Om Universum blev självmedvetet?

Tänk att jag blir ju inte särskilt överraskad när man i vanlig ordning ställer en direkt fråga men istället erhåller pseudoupplysningar på någonting helt annat. Orsak och konsekvens är ingenting nytt under solen så det finns ingen väsentlig anledning att predika om respektive. Däremot är det roande hur du fakstiskt associerar mänskligt medvetande med orsakssamband och hur förstnämnda skulle påverka sistnämnda, istället för vice versa. Var är parallellerna? Vad är logiken? Sedan lyckas du malplacera fysikaliska storheter mitt i allt och drastisk hävda att mänskliga individer kan deformera ärftligt DNA med mental vilja (Star trek here we go). Då undrar jag, har du över huvud taget belägg som kan styrka detta eller är det här någonting som du själv har suttit och begrundat på tunnelbanan?

Låt mig förtydliga. Det jag menade var att universum är medvetande på grund av vår (Människans) existens. Vi är dess medvetande. Universum har av några av dess beståndsdelar gett förutsättningen för uppkomsten av självmedvetenhet om dess existens (Människan). Detta med tillfällighet som den enda ”påverkande” faktorn. Således besvarade jag en av TS frågeställningar om universum var självmedvetet.
Personangrepp i stil med ”religiös fundamentalist” undanbedes vänligt men bestämt. Jag är ateist och jag hoppas att min lilla ”teori” är lite tydligare. (ta den med ett lastbilsflak salt. Likaså denna tråd)

Ursäkta stavfel och felaktig grammatik. Jag är dyslektiker.

Mvh(!)

Låt mig implicera en metafor: Ponera att vi ska blanda saft, koncentrerad hallonsaft blandat med vatten. Detta i sin tur utformar flera olika kombinationer som skapar ett visst resultat (i detta fall en färdigblandad dryck). Men det behöver nödvändigtvis inte vara vattnet som ger upphov till själva hallonsmaken. Nu vet vi visserligen att den koncentrerade vätskan fungerar endast likt en smaksättande substans och sedan är det egentligen helt irrelevant vad som skett innan eftersom blandningen i sig redan ägt rum, en blandning medelst totalt nya egenskaper. Ser du dillemmat? Bara för att människan skapades i universums sfär så betyder inte det per automatik att hela universum gestaltar likadana kännetecken som respektive varelse. Alla de påverkande faktorerna är en lång lista, äckligt lång.

Ta inte personangreppen personligt förresten. Jag råkar ogilla flummiga hippieresonemang.

Din attityd skymmer och grumlar din syn. Överkommer du den så kan du kanske bli
en forskare med den absolut vassaste spjutspets.
Ser ingen anledning att ge dig mer svar då Your Mind is already Set.

Till tråden dock vill jag förmedla att jag inte ser universum som död materia utan ngn vilja,
utan tvärtom.

Hej MaSun! Ett tag sen sist. Har du kommit iväg till bibblan än?

On topic : Där finns många bra böcker i ämnet Astronomi. / mvh

Edit : Även många populär-utgåvor om Kosmologi.

Hej FruGondol!

Jag har säkert lånat en 5-6 böcker om astronomi som ligger utspridda hemma.
Har ev tänkt söka kandidatprogrammet i Astronomi men behöver tenta upp Ma
för att komma in.

Hoppas du har hälsan och mår gott.

Men lägg ned den där skenheliga propagandan. Hade du undvikit att stoppa kuken i bikupan redan från början så hade du till och med sluppit bli idiotförklarad. En vetenskapsman utav din kaliber bör väl inte ha några problem med att dementera min argumentation samt ifrågasättande, eller är det tomma tunnor som skrålar igen? Vad sägs om att redogöra för sina uttalanden? Du vet vad det kommer kosta.

Är inte universum självmedvetet menar du? Hur urskiljer du dig från universum?

Håller med föregående talare. Vi är trots allt en produkt av universum, och förmodligen finns det fler än oss.

Tycker det är rätt intressant att komplexiteten våran hjärna utgör liknar den i cosmos. Är detta en slump? Eller finns det nån betydelse i det?

Off-Topic.

Själv har jag funderat en hel del på hur vi människor funkar och vad vi skulle ha för betydelse i universum, jag är ganska dålig på att uttrycka mig men ni kanske kan tyda nått av det jag skriver.

Alla människor funkar ju i princip likadant med vissa undantag. Alla människor lär sig saker varje dag, vi törstar efter erfarenheter och information, vi tröttnar när vi gör samma sak om och om igen, här finns det såklart brister i mitt resonemang då vi tex kan spela samma spel i 20 år utan att direkt tröttna, men det beror väl på nått, nått input som gör oss bättre på det vi håller på med, där med utvecklas vi.

Så varför funkar alla människor så? Har vi nått syfte med detta? Är vi som massvis med informationskällor som suger upp alla olika slags erfarenheter som laddas upp till ett "övermedvetande"? Som en kosmisk konspiration där vi är slavar under en informationsström. Nån slags "kosmisk prerfektion".

Låter löjligt jag vet, men i min hjärna är det så mycket i det som skulle kunna stämma.