Medel som används vid avlivning av hund?

Jag undrar vad det är för något som sprutas in i kroppen på hunden när den ska avlivas. Hur verkar det? Vad dör hunden av? Vi avlivade vår hund för några veckor sen och ångrar det bara mer och mer för varje dag.

Det kan vara pentobarbital.
Men vad spelar det för roll?
Tror inte det finns något man kan ge din hund så den återupplivas.

Varför ångrar ni er? Tror ni att hunden led på något sätt när den avlivades? Det är vanligt att man använder Pentobarbital (säger inte att det måste ha varit det). Det är ett sömnmedel, en barbiturat, som ges i en mycket kraftig överdos. Det stänger helt enkelt ner hjärnan så att kroppen slutar fungera. Det verkar snabbt om kommer ut blodomloppet som det ska.
Ibland ges även lugnande innan, så att de "somnar". Det är ofta för att djurägaren kan tycka det är lite läskigt att avlivningsvätskan verkar så snabbt (de faller annars oftast bara ihop direkt). Det kan också vara för att lugna en orolig hund, man ska ju sätta kanyl och så, vilket många kan tycka är läskigt och en lugnande spruta brukar gå relativt fort och smärtfritt.

Hunden somnade bara in...

"Pentobarbital är en potent hypnotisk och sedativ substans. Pentobarbitals verkan sker genom hämning av centrala nervsystemet med början i hjärnbarken med medvetandeförlust som sen utvecklas till anestesi. Vid överdosering utvecklas djup anestesi med andningsstillestånd genom depression av andningscentrat i förlängda märgen, följt av hjärtstillestånd och snabbt inträdande död."

"Effekten inträder snabbt efter injektionen. Vid intravenös administrering uppkommer medvetslöshet inom 15 sekunder efter avslutad administrering. Död inträffar 5-30 sekunder senare. Efter intraperitoneal injektion sker eutanasin inom 3-10 minuter. Efter intrakardiell administrering uppkommer medvetslöshet omedelbart och hjärtstillestånd sker inom 10 sekunder. Intrakardiell injektion är endast tillåtet på djur som är medvetslösa."
http://www.fass.se/LIF/produktfakta/...4&UserTypeID=1

Jag ångrar mig. Borde inte lett det ske. Någorlunda betryggande i alla fall att hunden troligtvis inte dog i plågor. Eller förhoppningsvis rättare sagt. Vet inte vad jag ska göra för att komma över det här, det kanske blir bättre med tiden? Gråter varje dag och har tappat lusten till att göra saker, undantaget de här inläggen för jag visste inte hur det där medlet verkade. Var inte närvarande vid själva avlivningen men hon som var det sa att hunden "vägrade släppa taget" och att det krävdes 4 sprutor innan det var klart.

Att komma över något sånt här tar tid, kan ta mycket lång tid. Låt det få ta den tid det tar. Jag vet ju inte (eftersom jag inte var där) men skulle gissa att de upprepade sprutorna var de lugnande sprutorna innan avlivningen. En del hundar kan vara svåra att lugna om de är uppstressade innan, och en del hundar är helt enkelt inte lika känsliga för lugnande som genomsnittet och behöver mer. Sen kan pentobarbitalen ta lite längre tid att verka om blodcirkulationen är nedsatt, antingen pga hunden är sjuk på något sätt, men även för att det lugnande medlet sätter ner cirkulationen. I de fallen är hunden ändå sovande, man väntar på att hjärtat ska sluta slå.

Ibland kan det krävas fler sprutor, och jag beklagar det som har hänt. Att släppa taget om det finaste man har är väldigt svårt, särskilt när det gäller våra underbara djur. Ge det tid, och glöm inte bort att din vovve fortfarande finns med dig. Det kommer den alltid att göra!

/En som förstår

Jo jag kommer ju ihåg henne, visst, men också rätt dåligt på grund av att mitt minne blivit sämre efter en långvarig depression. Jag har några kort kvar men jag har sett dem så många gånger även när hon fanns kvar så de säger inte så mycket, så att säga. Hon som var närvarande vid avlivningen tog kort på hunden när den var död, och de finns kvar i en dator - men jag har inte vågat titta på dem än.

Det som är jobbigast är att hunden inte avlivades för att vi var tvungna eller för att den hade t.ex. långt framskriden cancer, utan för att vi hade fått en ny - en valp - och den gamla, p.g.a. upprepade olyckliga sammandrabbningar med andra hundar som utan anledning anfallit henne, "accepterade" inte valpen. Så antingen så skulle hundarna få vara i separata rum i all evinnerlighet, eller så skulle vi ta bort den gamla eftersom den skulle "lära" valpen att också vara hundskygg. Och dessutom vid två tillfällen betedde sig illa mot den.
Och nej, ingen vi känner ville ha hunden. Annars hade vi naturligtvis gett bort den till någon vi litade på så att jag åtminstone kunde få hälsa på den då och då.

Men nu i efterhand skulle jag definitivt valt att ha dem i separata rum: hon kan få vara i mitt rum. Det är det jag ångrar, och jag känner mig skyldig för det här.

Vet du ifall pentobarbital ingår i veterinärers standardutrustning, om det är något som alltid finns till hands även på de minsta privata klinikerna?

Din fråga kändes lite märklig, och en lätt titt i din inläggshistorik gör att jag får konstiga motfrågor till din undran?!
Jag vet inte mycket om veterinärkliniker men varför skulle de inte alltid ha medel för att avliva djur, det ingår ju i deras jobb!

Klart, jag tänkte att det kan ju finnas andra medel man använder, men efter en snabbtitt i veterinär-FASS är det just bara pentobarbital som anges under "animal eutanasi".

Som standard används pentobarbital som flera skrivit. Finns flera fabrikat, här är ett om du vill läsa mer om hur det verkar mm. http://www.fass.se/LIF/product?3&use...20091125000031

Mja, Somulose finns också, sk licenspreparat som inte finns i fass, men det används bara på större djur.