Sympatisk trots omoraliskt uppträdande

Satt och läste en av Lee Child romanerna igår och kom plötsligt på en fråga som var som skapad för flashback! Som författare, vilka drag skulle jag behöva ge en karaktär för att framställa honom/henne som sympatisk trots hans/hennes uppenbart omoraliska uppträdande? Hur får jag folk att tycka om min karaktär trots att han/hon mördar folk till exempel? Går det?
(Om tråden passar bättre i Psykologi-forumet så ber jag Mod att flytta den dit eller till annan lämplig forumdel)

Det kanske kan vara som ett gift som gör honom/henne maktlös och så känner huvudpersonen ånger emellan. Sedan slår lusten att mörda till igen och gör honom/henne alldeles febrig.

Ett annat alternativ kanske kan vara att han/hon gör sympatiska saker emellan de bestialiska dåden, t.ex. punktligt hälsar på sin åldrade mor på ålderdomshemmet med jämna mellanrum och dessutom fasar över samhällets förfall t.ex. miljöförstöringen eller räddar någon från att bli misshandlad av ghettograbbar.

Bara mina spontana tankar det där, men ingen annan verkar ju komma med ideer.

Gå in på TV-tropes. Läs.

Som författare kan du tänka dig in i egenupplevda scenario och ärligt tänka efter vad som skulle kunna få dig att göra något omoraliskt utan att sätta dig själv på piedestal och tro att du alltid skulle gjort allt rätt.
Vi agerar nästan alltid mindre moraliskt mot någon och skillnaden brukar oftast på hur djupt man kan, vill och vågar tänka över konsekvenserna över sitt agerande. Vill du skapa en intressant karaktär så gör den bara mänsklig och försök tänka lite skruvat istället för att dra ihop något skit alla 90-tals collegefilm som exempelvis pg a att Jakob blev juckad på av vargar som liten så fick han superkrafter men med sidoeffekten av att han inte kan känna igen annat än äkta kärlek.

Det jag vill tro ger bäst effekt är om man vågar leta runt i dem värsta sidorna hos sig själv eller någon som du känner och utvecklar det som karaktär runt någon story. Gör du det tillräckligt bra så behöver inte ens storyn vara bra.

Själv ser din huvudfråga som icke-existerande då en människa naturligt gör omoraliska uppträdande. Fan jag kan nog själv komma på 5 saker jag har gjort varje månad som många skulle fördöma ur ett moraliskt perspektiv och trots det tänker jag ändå väldigt ofta på andra människor känslor och hur de kan påverkas av mitt beteende.

I övrigt så är det nog snarare literaturforumet du sökte.

Haha, okej, jag verkar inte ha uttryckt mig tillräckligt tydligt. Jag ska inte skriva någon roman/novell/text i allmänhet, jag är intresserad av vilka drag en människa skulle behöva ha för att ni skulle kunna förlåta honom/henne i princip vad som helst!?

Det räcker ju med att bara vara förälskad i någon för att man ska börja rationalisera bort negativa saker man att i praktiken förlåta hela tiden har jag aldrig gjort och vill tro att jag inte kommer att göra det heller.

Jag tror snarare att det beror på "offret" som man väljer ut, att denna person saknar antingen tillräcklig självinsikt för att märka sina blindspot (hjärnsläpp och glömde det svenska ordet) eller självförtroende för att säga ifrån när denna märker att den blir manipulerad.