Tankar på mord, hur hantera?

Har mått dåligt så länge jag kan minnas, blev dock lite bättre när jag lämnade föräldrahemmet. Tankarna på mord började väldigt tidigt, men i början av mitt liv skrämde dessa tankar mig. Dock har tankarna blivit angenämare för varje år som gått, samt att de har eskalerat det senaste halvåret. Tidigare funderade jag på mord kanske ett par gånger i veckan, men nu fyller det mina tankar nästan 24timmar om dygnet. Det enda som kan få mig att nästan bli ångestfri är tankar på att ta någon annan av daga.

Har en flickvän som jag även bor tillsammans med. Hon är en trevlig person, men har alltid velat vara för mig själv och tycker illa om socialt umgänge, även ifall jag har bra förståelse för de sociala koderna.

Jag har själv berättat om mordfantasier för flera läkare och psykologer. Det var inget särskilt med det, jag tror dom är vana vid sånt. Tror inte du behöver oroa dig för tvångsvård.

Är du född sociopat, eller har du blivit sån under resans gång? Mobbing eller några andra besvikelser som får dig att längta efter hämnd?

Jag tycker du verkar vara en trevlig kille med fötterna på jorden. Jag menar du skriver verkligen så man känner hur du känner och du är som jag skrev tidigare jättemodig som ber om hjälp och råd!
Att du tänker 24/7 på mord alt. Självmord måste vara en ren jävla tortyr. Hör du röster inombords som hetsar dig eller är det din egna inre röst som talar?
Går det på något sätt att tex. Säga till dig själv att "nu jävlar räcker det! Låt mig va"?
När jag har fått panikångest brukar jag tänka "skärp till dig nu förfan, det är bara hjärnspöke"
Har du talat om för din tjej hur du mår?

Kan du inte berätta lite om din uppväxt? Hur ser ditt liv ut idag?

Jag hoppas att du inser att dina tankar på att skada andra människor inte är något alternativ. Detta handlar om dig själv, och det är du som skall reda ut detta - antingen själv eller med hjälp utav expertis.

Till alla låtsas psykologer i tråden:

Det går inte att omvända en psykopat, dom kommer alltid att vara empatilösa egoistiska kräk.

Till TS:

Ta ditt liv, vill du ha hjälp? Send pm.

Bra att du har så pass bra självkontroll trots allt, jäkligt strongt av dig. Vågar nästan lova att de inte snackade om dig , då hade de nämligen inte stannat kvar mitt i gångbanan utan fortsatt att gå istället samt vänt sig om några gånger när de gick , men även om de nu hade gjort det ,så försök tänk på att om de nu inte har något bättre för sig än att snacka skit om någon för dem helt okänd så är de så jäkla patetiska att du överhuvudtaget inte behöver bry dig om dem och kan låtsas om att de inte existerar . Föreslår dock att du för din egen skull inte går ut och går nattetid, då ens sinnen är på helspänn och lätt spelar en spratt -det vet jag av egen erfarenhet. Behöver du luft så sätt dig på balkongen istället . Försök dessutom att träna/springa varje dag så att du får ut adrenalin och aggressioner , en boxsäck t ex är suveränt bra att avreagera sig på, tycker jag själv. Rekommenderar starkt att du tar magnesiumtillskott typ Ledins (inte magnesium oxid det är laxerande av bara helsike) .Läs gärna om magnesiumbrist och aggressionhttp://www.inlightimes.com/archives/.../magnesium.htm . Utan magnesium hade jag sannolikt inte varit i livet idag -fick själv psykos i tonåren, som gick över med hjälp av magnesium samt glutenfri kost .

Har du någon aning om vad som kan ha utlöst dina problem ? Har du förresten blivit utredd för Aspergers syndrom eller dissociativ identitetsstörning ?

