jätte glad kär i min flickvän men sen förändras det snabbt och då är jag nedstämd och känner inget. Sen så började jag läsa om seriemördare och titta på o normalt mycket slasher filmer på helger typ från sju på morgonen till fyra på natten. Och jag läste bara mer om ted bundy och dom började tänka att jag skulle bli mer effektiv än don sen började jag fantisera om skolskjutningar och ville göra dom men hade inga vapen till det. Sen så helt plötsligt fick jag konstiga ider som att en kille som min flickvän kände som barn han satt på bussen och då kom det att han satt och stirra på mig och efter kom iden om att jag skulle döda honom eller misshandla honom för det men har inte träffat honom sen dess det är jag glad för. Det är ett par människor jag har fantiserat om att mörda, En av dom är min systers pojkvän vi kan kalla honom för R en liten kärring som jag vill döda och skulle troligtvis göra det om jag fick chansen till det med. Sen så har jag varit mycket intresserad av folk med asperger,adhd och alla andra diagnoser men sen kom en ny ide om att jag hatade dom för det var massa tjat om dom och att det var någon som skrev att dom var framtidens människor och då tänkte jag jävla idiot dig borde man skjuta. Jag kan ärligt säga att jag hatade dom men inte för att dom var annorlunda utan bara för att liksom alla utom personer med schizofreni borderline och psykopater vet inte varför. Men sen har jag alltid varit så att jag har haft ett jätte stort intresse för något sen försvinner det för något annat på två dagar ungefär. Har aldrig förstått ironi heller. Men sen en dag så brakade det loss min systerdotter på fjorton bast med ,autism,utvecklingstörning,adhd skvätte vatten i mina nya skate skor och jag sprang efter henne och tog tag i nacken på henne och kastade henne ner i vattnet det var grunt så hon slog i huvudet och fick ett skrapsår i pannan kunde gått värre men nu gjorde det inte det. Så jag har väldigt mycket ilska i mig och den kommer ut i små utbrott inga stora precis Men när det väl gör det så då vill dom flesta ringa farbror blå då jag hotade min syster med en köks kniv för att hon och en annan kille hånglade i min säng. Har också svårt att behålla vänner då jag oftast till slut börjar hata dom med. Sen har jag haft paranoida tankar som att mina bästa vänner har med sig folk för att spöa mig och sådant så ett tag hade jag en 40 cm kniv med mig överallt jag ser saker rätt så svart och vitt antingen gillar jag någon eller hata dom så är det bara. Min före detta psykolog sa att jag kommer bli psykotisk i fall jag fortsätter så här men det har inte hänt ännu så jag slutade att gå hos henne.Jag kan även manipulera folk till att gilla mig och sånt men brukar inte såra någon med det tror jag i alla fall har väldigt lätt att läsa av folk och sånt men själv kan jag ljuga utan att det syns på mig. Nu söker jag svar på det här ENDAST SERIÖSA SVAR tror någon här att jag har något eller bara ett problem att jobba på med så löser sig det vad skulle ni isåfall säga att jag har för något typ som diagnos / personlighetsstörning. tackar på för hand.
__________________
Senast redigerad av Deadwalking 2011-07-10 kl. 23:06. Anledning: lite stavfel
Citera
2011-07-10, 22:52
  #2
Medlem
papperskulas avatar
Tror tyvärr ingen kommer ta sig igenom den där texten, du lär radbryta och dela in i stycken, annars gör det sjukt ont i ögonen att läsa texten.

Men jag såg något om att döda, misshandla m.m
Gå till närmsta sjukhus och berätta om dina problem, det kommer bli bättre så småningom ska du se!
Citera
2011-07-10, 23:05
  #3
Medlem
Deadwalkings avatar
Citat:
Ursprungligen postat av papperskula
Tror tyvärr ingen kommer ta sig igenom den där texten, du lär radbryta och dela in i stycken, annars gör det sjukt ont i ögonen att läsa texten.

Men jag såg något om att döda, misshandla m.m
Gå till närmsta sjukhus och berätta om dina problem, det kommer bli bättre så småningom ska du se!
Får väl hoppas att nån mer gör det för där har jag redan varit och dom sa det är ingen fara.
Citera
2011-07-11, 00:18
  #4
Medlem
Jag tog mig friheten att styckesindela texten.

Citera
2011-07-11, 00:21
  #5
Medlem
Kopiera texten du precis skrev, klistra in i nåt text program typ word eller write. Skriv ut eller maila till sjukhus eller soc. Jag vet faktiskt inte men det är ganska uppenbart iaf för mig att du behöver både nån o prata med och medicin.
Min åsikt iaf :-)
Lycka till
Citera
2011-07-11, 00:45
  #6
Medlem
Deadwalkings avatar
Okej tack för allting nu till en fråga till om ni fick gissa så vilken sjukdom skulle jag ligga närmast? är bara nyfiken
Citera
2011-07-11, 02:04
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Deadwalking
Okej tack för allting nu till en fråga till om ni fick gissa så vilken sjukdom skulle jag ligga närmast? är bara nyfiken

Vilsen, och rädd.

Och kanske problem med ditt temprament.
Citera
2011-07-11, 11:25
  #8
Medlem
madeinflens avatar
Vore fel i att spekulera om din "diagnos". Förstår att du undrar såklart, men det där med diagnoser är ju så föränderligt. Det kan se olika ut genom livet, olika saker spelar in... hur livet runt dig ser ut, vilken läkare du träffar osv.

