Stora Skol & Kunskapstråden - för de lata

Förstår inte varför du envisas att jämföra det med just luft som inte ens är 1 specifikt ämne. Varför det går snabbare att grilla den i ugnen vid 200grader istället för 100grader är att det är varmare och det går givetvis snabbare pga detta med. Värmeöverföringen blir större vid en större temperaturdifferens, är det en fläkt i ugnen så skyndar det på processen även det.

Ja det krävs mer energi för att bryta de intermolekylära bindningarna i vatten än för nästan alla andra ämnen, du har starka vätebindningar i vattnet, googla så hittar du nån pedagogisk bild.

Din lärare har helt enkelt bara utelämnat kloridjonerna, stoppa in 3Cl^-1 på båda sidor så har du den som du vill ha den.
Jag hoppas att din lärare inte skrev precis som du skrev för då är det felaktigt, börja med att räkna laddningar i båda leden...

(using google translate here, so don't blame me if i misunderstand anything) I don't really understand what that has to do with my task. Of course it takes less time to grill at a higher degree, but that wasn't my question, wasn't it?

Thanks for your time and help, nevertheless.

You have basically got 2 questions:

How come it takes 8 minutes to cook a piece of chicken fillet at 100C, while it takes 20 minutes to grill it in the oven when it's 200 C?

Why does water have such high heat-capacity? Does water have a specific property that makes it able to store that much energy?

The difference in specific heat capacity is not of any importance when you want to figure out why it takes less time to heat a piece of chicken in the oven compared to boiling it in a pot since the temperature is constant. It is the temperature difference that decides how quickly it will be finished.

The high specific heat capacity of water is due to it's strong intermolecular forces, mainly hydrogen bonds.
http://en.wikipedia.org/wiki/Hydrogen_bond

One more question.

When, for instance, NaCl is added to water, it's an endothermic reaction. When you pour the salt in the water the ionic bonds are broken, and ion-dipole bonds are created. But is it correct to say that the ion-dipole bonds don't need any energy to be broken? I think my teacher mentioned that you only count the energy needed to break the intramolecular bonds, and not the intermolecular bonds. Basically what I mean is if solved NaCl in water has no enthalpy.

Correct?

It is kinda difficult to understand what you are trying to ask...

All bonds need energy in order to be broken, if no energy is required there is no bond.

What happens when you dissolves sodiumchloride in water is that you need to form a hole in the lattice (the crystaline structure of which the sodium chloride molecules are ordered) and you need to form a hole in the water in which the water molecules are bonded to each other via hydrogen bonds. To do this, energy is required. After this energy is used to increase the entropy of the system you gain energy from "ion-dipole" bonds or what you choose to call them... You get an electrostatic interaction between the oxygen molecules from water and the cationic specie (Na+) and also an interaction between the hydrogen's building up the water molecules and the anionic specie (Cl-). The sum of these energies determines wheather it is an exothermic or endothermic reaction that takes place.

NaCl dont consist of 1 Na+ and 1 Cl-, it consists of lots of each specie.

This explains my question.

Thanks once again.

Har ett litet problem..
Jag förstår helt enkelt inte hur en reduktion av en karboxylsyra går till..
Jag är med på attdet bildas en aldehyd.. Men hur kan det komma sig att reduktion ibland innebär ettb bortfall av syre och ibland ett bortfall av väte???

Hur reduktionen gick till beror på vilket reduktionsmedel du använde.

En reduktion innebär i princip att du ökar elektrontätheten kring det element som reduceras, i det här fallet karboxylsyrakolet.
Ökande oxidationsgrad till höger för terminalt oxiderade föreningar:
Alkan < alkohol < aldehyd < karboxylsyra

Metan brinner med reaktionsformeln CH4 + 2O2 ---> CO2 + 2H2O

Om man låter 50 g metan brinna, hur många gram syrgas kommer det att gå åt?

Jag kan själv frågan som ett rinnande vatten, men blir skrämd över en liten detalj som jag ser ibland på olika frågor då och då.

m(CH4) = 50,0 g
M(CH4) = 16 g/mol

Vill någon vara vänlig att prova lösa denna?

CH4 + 2 O2 --> CO2 + 2H2O

Substansmängden metan = 50g/16 = 3,125 mol
Substansmängden syrgas = 2*substansmängden metan = 2*3,125mol = 6,250mol
Massan syrgas = 32g/mol * 6,250mol = 200g

Svar 0,20kg syrgas med 2 värdesiffror då det är det du har som minst.

Stort tack för ditt svar!

Frågan kom på min megatenta jag hade idag! Jag svarade nämligen också 200 gram.

Problemet är att jag i vissa fall ser lösningar där det går tex 1 mol <---> 2 mol av vissa ämnen. Istället för att då räkna ut (2 * första ämnets molmassa), så delar man 1 mol till ½ mol och gör 2 mol till 1 mol.

På en övningsuppgift jag har här hemma som min lärare har gjort, skriver han så här:

Man vill framställa dikopparsulfid, Cu2S och upphettar därför en blandning av 75g koppar och 75 g svavel. Beräkna massan dikopparoxid som maximalt kan bildas.

Svar: 1 mol Cu2S <---> 2 mol Cu <---> 1 mol S

DVS: 1 mol Cu <---> ½ mol S


...och sen räknar han ut det så! Han förkortar alltså så att han får som högst ett mol av ämnet. Varför gör han det här, och varför skulle inte jag ha gjort det? Förstår inte riktigt den skillnaden.