Dåliga vänner vs Inga vänner

Vad skulle ni välja? Är det bättre att vara ensam än att umgås med vänner som man inte mår bra tillsammans med eller ska man fortsätta vara med dem bara för att slippa bli ensam?

Hellre inga vänner.

ställ dig frågan: Vad är värst? att vara med vänner som gör att jag mår dåligt, eller må dåligt över att vara ensam?

Det är något du måste avgöra, vissa människor gillar att vara ensamma och trivs då. För andra är ensamheten det värsta som finns..

Detta är en sak du måste avgöra själv, vilken typ av person är du?

Om du inte mår bra tillsammans i dina "vänners" sällskap så är de inga riktiga vänner. Du är alltså ensam i vilket fall som helst.

Jag kan berätta att jag var ensam större delen av högstadiet (är nu 21) då mina f.d två bästa vänner började frysa ut mig. Då hade jag i princip ingen. Så man kan väl säga att jag har "övat" på att vara ensam, så vet hur man hanterar det även om det inte alltid är så kul. Har ju min familj och släkt och pojkvän och hans familj, även om man vill ha vänner att umgås med.

Mina gymnasiekompisar (två stycken) har nu slutat höra av sig och när jag hör av mig så låter det nästan som om de inte vill ha med mig. Smsade min ena kompis igår och frågade om de hade några planer för helgen och efter över 4 timmar svarade hon "vi ska ses 19 hos mig, lördag och sen gå till en bar i närheten" och av det fick jag ju verkligen inte ut om hon ville ha med mig eller inte. Vem tar 4 timmar på sig att svara på ett sms som tar kanske några sekunder att svara på?

Mina vänner har berättat förra månaden att de ibland tänker att de inte vill ha mig där, då de tycker jag förändrats sen jag träffade min pojkvän för ett år sen (har jag inte enligt mig själv.)
När de sa allting till mig om att jag blivit taskig (hade ingen aning om det) och bla bla så sa jag förlåt och bad om ursäkt för allt jag antagligen gjort, men då ser de väl bara mig som svag eller nåt.

Jag kan jag aldrig veta om de är falskt snälla mot mig eller verkligen vill vara med mig.

Jag tycker de borde ha kommit till mig för länge sen istället för att gadda ihop sig mot mig som de antagligen gjort.

Min pojkvän och min mamma tyckte jag skulle fråga om de verkligen vill att jag kommer på lördag, men det vågade jag så klart inte.

Hur ofta tycker ni förresten man måste träffa sina vänner? Räcker 2 ggr/månad eller måste man ses flera gånger i veckan? Kan tillägga att mina vänner endast träffas en dag varje helg (lördag) Och om de endast ses en helgdag i veckan är det väl inte speciellt lite om jag är med dem två helger av fyra...eller? Men det tycker uppenbarligen dem.

Jag orkar inte ha varje lördag förplanerad hela tiden...orkar inte leva i deras lilla bubbla längre...

Jag tror många känner igen sig, jag också. Det här med att skaffa pojk-/flickvän när övriga vänner inte gör det kan vara rätt förödande. Själv hade jag ett gäng polare som jag träffade dagligen på skolan i yngre år, och hängde med en hel del utanför skolan också såklart. Sen skaffade jag tjej, och då gled man isär rätt fort eftersom ingen annan gjorde det. Deras liv tog en helt annan vändning än min, då jag blev lite lugnare och började inkvotera flickvännen i fritidsplanerna i allt större utsträckning (vilket är rätt naturligt, speciellt när man är nykär) samtidigt som vännerna i allt större utsträckning började fokusera på att dra ut och supa sig redlösa 2-3 gånger i veckan. Och så fort man skulle umgås var det såklart supandet som stod i fokus, och även om jag inte har några problem att "bjuda på mig själv" blir det väldigt snabbt tröttsamt att hänga på en grupp aspackade singlar ut på krogen varje helg. Till slut känner man, som du beskriver, att man står utanför deras bubbla och tittar in - och jag önskade inte ens att jag var där inne

Efter ett tag började jag tyckta att deras beteende blev rentav patetiskt, i dagsläget är vissa av dessa vänner fortfarande singlar (25-årsåldern) och ser alkohol som den gemensamma nämnaren i livet. Själv har jag mer eller mindre börjat planera att skaffa barn och liknande, så då är det svårt att hitta något som man har gemensamt med de här gamla vännerna.

