Stora Skol & Kunskapstråden - för de lata

Har du lust att förklara mekanismen lite djupare? Gymnasiekemin tangerar enbart dessa reaktionsmekanismer.

Kort fattat. Pilarna är tänkta att visa hur elektronerna omfördelas. Vattenmolekylen har ett elektronöverskott och karbonylkolet har ett elektronunderskott (om än litet) vilket är drivkraften bakom den så kallade "nukleofila attack" som syret i vattenmolekylen gör mot karbonylkolet. Detta leder till ett mellanled där laddning är förskjuten ut på karbonylsyret (jag vet inte hur tydligt det syns, men det ska vara en minusladdning på syreatomen bundet till kolet) samtidigt som det blir elektronunderskott (markerat med en plusladdning) på (det bundna) vattnet (båda laddningarna som jag talar om här är vad organisk kemi benämner "formella laddningar" [formal charges]). I det här skedet kan vattenmolekylen åka av igen och allting gå tillbaka till ursprunget eller så kan en av protonerna släppa, minusladdningen på syret kan omfördelas till den andra syreatomen och den fria protonen kan fångas upp av den. Om det sistnämnda händer så har du produkterna klara.

Tack så mycket för förklaringen. Imorgon skall jag börja gå igenom hela kapitlet i analytisk kemi. Är det OK om jag ställer några frågor senare? Vill du ha dem via PM eller här i forumet?

Tack för svar!

Om man använder etylacetat som mobil fas vid en vätskekromatografi, vilka slutsatser kan man då dra? Vi hade olika läkemedel och såg hur högt upp de steg på ett papper. Dessa steg olika högt, problemet är bara; är etylacetat polärt eller opolärt? Om ett ämne stiger högt upp, och etylacetat är polärt, måste det innebära att ämnet är opolärt eftersom det inte binder lika "tidigt" som andra ämnen.

Vi använde acetylsalicylsyra, paracetamol, ibuprofen och koffein. Jag har ritat upp alla molekyler och skall nu bestämma polariteten hos dessa.

Ställ dem via forumet. På det viset gagnar det fler och dessutom så kanske du får svar snabbare. Jag har t ex inte varit inne och kollat tråden förrän nu idag.

Det går inte att besvara den här frågan utan att veta vad hade du för stationär fas?

Som sagt, ett papper - förmodligen cellulosa.

Det handlar om gaskromatografi. Vad menar de med fördelningsjämvikten? Kanske måste man läsa kapitlet om jämvikt för att få djup förståelse. Vad menar de egentligen med kolonnens vätskefilm? Finns det en vätska inuti det rör som gasen passerar?

Jag förstår inte det fetmarkerade. Varför väljer man ett oxidationsmedel och hur vet man när ekvivalenspunkten är uppnådd vid en sådan här typ av titrering?

Man använder ett oxidationsmedel för att göra om Fe2+ till Fe3+. En klassiker är permanganatjonen (lila) som blir till Mn2+ (färglös), när färgen kommer fram är det slut på Fe2+ i lösningen.

Varför vill man omvandla järnet till järnjoner för att bestämma halten järn i t.ex. ett rakblad? Det borde handla om att man vill bestämma halten Fe2^+ (eller annan järnjon) eftersom detta är själva järnhalten. Kan man inte göra detta utan att lösa upp rakbladet i svavelsyra?

Frågan är trivial, men vill vara helt säker.

Ja, det känner jag till fast varför bestämmer man inte halten Fe2^+? Detta är ju järn i samma mening som Fe3^+ bara att det senare har oxiderats ett steg, i.e avgivit en elektron.