Sträva efter att älska dig själv - gör sådant DU är duktig på, som DU tycker om..sök DIN väg i livet med tex en utbildning, en hobby osv. Du är speciell, och just du är unik. Jobba på att känna respekt för dig själv och respekten till andra kommer. Det är så det funkar. - Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Var inte rädd, och analysera inte en massa. Fastna inte i mörka tankar om död och annat mörkt. Shit - livet är större än så.
Undvik att sitta uppe på nätterna när du har mycket ångest, och titta eller läsa skit. När du hamnar i perioder av svackor (du skriver tex det med din flickvän) försök prata med henne, gå i kyrkan, träna bort det...Eller vad vet jag - hitta just din grej att ta dig igenom svackan. Så är livet man känner sig inte konstant kär och glad. Sådna flickvänner finns inte.
Det där med fantasier kring hemska saker kan alla få när de fastnar i en period av frustration och ledsamhet. Alla har sådana perioder - bara mer eller mindre. Så det är säkert inte mer "fel" på dig än på alla andra - du har bara haft faktorer i ditt liv som gjort dig mer sårbar och vilsen.

Hoppas min högst spontana ord till dig kan inspirera dig; i alla fall lite, att grubbla mindre om det mörka och istället försöka förstå ditt egenvärde. Att du är speciell, såsom din systers pojkvän och alla andra - vi har bara olika svårigheter att vara bra människor och få ett bra liv. Grejen är att för dig yttrar det sig på ett sätt, och för tex din syters pojkvän på ett annat. Egentligen är vi samma - lika svaga, lika sårbara, och lika rädda.

Jag håller tummarna för dig mannen. Sluta hata - börja leva. Och kom i håg: livet är både bra och dålig för alla - det är vår attityd som gör skillnaden. Så skratta åt din syster och hennes pojkvän nästa gång de hånglar i din säng. Din attityd kan bli totalt förändad - om DU vill själv. Mycket mer än du tror är i din egen makt.
__________________
Senast redigerad av madeinflen 2011-07-11 kl. 11:30.
Citera
2011-07-11, 21:48
  #9
Medlem
Deadwalkings avatar
Citat:
Ursprungligen postat av madeinflen
Vore fel i att spekulera om din "diagnos". Förstår att du undrar såklart, men det där med diagnoser är ju så föränderligt. Det kan se olika ut genom livet, olika saker spelar in... hur livet runt dig ser ut, vilken läkare du träffar osv.

Sträva efter att älska dig själv - gör sådant DU är duktig på, som DU tycker om..sök DIN väg i livet med tex en utbildning, en hobby osv. Du är speciell, och just du är unik. Jobba på att känna respekt för dig själv och respekten till andra kommer. Det är så det funkar. - Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Var inte rädd, och analysera inte en massa. Fastna inte i mörka tankar om död och annat mörkt. Shit - livet är större än så.
Undvik att sitta uppe på nätterna när du har mycket ångest, och titta eller läsa skit. När du hamnar i perioder av svackor (du skriver tex det med din flickvän) försök prata med henne, gå i kyrkan, träna bort det...Eller vad vet jag - hitta just din grej att ta dig igenom svackan. Så är livet man känner sig inte konstant kär och glad. Sådna flickvänner finns inte.
Det där med fantasier kring hemska saker kan alla få när de fastnar i en period av frustration och ledsamhet. Alla har sådana perioder - bara mer eller mindre. Så det är säkert inte mer "fel" på dig än på alla andra - du har bara haft faktorer i ditt liv som gjort dig mer sårbar och vilsen.

Hoppas min högst spontana ord till dig kan inspirera dig; i alla fall lite, att grubbla mindre om det mörka och istället försöka förstå ditt egenvärde. Att du är speciell, såsom din systers pojkvän och alla andra - vi har bara olika svårigheter att vara bra människor och få ett bra liv. Grejen är att för dig yttrar det sig på ett sätt, och för tex din syters pojkvän på ett annat. Egentligen är vi samma - lika svaga, lika sårbara, och lika rädda.

Jag håller tummarna för dig mannen. Sluta hata - börja leva. Och kom i håg: livet är både bra och dålig för alla - det är vår attityd som gör skillnaden. Så skratta åt din syster och hennes pojkvän nästa gång de hånglar i din säng. Din attityd kan bli totalt förändad - om DU vill själv. Mycket mer än du tror är i din egen makt.
det är där problemet är på nätterna har jag ingen ångest blivit så att jag tycker om det mer då är det tyst kyrka kommer inte att ske gillar inte religon bara min flickvän har jag prövat men hon förstår inte fråga om sjukdom (diagnos) då alla andra här verkar göra det så jag kan ta det med en psykolog hittills har jag fått svaret att jag är psykotisk. Men har lite andra intressen psykiatri,medecin,kirurgi glömde och tillägga att min syster då var otrogen. jag tackar innerligt att du skrev ett sådant långt svar det låter väldigt bra men jag skulle ju inte säga att jag hatar allt och alla men det är liksom vissa människor. Min systerdotter t ex han älskar jag mer än något annat för jag kan reletera så mycket till honom när jag var liten och honom ville dom utreda för asperger. Men ett stort tack för ditt svar ska pröva lite av detta någon som har fler tankar
__________________
Senast redigerad av Deadwalking 2011-07-11 kl. 21:48. Anledning: stav fel
Citera
2011-07-18, 20:53
  #10
Medlem
Jag tycker inte att det är nåt fel på dig!
Du är min bror och jag förstår att det där var jobbigt men jag förstår hur du känner.
Älskar dig, bror!

<3
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in