Dubbelmordet i Linköping 2004, kvinna och 8-åring knivhuggna

Till det gåtfulla i utredningen av dubbelmordet hör utredningens övertygelse om att GM bode i området för brottet. Den kloke professorn vet att en GM med "nordiskt" DNA kan vara född och uppväxt i Kina o återvänt till Kina efter morden.

Rimligt att anta är att ett vittne till polisen har sagt sig känna igen GM: det vittnet kan ha varit AL. Då kan jag förstå att utredningen fortsätter topsa "halva stan" innan man ger sig. Men AL kan ha känt igen GM då han gjort sig förtrogen med området för morden; hon har sett GM i krokarna av Kanberget precis veckorna innan brottet men hann inte att precisera mer för polisen. Jag föreställer mig att AL på frågan om hon känt igen GM hunnit svara/nicka "ja" men inte hann mer än så. Detta kan vara en förklaring till att man fortsätter att topsa utifrån grundsynen att GM har varit hemmahörande i Linköping vid tiden för morden. Vad utredningen då missar är en GM som vittnet (AL) känt igen då han rekognoscerat kring Kanberget och inväntat rätt tillfälle att slå till.

Denna typen av mord på barn hör inte till vardagligheterna, såvitt det inte är frågan om svårt psykiskt sjuka människor. Här borde GM återfunnits i sjukjournaler, eller att anhöriga förstått något och tipsat polisen. Inget av detta har inträffat. I krig är mord på barn inte ovanligt och ofta inför föräldrarna som vittnen. Havande kvinnors magar sprättas upp och det levande barnet slits ur deras magar. Barn hålls i anklarna och svingas mot en stenmur för att krossa deras små huvuden. En krigshistoriker är bekant med sådana berättelser. De två här ovan från det amerikanska inbördeskriget, samt nazisternas behandling av judar i Baltikum. Ser man sig om i världen kan liknande övergrepp på barn ses i uppgörelser mellan maffia-ligor, t ex mellan knark-kartellerna i Mexico. Jag minns från ett TV-program att en svensk kille som hörde till ett MC-gäng fick välja mellan sitt eller sonens (7 år) liv: han valde att offra sitt och grävde själv sin grav där han sedan hittades avrättad.

I detta vidare perspektiv är inte dubbelmordet på Kanberget fullt så unikt.

Om man kollar långt tillbaka i denna tråden så tycker jag att du skriver många jävligt intressanta saker. Du är väldigt insatt, va? Du känner en del suspekta personer?

Undrar om våldet mot pojken kanske inte alls har med aggressivitet och ilska att göra, utan det kanske bara var så att han inte kunde sluta när han väl börjat. Jag vet att vissa ungdomar när de är ute och fiskar och ska avliva en fisk då börjar de spåra ur och mer eller mindre massakrerar fisken totalt istället för att bara ge den ett slag eller hugg så att den dör. Kanske är något liknande fenomen här?

Jag vill även uppmana polisen att gå ut med alla detaljer de känner till från själva brottet och vittnesmålen nu. Som polisen själva brukar säga när de efterlyser vittnen: låt oss bedöma vad som är viktig och intressant, hur obetydligt det än kan verka vara för er. Det polisen kanske tror är en obetydlig detalj kan egentligen visa sig vara den avgörande detaljen som gör att någon inser vem som är mördaren eller helt enkelt vågar gå till polisen med sina tankar. Så snälla poliser, gå ut med allt nu.

Utredningen har förmodligen ett huvudspår om en lokal gm. DNA binder inte ngn till en ort, så det måste vara en vittnesuppgift till grund för huvudspåret. Det är min teori.

Vittnespsykologin som lärs ut vid universiteten och återfinns i kurslitteraturen i polisutbildningen, lär att man inte kan lita till 100 % på vittnens uppgifter. Tvärtom kan ett vittnes uppgifter vara värt ingenting - hur tvärsäkert det än vittnar har vittnet helt misstagit sig.

Vittnespsykologin som kan bevisa och förklara varför vittnen kan ha tagit fel är en väl etablerad vetenskap!

Man kör nog helt i blindo i utredningen?

Förstår inte riktigt vad du menar, men andemeningen. Var kan jag läsa om det, litteratur, något på webben?

Det är statistik som ligger bakom den teorin. Statistiken säger att gärningsmannen bor i närheten när sådana här våldsdåd begås. Enda problemet med detta i det här fallet är att det här fallet är det enda av sitt slag, det finns egentligen ingenting annat att jämföra med. Så på det sättet är det fel att använda statistik av Linköpingspolisen. Men det gör dem ändå. Kanske borde de vända ut och in på statistiken och följa den istället?

Vittnespsykologi av Pär Anders Granhag (Studentlitteratur, 2001) ger en bra grund till ämnet, tycker jag.

Tack. Du vet inte om det finns något på webben?

Hjalmar Sundén var religionspsykolog och i tio år var han verksam som lärare vid Polishögskolan. I sin bok "Religionspsykologi" lär han ut vittnespsykologins grunder. Boken är har många exempel på att vittnen misstar sig och psykologin bakom misstagen. Boken är bra som inledning till ämnet vittnespsykologi.

Tack även för det tipset.

Det finns en tråd här på Flashback, som tar upp vittnespsykologi:

https://www.flashback.org/t1106283

Sedan har jag för mig att Utbildningsradion har haft program om ämnet. Googla, så kanske du hittar något intressant. Kanske finns något på Play, om du har tur. Det är ett intressant ämne!

Svar till LeonVance! Att statistik ligger till grund för huvudspåret kan jag köpa. Men att grunda en stor polisutredning på statistik kan vara detsamma som att luras utan att ljuga. Svenska Spel kan den konsten när de säljer trisslotter. Lite mer måste finnas i huvudspåret än statistik, för i annat fall är topsande ett lotteri och till vilken kostnad då?