Moralisk plikt mot personer i ett förhållande?

Jag undrar vilka åsikter ni har angående sexuella relationer med personer som har ett förhållande. Frågan är alltså inte om man har en moralisk plikt mot sin egen partner. Utan om man har det gentemot den partner som är ihop med den man vill ha sexuella relationer med. Säg att jag träffar en kvinna som är villig att ha sex med mig samtidigt som hon har ett förhållande med någon annan. Och vi antar att jag själv är singel. Hur bör man då förhålla sig till denna situation rent moraliskt?

Man avstår. Sätt dig in i den andra killen situation, hur skulle du må om du var han? Skulle du vilja bli behandlad likadant? tror inte det.

Instämmer med vad du säger förutom de första två orden som inte nödvändigtvis följer logiskt från ett etiskt perspektiv. Det är just kopplingen mellan din slutsatts och resten som jag vill gärna ha förklarat.

Jag hävdar att det beror på din egna inställning till otrohet.

Dvs. om du själv inte har något problem med att en potentiell partner knullar runt med andra när du har ett förhållande med henne så ser jag ingen inkonsekvens i att "underlätta" för någon annan att vara otrogen genom att agera älskare.

MEN!

Om du själv anser att du förtjänar en trogen partner som inte knullar runt bakom din rygg, då är det ett tämligen moraliskt inkonsekvent beteende att knulla med någon som du vet har en partner och som inte vet om er affär. För om du väljer att gå till sängs med någon som du vet är otrogen mot någon annan, då uppmuntrar du ju till ett beteende som du själv anser att du borde slippa bli utsatt för, och det kan inte vara något annat än hyckleri/dubbelmoral.

Så som sagt, det beror på din subjektiva inställning till fenomenet. Hade du inte haft något problem med att din partner har andra älskare utöver dig så är det inga problem om du är någon annans älskare. Men om du själv önskar att ett förhållande du är med i ska vara "exklusivt" så blir det moraliskt ohållbart att belöna den otrogna parten i någon annans förhållande med sex.

Din resonemang fungerar utmärkt om man applicerar den på den som faktiskt är otrogen. En kvinna i ett förhållande som är otrogen kan inte förvänta sig annat från hennes partner utan att det blir dubbelmoral. Men jag tycker man måste skilja på den otrogna kvinnans moraliska ansvar och ansvaret som den tredje personen har, den som inte har ett förhållande alltså. Jag har svårt att tro att jag har dubbelmoral om jag ligger med någon när jag är singel samtidigt som jag förväntar mig att min framtida partner ska vara trogen mot mig eftersom jag kan fortfarande vara trogen i ett förhållande.
Jag ser fortfarande inte hur personen i förhållandet (i detta fallet kvinnan) inte bär hela ansvaret.

Jag har inte påstått att kvinnan ifråga inte skulle bära det primära ansvaret. Men nu var detta inte en ansvarsfråga utan en moralisk fråga.

Moral är en subjektiv sak när det kommer till kritan, således är den enda rimliga måttstocken att gå efter hur konsekvent en individ efterlever sin egna subjektiva moral eller inte.

Om vi tar ett annat exempel: Säg att du tycker att det är fel att döda andra människor och att du ställer dig i opposition emot folk som dödar andra människor. Är ditt moraliska ställningstagande då verkligen konsekvent om du är den som räcker över en pistol till en person som du vet kommer gå och ta livet av någon annan? Hur konsekvent är det att hävda att det är "fel" att mörda, men samtidig assistera någon annan som mördar?

Det blir moraliskt inkonsekvent och fullkomligt ohållbart. Och därför blir personen som hävdar att denne moraliskt anser att det är fel att mörda en hycklare.

Ett annat praktexempel är personen som säger att denne tycker att det är "fel" att döda djur, men som ändå glatt proppar i sig både hamburgare och korv med bröd för att "det är så gott". Om man nu var seriös med att anse att det är fel att döda djur så faller det på sin egen orimlighet att man stödjer en industri som livnär sig på att döda djur ekonomiskt.

Så då är frågan om personen i trådstarten anser att otrohet som fenomen är fel, eller om denne egoistiskt bara resonerar att otrohet bara är fel om det drabbar en själv, men aldrig annars. Och om så är fallet så har man ju med en ren och skär egoist att göra, och deras subjektiva moraliska ställningstaganden är per definition meningslösa eftersom att en egoist alltid kommer att vända kappan efter vinden på det sätt som gagnar egoisten bäst.

Det var ett bättre argument. Om man accepterar det du säger inser man hur omoralisk vårt samhälle egentligen är, inte bara när det kommer till ämnet vi diskuterar. En chockerande tanke egentligen. Jag är nästan benägen att acceptera din slutsats just nu förutom en liten detalj. Att man bestämmer sig för att ha samlag med en upptagen person behöver inte nödvändigtvis innebära att man anser att otrohet bara är fel om det drabbar en själv. För som sagt kan man vara trogen när man befinner sig i ett förhållande vilket innebär att man anser att otrohet är fel om det drabbar både dig och din partner. Alltså håller man gränserna för moral inom förhållandet eller äktenskapen.

Det ursäktar fortfarande inte det faktum att man aktivt har uppmuntrat till och dragit fördelar av otrohet och man har således inte längre någon moraliskt överlägsen ståndpunkt att argumentera ifrån.

Summan av kardemumman är att moraliska ställningstaganden faktiskt innebär att man får göra vissa uppoffringar. I detta fall är uppoffringen att neka till lättillgängligt sex för att bibehålla sin moraliska integritet. En person som INTE gör det ägnar sig bara åt typiskt och egoistiskt "vill äta kakan och ha den kvar"-beteende. Personen ifråga vill alltså bibehålla bilden av att ha moralisk integritet SAMTIDIGT som denne tar emot och ger sex till en person som bryter mot dennes moraliska principer (och per definition uppmuntrar till den typen av brott), men tyvärr så fungerar inte det om man ska efterleva ett moraliskt ställningstagande på ett konsekvent sätt.

Så, om man nu anser att fenomenet otrohet är fel (dvs. fel per definition, oavsett vilken part som drabbas negativt av det) så kan man rimligen inte acceptera att ha sex med en person som man vet är otrogen mot någon annan.

jojo, men nu upprepar du bara det du sagt tidigare. Du har inte tagit ställning till mitt sista inlägg. Men som jag förstår dig är detta subjektivt.

Det har jag visst gjort. Läs igen så sjunker det kanske in.

Som 21-åring hade jag möjligen sagt - tuta å kör!
Som 65-åring säger jag... Hmm, det var knepigt...
Beror på - Vet ej...