Hjääälp, beroende av träning!

MOD, det är inte en drog så placerade inte i drogrehab, drogakuten etc, vill nå rätt användare.


Ja, jag insåg nyss att jag kanske har ett beroende. Har inte missat ett gympass sedan 1:a Augusti. Ett 4 dagars uppehåll under jul fyllt med ångest.

För tillfället trännar jag med prefektion, äter rätt, tränar rätt. Men kan det lätt gå överstyr? Många andra beroenden börjar ju "bra" för att sedan slå fel. Jag har inte varit en dålig vän än pga mitt beroende, men kanske tråkig då jag ibland avstår planer som utgångar, onyttiga middagar.
Dricker inte, sover okej, äter nyttigt. Nu har jag även börjat med klassiska pundar ursäkter när jag inte vill ses/gå ut etc. utan ska gå och träna, typ: jag är lite sjuk, mycket att göra nu, har redan planer. Känner mig snutsig av att ljuga.

Vill dock inte sluta träna. Gymmet är en av de platserna jag känner mig som bäst på.

Jag undrar ifall nån sitter i sanna båt eller har gjort, tips hur man gör under semestern, vill inte ha ångesten igen.

Många blir maniska på något, jobb, tjejen, gymet. Jag brukar alltid bli extrem efter ett tag men hellre att jag tränar maniskt än är på krogen och dricker varje vecka, så ser jag på det iaf.

edit: under semestern får det räcka med lite underhållsträning, sommaren är för kort för att tränas bort helt, deffen ska vara klar innan semestern börjar, efter semestern gör de inget om man gått upp lite.

Har varit likadan. Det är väldigt lätt att bli fanatiker när man sysslar med träning. Men jag anser inte att träning är något missbruk, såvida man inte tar steroider eller liknande. Om du tränar normalt, rent så är det väl bara jättebra? Men du kanske ska fråga dig själv *varför* du tränar? Vad är det för mål som du försöker uppnå? Om du hoppar över en träningsdag för att gå på en middag istället, hur påverkar det dig att nå ditt mål?

Men jag kan ju inte leva normalt, beroende är ett negativt ord. Känner mig svag.

Sitter i samma båt som dig mannen... Idag kände min kropp för en vilodag från gymmet men det klarar inte mitt psyke av, utan jag kände mig tvungen att gå ut och springa... Så ser mina vilodagar ut.

Vara ärlig och säga att du inte vill för att du satsar helhjärtat på träningen är ju ett alternativ. Folk vänjer sig vid sånt efter ett tag.
Läsa sig till hur dåligt det egentligen är att ta en lättare fylla eller ett par tuggor av en helstekt gris kan kanske lätta upp Pastor Ågren. Annars är det väll psykologen som gäller om det blir ett problem stort nog att hindra dig i vardagen.

Jag kan ju inte leva normalt, det är problemet. Klara inte av att hoppa en dag. Beroenden är väll aldrig bra? Middagar går jag på, men klara inte att trycka i mig en entrecote(spellcheck) med bearnaisesås(spellcheck).
Tränar inte för att jag har ett mål, måle t jsg hade uppnådde för två år sedan, tränar för att jag inte kan sluta.

Så du anser bara för att man tränar och tar steroider så är man helt plötsligt en missbrukare?

Fy fan, vilket jävls beroende detta är, många andra beroende är ju sköna när man får din drog, vårat gör bara ont.

vad kör du för split om du måste träna varje dag. hinner du återhämta dig ordentligt

Bara att byta till kanylen och jonket.

Japp. Och dum i huvudet.



Det finns en förklaring till allting här i livet, och det finns en förklaring till varför du känner ångest om du skippar en dag eller äter mat med lite sås till. Du får ångest eftersom att du har en *oro*. Men vad är det som du oroar dig för? Vad kan hända om du skippar en dag? Vad händer om du äter en fet måltid? Ställ de här frågorna till dig själv, och försök att tänka rationellt.