Att vara ägd

Någon som har erfarenheter av detta? Hur mycket av er själva gav ni bort? Precis allt?

Kanske borde lägga till lite, för kontext. Har fått ett erbjudande av att bli ägd av någon som jag tycker om, respekterar och ser upp till. Det är inte det att jag inte vill. Jag är bara så där klassiskt rädd för att det ska bli fel, och det är ju inte direkt man diskuterar med sina vaniljvänner.

Vårt förhållande har alltid varit av dynamiken av att jag är undergiven, och det är det jag vill ha, fast det är ju läskigt att de sig själv så hämningslöst som att bli ägd innebär.

Är du man eller kvinna?

Kvinna.

Det lämpligaste är väl att diskutera med din eventuella ägare hur du vill ha det. Fråga honom (henne?) vad han förväntar sig av dig, vad han vill och berätta vad du vill och går med på. KOMMUNIKATION! Det är vad ni behöver. Seså. Prata med honom nu.

Att vara överens om vad som gäller och att respektera varandra är det viktigaste. Prata igenom allt innan så han vet vart dina gränser går och du vet vad han vill få ut av det hela.

Hur mycket ska han bestäma/styra ditt liv? Kommer han att accepterar att ni prova er fram och om du känner att det blir för mycket med något, kan han släppa efter lite då?

Jag har pratat med honom om det, en hel del. Varje dag sedan jag fick förslaget. Men han kan ju inte svara på frågan hur andra som har varit/är ägda har känt sig i situationen och hur mycket av sig själva de gav Det var för övrigt han som föreslog att jag skulle se om jag kunde få reda på det genom att prata med andra, så han vet vad som oroar mig.

Han vill ha precis allt. Varje tanke jag har, varje erfarenhet jag har haft, mitt mina orgasmer, mina tårar, mina skratt, mitt piss, mitt skit, min oro och min glädje. Varje cell i min kropp.

Vi har känt varandra i ett och ett halvt år, varit tillsammans i ett år ungefär. Hans inflytande på mitt liv har successivt ökat, så det är inte som att en främling frågade mig på en bar eller så. Han har haft mycket tålamod med mig, och jag är tacksam för det. Har inte pushat mig, men gjort det klart och tydligt vad det är han vill med mig.

Han skulle ju i princip bestämma allt, men, kan skulle inte ta sådana beslut som jag skulle må dåligt av. Han känner mig väl och vet vad som jag tycker mindre om. Det handlar ju inte om sex, det handlar om saker som var jag ska bo, vad jag ska ha på mig mig och äta. Han är inte på något vis en tyrann, utan känner genuin omtanke om mig och mitt välbefinnande. Han har aldrig, till exempel, haft några synpunkter på vilka jag umgås med.

Han uttryckte det som att han vill att jag ska vara hans på ett vis som jag aldrig har varit och aldrig kunnat vara någon annans. En ny nivå i underkastelse.

Tror att min egentliga fråga är om någon i samma eller likande situation har kommit över hur politiskt inkorrekt det är. Och hur man kan klara ett sådant förhållande i ett dömande samhälle. Det är den biten som känns lite jobbig. Att bli missförstådd.

Hej!
Intressant att läsa dina funderingar. Jag har väl inte så mycket egna erfarenheter i ämnet mer än kortare perioder av rollspelande. Men det finns en några på DS som berättar om detta som då kallas 24/7 som du kanske vet?
Hursomhelst verkar det finnas både positiva och negativa sidor kring detta, men det viktigaste är väl att du tänker igenom det noga (vilket du verkar göra) och inte glömmer bort att du faktiskt ska ha möjligheten att avsluta både ägandeskapet och förhållandet. Inte att förglömma att du då inte kan "hota" med "du äger inte mig längre" så fort det är något du inte vill göra, för då förstörs ju hela förhållandet. Men kärleken och känslorna kan ju faktiskt ta slut en dag.

Men! Det jag läst som faktiskt gjorde att jag fick en tankeställare kring detta, då många som pratar om sånt här (och inte lever det) ser det mest som sexgrej, var en tjej/kvinna som berättade att efter hon lät hennes man/ägare ta alla beslut, så mådde hon mycket bättre, hon fick mer gjort osv. T.ex berättade hon om att tidigare så hade hon svårt att ta sig för saker som exempelvis att städa, men nu när han tog alla beslut som "nu städar vi" så gjorde hon det bara, för hon lydde honom utan att blinka, vilket gjorde att hon kunde släppa många av sina tankar som kretsade kring en massa triviala småsaker.

Nog sagt, jag vet inte om mitt inlägg gör någon nytta, men jag rekomenderar dig att (om du inte redan är) registrera dig på Darkside och prata lite med de som håller till där.

Lycka till!

Tack!

Registerade mig ikväll på Darkside och hoppas få lite mer klarhet. Känner igen det där med att få saker gjorda. Svårt att motivera mig själv, men finner det otroligt lätt att lyda. För mig är det inte en sexgrej, nog för att sex ingår, det gör det i alla förhållanden, men det är bara en del av det. Vi har så att säga redan ett sådant förhållande. Men för att bli ägd till fullo så skulle vi ha ett kontrakt, något som han jobbar på just nu, och har gjort i nästan två månader. Där ingår klausuler om hur jag kan bryta hans ägande om jag av någon anledning inte skulle trivas. Att vara ägd är att ta vårt förhållande till en ny nivå helt enkelt.

Som du säger finns det mycket att tänka på, och förhoppningsvis så kan jag lugna mig själv när/om jag har pratat med någon eller några som redan har upplevt vad jag önskar göra. Den har vinkeln är det ju som sagt i ett annat inlägg svårt för honom att kanske fullt ut förstå.

Skriv för fan inte över hus och tillgångar till mannen i fråga, kanske han bara skiter i dig sen. Utan försäkra dig om att han inte kan blåsa dig först och främst. Hänt kvinnor och män tidigare.

Kolla lite på typ sugardaddys som ska paya allting åt sina kvinnor exempelvis

Vad fel det låter... Från början till slut. Sorgligt.