TV4s Nollrasismvecka - bra för integrationen?

- När jag gör rörelserna blir smärtan värre men när jag har duschat och kommit hem blir det några timmars avslappning, då känns det bättre. Men det kommer alltid tillbaka. Jag kan aldrig bli av med det, säger Eden Abraha Pihl.

För snart två år sedan ramlade Eden nerför en trappa på jobbet. Hennes knän, axlar och rygg värker fortfarande. Men läkaren hon skickades till nekade henne vid två olika besök de röntgenundersökningar hon behövde.

- Det kan bara bero på min hudfärg. Jag har ingen annan förklaring till att jag blev diskriminerad, säger hon.

Utan arbetsskadeersättning

Att hennes skador inte dokumenterades när de var nya kan ha bidragit till att hon inte fått någon arbetsskadeersättning och till att hon har förlorat jobbet för att hon inte längre kan lyfta tungt. Som undersköterska såg hon också etnisk diskriminering - hon har blivit trakasserad av kolleger och tycker att vården planeras olika för infödda svenskar och de med utländsk bakgrund.

- Man riskerar att hamna utanför om man kommenterar, så det är bara att vara med. Det är ett jättestort problem. Många jag känner blir dåligt bemötta av sjukvården, berättar Abraha Pihl.

Hur stort problemet är vet ingen riktigt. Diskrimineringsombudsmannen får varje år ett trettiotal anmälningar mot vårdpersonal för etnisk diskriminering. Bara i snitt i ett av dem går DO vidare.

- Det ser ut så hos oss, eftersom handlar det ofta om något som sker i ett slutet rum, och det är svårt att bevisa det i domstol, säger Christine Gilljam, Diskrimineringsombudsmannen.

Inget förtroende för DO

Eden Abraha Pihl är en av de få som faktiskt anmälde ett dåligt bemötande till DO men hennes ärende las ner. Något återskapat förtroende för svenska myndigheter har det inte blivit.