Ångest över jobb

Hej. Jag jobbar som personlig assistent åt 2 brukare. Båda har depressionsproblem och jag känner hur det börjar tära på mig. Det har gått bra förr i tiden, och hos ena brukaren har jag fortfarande inga problem, men den andra, låt oss kalla honom Bertil, får jag mer och mer ångest att fara till varje dag. Han har ett tillstånd som är väldigt krävande och han själv är väldigt labil, hans humör kan svänga väldigt snabbt. Det är framför allt nu på sommaren som det blivit jobbigt, då han lättare blir deprimerad under varma dagar.

Problemet är att jag har sjukanmält mig några dagar hos Bertil, ooch varje gång jag säger att jag måste ta mig iväg nästa dag får jag bara mer ångest och pallar helt enkelt inte. Jag har funderat på att säga upp mig hos Bertil (och fortsätta hos den andra) men när jag tänker på det får jag än mer ångest om att tala med chefen, bli en besvikelse för Bertils föräldrar osv. Eftersom Bertil är så svår person att hantera är det inte direkt lätt att hitta brukare som skulle kunna ersätta mig, och det känns så jobbigt för mig att bara lämna lasten åt föräldrarna, som såklart också har det jobbigt och har sina egna jobb de måste ta ledigt från. Så jag känner mig skitdålig över hela den här situationen och mår sämre för varje dag.

Vet inte riktigt vad jag förväntar mig av att skriva här, men behöver hjälp av något slag, för det här kan inte gå bra som det är nu...

En vårdare behöver kunna släppa arbetet när de går därifrån. Byt yrke.

frågan är om det enbart är bertil som ger dig ångest?kanske är det ngt imon dig själv som inte är bra?man brukar som stabil och trygg person kunna se yrket utifrån och här känns det som om du blandar in personliga känslor i det hela.du kanske ska dig en funderare eller prata med någon och se om du kommer fram till vad det är som kan vara fel.

Jag har nyligen blivit diagnostiserad med Psoriasis, och det har självklart gjort jobbet med Bertil jobbigare, eftersom jag måste täcka upp mig osv, något jag inte har problem med hos min andra brukare eller ens hemma/på samhället. Men ångest-problemen med Bertil dök upp innan jag hade hudproblem, så jag tror det bara förvärrat det, inte orsakat det.

Om du får ångest tycker jag inte du ska jobba kvar där. Även om det kanske känns taskigt så ska du inte må dåligt. Jag tycker du ska ta ett snack med föräldrarna hans och förklara varför att det inte funkar för dig längre och att du ber om ursäkt för ev problem som skapas.

Se till dig själv i första hand. Alla andra gör det.

Tack för svar. Har ringt och förklarat situationen för föräldrarna nu och skickat mail till chefen.

Känns ärligt talat värre nu, oroar mig för vad allt kommer leda till, men jag hoppas väl på att det löser sig.

Att han "smittar av sig" på dig gör dig väl olämplig som vårdare åt denna person?

Måste säga att det ligger mycket i det. Om du inte kan hantera det så jobbar du på fel plats.

I ett sånt jobb måste man se till att ha psykisk styrka och integritet, så man inte tar personens problem för personligt och mår dåligt av det. Känns det inte bra är det bättre att du försöker hitta ett annat jobb, om du nu inte kan få jobba med nån du känner du kan hantera och passa bra för. Det låter som om du har svårt att "stänga av" och påverkas för mycket av deras problem.

Jag håller inte med. På ett ytligt plan kan man kanske nicka instämmande, att inte "påverkas för mycket av deras problem". Men i realiteten måste man vara intresserad och våga bli berörd, iallafall om klienten ska ha något utbyte och våga hoppas på något i sin ofta torftiga tillvaro. Det är inte lätt att vara vårdare, om man tar uppdraget på allvar.

Avsluta jobbet hos Bertil och ersätta det med en brukare du trivs bättre med,du kanske har möjlighet till uppstämpling att täcka den arbetstid med du saknar medans du söker efter en bättre brukare för dig.
Livskvaliten dras ner kraftig att gå till ett jobb man avskyr under längre tid och det är inte värt det så länge det finns andra möjligheter.Känn inte skuld till din arbetsgivare dom kommer hitta värdiga ersättare.lycka till.