Jag säger nu inte alls att jag tror på detta (jag är ju skeptiker trots att jag har haft vissa paranormala upplevelser) ,så du får ta det för vad det är och bilda dig en egen uppfattning om du tror på det eller ej, det kan vara humbug men det kan också möjligen ligga något i s k "ghost-possession" som orsak till psykisk ohälsa . Sök om du vill på : Wanda Pratnicka (en polsk exorcist) eller "The Exorcisms" så kommer du till hennes hemsida (jag vill inte länka dit eftersom det delvis är en betalservice ).

Lycka till och käka blodpudding/blodig stek när du blir sugen på blod -kan ju faktiskt vara så att du har brist på något och därför känner detta sug .

Jasså ??? Med tanke på att du verkar ha samma grad av empati som en hungrig vithaj, så måste du själv följdaktligen stämma mycket väl in på diagnosen "psykopat" . Takes one to know one !

Vad lider du av för psykiska besvär?? DU SJÄLV käkar ju SSRI-tabletter

Ja, det blev uteslutet. Fick schizotyp störning(med grundläggande schizoid personlighet står det i utlåtandet) som diagnos, tillsammans med social fobi & ångestsyndrom UNS.

Bra att det verkar som att man inte behöver oroa sig för tvångsvård. Det gör att det känns lättare att ta sig över tröskeln till att berätta för vården.

Var väldigt känslig som ung samt att jag hade en uppväxt som berövade mig från självständiga handlingar. Det gjorde mig troligtvis onödigt känslig för andras handlingar, åsikter och kommentarer. Dock har jag blivit känslomässigt starkare ju längre jag varit ifrån föräldrahemmet. Dock har känslolivet i många perioder närmat sig ett apatiskt tillstånd. Troligtvis som en motpol till barndomens kraftigt eskalerade känsloförnimmelser (ifall man nu skall försöka sig på att analyser sig själv).

Hör inga röster annat än min egen. Det är ett tankemönster som jag inte kan bryta, men ingenting som ligger utanför mig själv, ifall man skall uttrycka det så.

Ifall jag försöker att inte tänka på att ta någon annans liv så börjar tankarna istället kretsa kring att ta mitt eget, med kraftiga ångestkänslor som följd. Och enda sättet att mildra ångesten är att tänka på kontrollen som kan förnimmas i handlingarna av att ta någon annans liv.

Likt hos troligtvis de flesta så är tankar sådant som enbart kan styras under en begränsad tid och i vissa riktningar och för detta krävs det någon form av stimuli. Så fort man slappnar av så ges tankarna fritt spelrum och vandrar åt de håll de känner för.

OffT: Av nyfikenhet måste jag fråga ifall du är en kvinna på ca 40år som lever ensam, har velat ha barn men att det aldrig blivit av. Alternativt har utflugna barn.
Frågar av pur nyfikenhet, då jag känner igen ditt sätt att empatiskt involvera dig, hos ovan nämnda kategori människor. Bör påpekas att detta skrivs utifrån ett positivt perspektiv.
Med risk för att röja min identitet skall jag göra ett försök.

Föddes i en ekonomiskt stabil miljö. Dock av en mor sam agerade med ett tvångsmässigt detaljstyrande samt med ett konstant skuldbeläggande av ens handlingar. Jag har svårt att minnas att hon varit glad någon gång under min uppväxt. Vill dock inte lägga skulden för mitt tankemönster utanför mig själv.

Min far har jag dock inget ont att säga om även ifall han på grund av jobb var mer frånvarande än närvarande och var borta från landet under långa perioder.

I dagsläget bor jag med min flickvän. Men har en sabbad ekonomi och en halvfärdig universitetsutbildning pga fysisk och psykisk ohälsa.

Jag är deprimerad och har social fobi, om jag inte tar min medicin.

Vad har det med saken att göra? Det är inte jag som har lust att mörda någon bara för min egen ekonomiska vinnings skull.

Vad har du för utbildning och/eller diagnos?

Menar du att det går att omvända en psykopat?
Berätta gärna hur.