Hahaha!! Bra tråd!
Och för att dra mitt strå till stacken - här kommer en av mina rugguggleupplevelser(ja, jag har många) :
Precis som TS så hamnade även min promillehalt långt över snyggraggränsen. Väl medveten om detta så yrar jag omkring inne på krogen i min egna lilla värld, innesluten av ett moln av fascination över att näst intill alla tjejer som är ute den här kvällen är, åtminstone dugligt, knullbara.
Men självklart så får en ragguggla av rang upp mig på sin stinkande knulle-radar. Hon ragglar fram till mig och väser ur sig ett sluddrande och spritstinkande: "Heeeeej....". Jag får kämpa lite för att höja på huvudet ifrån sitt autonomt intagna "fyllehäng". I ett försök att bli av med dubbelseendet så kisar jag med ögonen och framför mig så uppenbarar sig en, för sin ålder, väldigt ful och halvfet 40-taggare. Hennes smink hade, förmodligen pga. ovilja av att vara i närheten av hennes osmakliga ansikte, påbörjat en vandring ned mot hennes hals, och, för att vara smink, redan tillryggalagt en imponerande sträcka.
Men trots dessa, inte helt hundraprocentiga, attribut så hade skatan inga som helst problem med att få med mig hem.
Hemma hos henne så hamnar vi, av någon outgrundlig anledning, i hennes sons säng. Sängen var av modell mindre och kan inte ha varit längre än 140cm. Detta, i kombination med alla flygplansmodeller som hängde i taket, nattduksbordet som liksom sträckte sig in en bit över sängen och den svartsjuka katten, gjorde det väldigt svårt att inte framstå väldigt lekmannamässig under själva sexakten.
Sexet i sig var väl hyfsat. Men pga. den stora mängd fördröjning som jag hade druckit under kvällen, så blev det alldeles för långvarigt för min smak. Tilläggas bör att sonen inte var hemma vid tillfället.
Varför hon valde att besudla sin sons säng, istället för sin egen, är nåt som än idag håller mig sömnlös på nätterna. Visserligen inte helt sant, men lite störande är det.
Efter akten så somnar jag i grabbens säng, utmattad av både alkoholen och det utdragna sexet. På morgonen vaknar jag, totalt desorienterad, utav ett ganska så ihärdigt fnittrande. Det tar nån minut innan jag fattar var jag är och vad som har hänt. Ångesten kommer krypande. Så tyst som möjligt tar jag mig ur sängen och sätter på mig mina kläder. På ett nästan ninjalikt sätt tar jag mig med ljudlösa steg mot ytterdörren. Och för varje steg som jag kommer närmre friheten så åker mina mungipor upp ett snäpp. Men med min tur så har förmodligen ugglan lagt parkettgolvet i hallen på egen hand, för när jag har kommit halvvägs så börjar golvet under mina fötter att gnissla nåt gud djävlar. Det tar inte mer än en halvsekund så hör jag hennes whiskeyhesa röst väsa att jag ska komma in i köket. I ren chock över att min dröm om en ljudlös flykt gått i kras, så glömmer jag helt och hållet av att gå ur min ninjaroll, och med graciösa, nästan svävande steg, likt en riktig filmninja, smyger jag mot köket. Sakta sticker jag in mitt huvud i köket, och under loppet av en hundradels sekund byts min ninjapose ut mot, vad jag gissar, den mest verklighetstrogna imitation av "skriet" som en människa någonsin har åstadkommit - runt köksbordet sitter en hel hord av ruggugglans väninnor och fnissar. Total och obeskrivlig ångest!
Utan att bli för långdragen så kan jag avslöja att jag drack en kopp kaffe, rättare sagt svepte en kopp kaffe, sprang hem och våldtäktsduschade.
). Det var hursomhelst ganska skönt eftersom jag tänkte på någon helt annan under akten....
