Demokrati en eftergift eller en rättighet?

Ja bara sehur det ser ut i nordafrika när facklan nu tänds. Men visst demokrati är väl mer än att bytas ut mot mullor och sharia? Så visst är vi här i europa ganska ensamma om att egentligen ha levt med fria val och åtminstone på ytan något som liknar åsiktsfrihet? Så visst vilka kriterier går att väga in i en demokrati när man ser hur det ser ut runtom i världen?

I och med att Sverige har haft en ganska tursam historia där vi aldrig varit helt invaderade eller ockuperade har vi haft en mycket mindre smärtsam och framförallt snabbare utveckling mot en riktig demokrati. Skendemokratier finns det gott om i världen, det kan jag lova.

Nordafrika är ett gott exempel på att demokrati inte blir till över en natt. Det krävs en lång utveckling mot demokrati för att det ska bli annat än skendemokrati. Så är det med det.

Demokratins innehåll är folkmakten, som alltid står i relation till herremakten. I alla nu existerande samhällen på jorden (förutom diverse ursprungsbefolkningar) så finns det en härskande elit och en mer eller mindre maktlös folkmassa.

Den härskande eliten, som kan vara krigare, ämbetsmän, kapitalister osv. strävar efter att utvidga sin makt över folket och folket strävar å andra sidan tränga tillbaka överheternas makt och bygga sin egen.

Ju mer folkmakten tränger undan övermakten desto mer demokratiskt är samhället. I Arabvärlden så har förhållandena sakta men säkert grott och plötsligt så sker folkliga uppror och i den mån de segrar så ökar demokratin. Men de kan såklart slås tillbaka, och inte nödvändigtvis av samma eliter som de en gång riktades mot.

Folkliga uppror brukar nästan alltid slås tillbaka, förr eller senare. Av den gamla eliten eller en ny. Men det är ändå så att de lönar sig, för även om det finns undantag så brukar folket ha mer makt efter sitt uppror än innan. Egypten t.ex. kommer inte på en tid att nå upp till samma grad av demokrati som Sverige är på, men Egyptens demokrati är ändå på väg uppåt medan Sveriges snarare är på väg nedåt.
Jag skulle nog säga att Sverige idag är mindre demokratiskt än på 1400-talet efter de framgångsrika Engelsbrektsupproren, men klart mer demokratiskt än på ex. 1600-talet under stormaktstidens hårda förtryck.

Sedan vilka konkreta former demokratin tar sig beror på de specifika omständigheterna. Det är fel att säg att en demokrati måste innebära vissa typer av former, procedurer osv. Ett land med allmän rösträtt t.ex. är nästan alltid mer demokratiskt än ett land utan, men det är ju inte vad demokrati är till sitt innehåll.

Men samdigt hur demokratiska kommer dessa länder att bli framöver? Tydligen är muslimska brödskaskapet dess framtid så ungefär som att byta pest mot kolera. Visst är vi lyckligt lottade här i norr med mindre misstag som bara med mindre demokratiproblem som t.ex olika politiska kolletattioner äntligen lyckas nå titeln världens soptipp.

Sålänge folket strävar mot demokrati så kan landet inte bli mindre demokratiskt med tiden, bara mer. Det är en trög utveckling, och precis så som Tiberius säger så är upproren och oroligheterna en del utav den långa processen gentemot demokrati.

Anledningen till att vi idag blir mindre demokratiska är att ungdomen är intellektuellt inavlade, så att säga. Få vet vad demokrati är, och ännu mindre varför vi har den. Alla tar demokratin för given då ingen har levt utan den.

Så egentligen är demokrati något som inte är en medfödd strävan hos den mänskliga naturen? Låter skrämmande särskilt med tanke på att 1/4 av dagens ungdomar gärna ser en diktatur som styr. Men å andra sidan hur många av dom har rötter ifrån t.ex muslimska länder med en medfödd respekt för just islam?

På ett sätt känns det som om demokratitanken är medfödd. Alla vill väl ha så mycket som möjligt att säga till om, men ändå samarbeta för bästa möjliga resultat.
Balansgången kallas demokrati.

Är demokrati verkligen det optimala systemet då, i dagens värld?

En demokrati är väl egentligen bara optimal då folket strävar efter folkets bästa. I ett samhälle där många röstar för sin egen vinnings skull, då faller konceptet lite. Folk idag är också för lata för demokrati, man ägnar sig hellre åt sin egna sociala status än att sätta sig in i hur vi gör vår samvaro bättre.

Det finns många experiment på taktiker hos politiker i den moderna världen. Det finns politiker som följer folkets vilja. Ge oss det, ge oss det, lägg ner det och ha kvar det. Det slutar allt som oftast i att folket blir förbannade på politikern för att det går åt helvete till slut. Folket besitter inte den rätta kunskapen att kunna fatta omfattande beslut.

Sen finns det den rådande taktiken, där man istället kör över folket på många punkter, håller en viss ideologisk linje och använder statistiska analyser och propaganda för att styra folkets åsikter så bra som möjligt. Är det demokratiskt?

Så länge vi lever i en värld där ikonerna är de som har mest stålar, så kommer vi rippa varandra för personal gain. Då kan man tycka att en demokrati är verkningslös.

Dessutom så innebär ju en demokrati att minoritetens åsikter försummas, och de blir överkörda. Är det inte mer "demokratiskt" att ha ett samhälle mer likt en anarki, där var person är fri att leva som den vill? Förutsatt rätt grundideal och moral då...

Nej demokrat är definitivt ingen medfödd egenskap. Människan är född att leva i en flock styrd av en ledarhanne, precis som hos de andra högre primaterna.
Demokrati är nog att se som en eftergift till den sociala utvecklingen. Flocken med ledarhane slutar ganska snart att fungera när flocken växer.
När människan ersatte byarna med städer behövdes ett bättre system och av alla som hitills provats så tycks demokratin fungera bäst. Med demokrati menar jag då bara systemet där alla medborgare har rätt att välja och avsätta sina ledare.
Demokratin är ingen garant för frihet, vilket många tycks tro. Det går utmärkt att via demokratiska val införa en polisstat, Tredje riket är ett sådant exempel. Ett mer aktuellt och akut exempel är de europeiska länderna där dess välfärdssystem sakta tycks förvandla dem till totalitära kontrollsamhällen.
De demokratiska rättigheterna är således värda att bevara endast om medborgarna är beredda att ta det ansvar som systemet kräver av dem.