att fantisera om olycka - fler som gör det?

Hej flashback. nu är det så att jag tänkte blotta lite av min själ för er och beskriva något jag bara beskrivit för några av mina närmaste vänner och flickvännen. alla har sagt att jag är "sjuk i huvudet" och ingen har än så länge känt igen sig i mitt "problem".

jag kan ju börja med lite bakgrund: Jag är sedan tidigare diagnotiserad med instabil personlighetsstörning (borderline) och ångestproblematik. ett väldigt vanligt problem antar jag och något jag också lärt mig att leva med. jag mår bättre än på många år faktiskt och just nu ser jag inga större hinder i min väg... förutom en sak.

jag tenderar till att ofta, väldigt ofta, dagligen skulle jag nog säga, att fantisera ihop olika scenarion i mitt huvud. inte lyckliga saker som giftermål eller liknande, utan om att mitt förhållande går i kras eller att någon i min närhet dör för att ta två exempel. det kanske inte alls låter konstigt, om det inte vore för det faktum att jag alltså fantiserar ihop dessa scenarion i mitt huvud, går igenom dem i detalj (ungefär som en film), hur det skulle kännas, vad jag skulle göra etc. ibland blir allt så verkligt att jag ligger och gråter av mina tankar. jag får ångestkänslor, blir rädd och det känns som att det jag ligger och tänker på faktiskt har hänt!

är det fler som gör såhär? eller är det bara jag?
jag vet att det verkligen inte är typiskt borderline (snarare tvärtom då borderlinepersoner brukar undvika att bli lämnade osv), så därför undrar jag varför jag gör såhär? är det något psykisk självskadebeteende eller nåt?! jag är visserligen så van vid allt nu att jag inte direkt är ute efter att få hjälp för det, utan jag vill bara veta om det är något som är som mig?

Jag har också såna 'sjuka' tankar. Senast idag tänkte jag att om en 'polare' till mig skulle begå självmord t.ex. Hur skulle jag ta de, skulle jag gråta eller skulle jag vara ganska neutral. Jag tänker också ibland om alla nära dog och jag var ensam kvar i 'kretsen'.

Jag vet inte om jag är sjuk på nåt sätt men ibland känns det som att jag är det. Detta kanske inte var något bra svar men skrev ändå för jag har också tänkt på detta ett tag, men aldrig orkat göra en tråd.

har också tänkt på det men av anledning av att jag har haft en del i min släkt som har varit sjuka och vissa som dött.
Har gjort det som en mental förberedning så att man inte blir totalt chockad men som jag själv nästan kunde räkna ut så hjälper det inte

de hesmkt o tänka sånt, händer här med ibland

Tänker också så ibland, trodde de flesta gjorde det? Sen kan man ju alltid göra det mer eller mindre ofta. Jag brukar ofta tänka hur jag skulle reagera i olika situationer t.ex. om någon nära dog.

det känns "skönt" (lite fel ordval kanske) att höra att det finns fler som fungerar som mig. alla mina vänner har bara sagt att jag är sjuk och att det inte alls är normalt att tänka som jag gör. tog upp tankarna med min psykolog för ett tag sedan, men hon sa bara att "vissa fungerar så" och tyckte inte alls att det verkade konstigt. men någonstans känns det ju som att det inte kan vara helt normalt att ligga och fantisera som jag gör, ibland i flera timmar, om "skräckscenarion".

ja, många kan tänka hur de reagerar i olika situationer, men jag tänker alltså ut saker i detalj. fantiserar om hur det hela skulle gå till om exempelvis min flickvän kom hem en dag och berättade att hon varit otrogen för att sedan lämna mig. jag går igenom, in i minsta detalj, hur hon packar sin väska, skriker åt mig och lämnar mig sittandes på golvet i gråt. jag går så djupt in i mina tankar att jag faktiskt känner hur det skulle kännas, som om det händer på riktigt där och då, att jag gråter och får ångest. det är just den biten som inte riktigt känns... normal.

"Vissa funkar så" var nog det sämsta svaret jag har hört. Menar hon att det inte spelar någon roll om man tänker så? Det är ju antagligen inte bra i längden att ha dessa tankar.

De nätterna då det är väldigt svårt att sova så tenderar jag att ha liknande tankar även för mig så tänker jag riktigt detaljerar och kan efter det må psykiskt dåligt några dagar faktiskt.

Jag trodde det var vanligt?

När jag ska somna så brukar jag sätta ihop olika scenarion i mitt huvud - jag börjar med en händelse, eller en plats och sen kommer handlingen av sig självt. Ibland blir fantasierna väldigt verklighetstrogna, men jag tycker mest det är intressant.

Jag tror inte du behöver oroa dig - det är ett sätt att avreagera sig.

ps: det är en väldigt bra grej om man satsar på att bli författare

GAD?
Jag gör sådär. Det är jobbigt, men samtidigt klarar jag rätt bra när olyckor "verkligen händer".

Händer för mig också ibland. Fattar verkligen inte varför man tänker på sådana saker... Brukar vara nåt om att nåt hemskt händer i familjen och vad man skulle göra om det faktiskt händer. Oftast sker detta när man ligger och tänker innan man somnar på kvällen.

När jag var mindre låg jag och grät pga av dessa tankar om att en i familjen skulle gå bort. Det hemska är att det faktiskt hände också.