Ingen var där!

Ibland när man tänker på solsystemet och alla de andra planeterna så kan det kännas så frustrerande att det i miljarder år och i just detta nu händer en massa fantastiska saker där som ingen levande varelse kan uppleva, uppskatta och dokumentera. Precis i detta nu kan det ske en fantastisk solnedgång på Mars, svindlande vulkanutbrott som får allt vi sett på jorden att blekna och miljöer och utsikter som skulle få varje människa att tappa hakan. Men ingen är där för att se detta. Tycker ni inte det kan kännas lite kusligt, frustrerande, bortkastat och meningslöst egentligen?

Bara för att vi inte får uppleva alla vackra saker i detta universum gör dem inte onödiga. Vi kan inte bara anta att de är ämnade för vår njutning.

Ingen är där som ser allting? Vad är det för dumt påstående?

Du menar att någon ser allting? Är du religiös?

Vad har det med att jag är religiös eller inte att göra?

Det finns säkert liv som kan se och dokumentera feta saker någonstans.
De kan i alla fall glädjas, så du kan glädjas åt dem.

Det blir en win-win situation

Samma tankenöt gällande "det fallande trädet i skogen" kan även appliceras här. Hur vet du att dessa fantastiska saker sker visuellt om ingen är där och observerar dem?

Det kanske ser helt ruttet ut om ingen är där och ser det. Eller så syns det inte alls, eftersom det krävs visuella perceptioner av en entitet för att ljus- och ljudvågor skall kunna kristalliseras i ett medvetande/ögonfält och uppfattas som "vackra" händelser.

Ps. Det lär finnas larver på Mars.

Välkommen till verkligheten, du får nog vänja dig vid tanken eller skapa din egen...

Har du sett Blade Runner på sistone? Du påminner mig om följande citat: Batty: "I've seen things you people wouldn't believe. Attack ships on fire off the shoulder of Orion. I watched C-beams glitter in the dark near the Tannhauser gate. All those moments will be lost in time... like tears in rain... Time to die. "

Genom att Batty kolar, blir alla dessa minnen bortkastade. Ditt resonemang, kan inte det också tillämpas på när människor dör? Alla minnen, känslor, vackra solnedgångar och sunkiga moldaviska förorter som lagrats i din hjärna, de kommer att förintas för alltid. Du kanske fick njuta av stunden just då och du kanske kan erinra dig händelsen med tillförsikt, men faktum kvarstår: Är det inte ganska meningslösa minnen, när de ändå ska förintas? Jämför med exemplet där ett sandslott byggs, som ser fint ut. Efter detta sköljer en våg bort allt och det enda som finns kvar är havets brus.