Jag står hellre ensam än är med "vänner" som jag inte mår bra av att vara med.

Vet inte varför du kallar dessa tjejer för dina vänner, men jag skulle då inte gjort det. Skit i dom och var med din pojkvän och försök hitta "riktiga" vänner på annat håll istället. Det verkar ju som att dom inte vill umgås med dig ändå iochmed att dom inte bjuder in dig att hängamed på diverse ting. Häng inte upp dig på smsen men att dömma av resten av din text så är budskapet ändå rätt tydligt..

Att ha förbestämt att man ses varje lördag låter ju bara efterblivet. Ibland har man andra saker bokade och ibland vill man helt enkelt bara ha en helg där man inte har nått planerat och gör precis vad man känner för. Det kan gå 1-2-3-4 veckor innan jag träffar endel av mina vänner. Medens man ibland träffas flera gånger i veckan. Men det är skitsamma för jag vet att dom ändå är mina vänner och om jag behöver hjälp eller nått sånt så ställer dom upp direkt. Dock har jag ju turen att ha en stor bekantskapskrets där vi häng ihop rätt många år...

Sen gäller det ju att ha lite känsla för det där med om du är för mycket med din pojkvän, det är svårt att säga "är 2 helger av 4 för mycket". Jag förstår att mina vänner vill träffa sina pojk/flickvänner på helgerna, men man behöver ju låsa in sig med partnern hela helgen. Ponera att det är fest på lördag då kan man ägna fredagen åt sin partner och lördagen åt polarna tex. eller ta med partnern för den delen.

Nästan exakt sådär känner jag, förutom att min ena kompis också har pojkvän...men skillnaden är att han bor 10 min bort och min pojkvän bor 2 timmar bort, i en annan stad. De förstår inte att jag inte bara kan åka till honom en kväll i veckan och sova där och sen åka hem nästa dag (även om det hänt några enstaka gånger) eftersom det kostar att pendla och min pojkvän jobbar i veckorna, så vad ska jag dit och göra då...sitta i hans lägenhet och vänta tills han kommer hem från jobbet och sen bara spendera kvällen med honom en gång på en hel vecka?

När jag hade det där samtalet med mina två vänner som kom en annan vän till min ena kompis på tal, som också brukar umgås med oss. (som hon känt längre än mig...även hela högstadiet) Hon har också pojkvän och hon är med honom i princip varenda helg och hon har varit med kanske 3 gånger av de gånger jag träffat mina vänner under hela året. När jag sa det så sa min ena kompis något så knäppt som att; "Hon bryr sig ialf om mig och frågar saker om mitt liv och hon och hennes kille går ialf ut och festar och har kul...du och X (min kille) sitter ju bara hemma i hans lägenhet." Det gör vi verkligen inte, jag tycker det där var riktigt taskigt sagt. Nästan som att "gå på krogen" är den enda definitionen av "kul"...det som är bra med riktiga vänner och en pojkvän är att man inte alltid behöver göra massa saker för att ha kul...man kan ha kul även fast man sitter hemma och bara snackar (även om jag och min kille inte gör det mycket alls, vi gör saker nästan hela tiden.)

Min kompis frågade t.o.m mig en gång om min kille ens har några kompisar. Verkar som hon tror att han inte har några bara för att han har tid att umgås med mig. Skillnaden med hans kompisar är att de kan ses på vardagarna och inte bara vill ses på helgerna, som mina kompisar. Vad är det för ursäkt att "vara för trött efter jobbet" eller t.e.x att inte orka åka hem till mig för att det tar 30 min med tåget...jag åker ju hem till mina kompisar och det tar lika lång tid...vill man så orkar man, det anser jag.

Jag väljer svar 3, nya vänner. Men om det vore omöjligt väljer jag ensamvarg helt klart.

Det är dags för dig att överge dem och deras livsstil då. Så, hellre inga vänner. Det kommer nya

Min pojkvän tycker ialf jag ska vara med dem imorgon som ett test och se hur det känns och då kan jag avgöra om de är vänner eller inte.