Hur hanterar jag mitt psykiskt skadade ex (och mig själv)?

Tjena. Tänkte börja med lite backstory, men om man inte vill läsa det så kan man hoppa över direkt till saken som ligger under det fetmarkerade.

Nu är det så att det tog nyligen slut med flickvännen sedan cirka 4 år tillbaka.
De senaste 2 åren har varit väldigt svåra för oss och började egentligen med att jag flyttade till en annan ort för att studera. Det var svårt att hålla det igång men vi höll oss rätt bra de första 6 månaderna sedan blev det bråk, det tog slut och hon låg med en ''kompis'' till mig bara några dagar efter detta (jag fick dock inte reda på något förrän ett halvår efter det).

Vi pratade och blev ihop igen, fast det fortfarande var spänt mellan oss (avståndet gjorde det verkligen svårt) och sedan lämnade hon mig för en annan kille senare på det året (fick reda på den förste killen i samma veva).

Hon var ihop med den här snubben i ca 2 månader till hon inte klarade av det mer då hon kände alldeles för starkt för mig. Hon lämnade sin kille och jag tog tillbaka henne i hopp om förändring (detta var för cirka 1 år sedan). Dock märkte jag hur hårt jag hade påverkats av hennes svek att jag inte riktigt kunde komma över det.
Jag studerade fortfarande på annan ort vilket såklart gjorde det mycket svårare. Jag blev nästan sjukligt svartis och vi kunde knappt prata om något förrän jag drog upp gammalt skit. Hon började umgås med ett gäng killar som jag inte kände och speciellt en kille som var lite ''för'' snäll gjorde att varningsklockorna fick spader.

Det blev till slut så mycket bråk om det här att min flickvän inte klarade av det och gjorde slut. Hon hade givetvis sex med den killen som jag fruktade från början vilket bara skadat mig ännu mer.

Jag har nu kommit hem för sommaren och efter att jag skitit totalt i henne och tatt bort all kontakt med henne så fick jag höra av min bror att hon fortfarande undrade om jag hade fått en ny tjej och sånna grejer.

Jag tog till slut kontakt med henne och frågade vad hon höll på med.
Hon menar att hon vill ha kontakt med mig och att vi ska vara vänner.

Jag har visserligen vetat länge om hur dåligt hon mått, speciellt efter första killen hon låg med så har hon påpekat hur dåligt hon mått för det och även de andra. Jag vet även att hon alltid var väldigt skör psykiskt då hon väldigt lätt brister i gråt för minsta lilla eller knappt vågar säga något tillbaka under ett bråk. Hon har även vart väldigt klängig och behövande på både mig och

Nu när vi har pratat så har hon pratat om hur dåligt hon mår, att hon får panikattacker lite när som och ofta bryter i gråt på jobbet utan någon direkt anledning. Hon menar även att hon inte vill ha någon ny pojkvän, men att hon känner sig väldigt ensam och övergiven. Hon känner sig även nere allmänt och ner negativitet i det mesta. Hon säger även att hon hatar sig själv och ofta funderar på självmord, speciellt under panikattackerna hon ibland, men allt oftare får. Hon har jobb, lägenhet och har ganska mycket pengar över som jag skulle se som något bra, men hon verkar inte ens glad för det.

Jag må hata det hon gjort mot mig och hur hon fått mig att må, men jag kan inte hjälpa att fortfarande känna sympati för henne. Det gör ont att se henne dra ner sig och hon som en gång var så livlig och glad åt allt. Hon har betytt väldigt mycket för mig, speciellt under de 2 första åren då hon fanns för mig trots att jag då verkligen ignorerade henne och tog henne för givet. Kan inte annat än att beskylla mig själv för iallafall en del av hur hon blivit.

Så jag undrar nu hur jag ska hantera allt det här.

Asså....

Så tillvida du inte vill ha en labil och väldigt otrogen tjej i ett sympatiförhållande, så bör du inte gå vidare alls med denna relationen utan råda henne att ta kontakt med proffsen.

Du skulle skitit helt i att ta kontakt med henne, trots förfrågningarna om din nuvarande sociala status, för nu sitter du och mår dåligt över att du tog tag i ditt liv och pluggade medans hon blev "lämnad" och levde runt med andra killar, men så är det ju inte, hon har ju inte blivit våldtagen, det är ju medvetna val från hennes sida som hon nu kanske ångrar för att hon vill ha dig eller nåt sånt.

Broder.

Du ska inte beskylla digsjälv för något som hon gör.
Allt hon har gjort är resultatet av hennes egna egoistiska handlingar.
Det är beundransvärt att du fortfarande känner sympati för henne trots allt hon gjort mot dig, men situationen hon befinner sig i är av sina egna handlingar.
Låt det stanna vid sympati, och låt henne gå.

Hon kommer bara att förstöra dig

Ja nee det stämmer bra det du säger. Har dock svårt att komma förbi hennes lidande.
Många gör dumma saker när de mår dåligt och folk försöker hantera det på olika sätt.
Och det leder ofta till att andra mår dåligt över det som tex alkohol eller drogmissbruk, men ska man vända ryggen till dessa människor ändå?

Kunde inte sagt det bättre själv!

Ja det är förmodligen precis så som jag borde göra. Dock är det svårt att komma undan att hon också vart där för mig när jag var som mest nere och att hon vart förmodligen min bästa vän innan allt det här skiten dykt upp.

Känns lite svårt att spotta på henne när det är hjälp och stöd hon kanske behöver?
Men men förnekelse är otroligt starkt. Även jag förstår det.

hon är inte värd en smula sympati från dig, that´s it!

Jag lider verkligen med dig

Men bryt all kontakt med henne och berätta för dina vänner och bekanta att du inte vill höra någonting om henne ÖVERHUVUDTAGET. Börja träna eller sysselsätt dig med något som du tycker är roligt så du glömmer bort henne. Gå på krogen och ha kul. Umgås med vänner osv så mycket som möjligt så du inte sitter hemma och funderar och analyserar (been there done that).

Hon är ett gammalt kapitel i ditt liv, dags att börja på ett nytt och spännande!

Jag tackar för era sympatier. Väldigt förvånad att det inte kommit glåpord som Dumpa slynan eller Ta henne i tvåan! än.

Men förstår att det inte finns något direkt att hämta hos den här tjejen.

Om hon verkligen mår psykiskt dåligt, håll dig nära.
Jag såg inte detta när min flickvän dumpade mig och förra helgen tog hon livet av sig.

Men det är upp till dig om du tror hon är kapabel till något sånt, men jag ångrar att jag inte tog kontakten och fick hjälpa mitt ex.