Hur kommer det sig, att de som predikar ånger, så sällan ångrar själv?

Vafalls??

Vilka predikar ånger? De religiösa?
Vad är ånger? Är det en känslorörelse kopplad till upplevelsen av tid? Man gör en sak och upplever i efterhand att minnet väcker obehag?

Svar:
Ånger är ett moralbegrepp. Moral är någonting som i vår kultur endast har ett beskrivet fundament inom religonens symbolspråk. Det är populärt att vara ateist. Det är måttfullt och balanserat, men det ateistiska perspektivet beskriver inte ett sammanhang där någonting som tex ånger kan ha en plats i tillvaron. Tanken på "rätt och fel", och ett sammanhang där ett brott emot de tänkta moralnormerna upplevs som ånger, lever dock kvar och samsas med det ateistiska perspektivet.

Totalt ogrundat hävdar vi i vår kultur att det finns rätt och fel. Det är tex rätt att besöka en vacker flicka, som man är attraherad av, iklädd finaste söndagskostymen och framräcka en bukett vårblommor till henne, men fel att framräcka en förskärare emot henne, slakta henne, äta hennes lever, och urinera på resterna av hennes lik.

Distinktionen mellan de två scenarierna, där det ena betraktas som moraliskt riktigt, och det andra betraktas som omoraliskt bygger bara på emotioner. De är inte förankrade i ett vidare perspektiv där slaktandet och leverätningen kan förklaras som felaktig.

Enligt den ateistiska förklaringsmodellen av tillvaron så befinner vi oss mitt i en slumpmässigt skapad tillvaro och att komma med trevare rörande ett djupare sammanhang, ett religiöst idebygge, betraktas automatiskt med "sund" skepsis.
Man borde dock, utifrån det ateistiska förhållningssättet till tillvaron, en gång för alla erkänna att vi lever i effekterna av en "slump"(vad nu det är) och att det inte är någon moralisk skillnad mellan att gå ner till närmsta köpcentra och brassa loss med en Ak-47a på oskyldiga spatserare och att starta ett behandlingscentra för bostadslösa narkomaner.

I en ateistisk, icke-metafysisk förklaringsmodell av tillvaron så har moralbegrepp ingen plats. Det gäller även ånger.
Deal with it.

Jag tycker, att du har insett något viktigt.
Jag har ofta skrivit, att vi är skapade att leva i harmoni med vår Skapare, våra medmänniskor och också med oss själva. Om vi gör sådant, som stör denna harmoni, bör vi ångra vårt beteende, göra bättring och återvända till vårt rätta tillstånd. Detta borde ju vara en självklarhet i alla dessa relationer.
Men - hur fungerar detta i praktiken? Där har vi ofta en svår nöt att knäcka.

Beträffande relationen till Gud och hur vi skall finna harmoni där finns mångahanda tankar i http://www.nic.fi/~jlindell