Varför lever du?

Om du skulle kila runt hörnet
om du skulle falla och dö
har du tänkt på vem skulle sakna dig då?
För om du tänker efter
så betyder ditt liv ingenting
det spelar ingen roll om du kolar så:

Varför lever du för?
Det gör ingenting om du dör
Varför lever du för?
Det gör ingenting om du dör
Varför lever du för?
Det gör ingenting om du dör
Det gör ingenting om du dör
Det är bara bra att du dör!

Bostadsbristen, den är stor
och din lilla lägenhet
kommer säkert väl till pass om du hädan går
och på ditt jobb
finns det inte skäl till panik
det finns många arbetslösa här i år

Varför lever du?

Efter denna uppvärmning av KSMB så ska vi hoppa till pudelns kärna. Varför lever du?

Svaret på varför man fortsätter att leva ligger nog i biologin, man lever för att möjliggöra fortplantning (rent biologiskt) sedan kan det ju finnas en tanke bakom att vilja leva med.

Själv anser jag att livet bara har en mening så länge man är vid liv. För mig spelar det ingen roll om jag dör i morgon eller om 50 år, så länge jag lever mitt liv på mitt sätt. När man är död spelar det ingen roll längre. Döden tror jag är samma sak som att ens medvetande upphör att existera.

Haha! Fin uppladdning för frågan måste jag säga =D

Ett sätt att se på det är att:
Jag lever eftersom mina föräldrar ville nuppa utan gummi, vilket säkert var motiverat av att de ville ha ett barn eller så kanske inte, får förmodligen aldrig veta.

Ett annat sätt att se på det är att:
Jag lever eftersom att jag var dag fattar ett beslut att fortsätta leva, aktivt eller inte. Fokus är existens här, inte essens. Jag lever för att mitt hjärta fortsätter slå, passivt beslutat.

Ett tredje sätt att se på det är att:
Jag lever för att jag vill uppfylla mina mål för min existens, här drar man in kultur, normer etc påverkan utifrån på vem man är.

Den Va bra!

Vilka är KSMB?

Mitt svar på trådens fråga beror på ur vilken vinkel man ser det ur. Ser man det ur existensiell vinkel, dvs varför jag existerar så finns det ingen direkt anledning till varför. Jag är en klump atomer som format sig på ett spektakulärt sätt som är produkten av mina förfäders atomstruktur osvosvosv. I detta fall existerar jag för att fortsätta existera eftersom drivkraften i allt liv är att överleva för att fortsätta överleva genom sin avkomma som är 50% den själv. Liv som hade drivkraft att fortsätta finnas finns idag, det är den enda anledningen till att det finns.

Ser man det ur objektiv universiell synpunkt dvs i kosmologiskt perspektiv och uteslutar organismers egna "syfte"(överleva dvs fortsätta existera) så finns det absolut ingen anledning till min existens. I det stora hela är människor som myror och våra individualiteter är inte särskilt unika, ungefär som när vi tittar på en myrstack, myrorna verkar helt viljelösa och gör bara sitt arbete och allihopa göra ungefär samma och driver åt samma håll. Ser man tiden i snabbspolning så blir varje mänsklig individ meningslös att titta på och det är endast kollektiv som skapar förändring och bildar ett avtryck tillsammans. I det stora hela så agerar vi exakt likadant och är inga individer, det enda som märks av är kollektiv över en större tidsperiod.

Ska man titta ur subjektiv personlig synpunkt och ur osjälvisk vinkel så bör syftet vara att bidra och ge någonting åt ens familj och de människor som är en närmast och ens eventuella partner och barn samt det samhälle man lever i. Att påverka och utveckla kulturen åt det håll man anser bättre och försöka göra tillvaron bättre för de personer man håller kärt och som står en närmast.

Sen vill jag inflika på stycket om jobb. Om man har utbildat sig till något speciellt som efterfrågas och har en unik spetskompetens så skulle det troligtvis bli panik på ens jobb om ens kompetens är svårhittad. Det må finns många arbetslösa men endast om man har ett vanligt jobb som är lätt att utföra så spelar det nog ingen roll om man dör, har man en unik speciellt eftersökt kompetens är det dock en förlust för din arbetsplats.

Om vi bortser från videons talarröst och deras budskap och endast ser videon och tänker på människors kollektiva beteende och hur obetydlig vi är som individer i det långa loppet. Varför lever vi? Vi är inte alls unika, det enda som märks av är vad vi människor som kollektiv tillsammans arbetar mot. Tänk också på barnet som visas i filmen i famnen på modern(ungefär efter 4min), den kommer växa upp och dö inom en mycket kort tid i det stora hela. Vi lurar oss själva om vi tror att vi är unika och har en betydelse sett till helheten av mänskligheten.
http://www.youtube.com/watch?v=xE1aJ...eature=related

För att jag alltid har sån jävla otur.

Din premiss att man måste leva för andras skull är felaktig.

Jag känner livslust och en stor glädje över att uppleva en mansålder i ett till synes oändligt Universum.

På ett mer konkret vardagsplan, är min livsglädje starkt koncentrerad på kärlek. Kärlek till de människor som finns omkring mig, sambo, vänner, bekanta osv.

För att varje nytt sinnesintryck är en upplevelse.

Mestadels för att det finns så mycket roligt och intressant kvar att uppleva, samtidigt som det är enkelt att uppleva det. Den dag då svårigheten i att uppleva någonting blir större än njutningen av att uppleva det ser jag inte längre någon mening med att fortsätta leva X antal år till. Då ska jag helt enkelt avsluta det.

När jag först tänkte på den här frågan tänkte jag mycket på att livet var meningslöst. När jag kommit förbi det ville jag ha någonting att leva för, läste Thoreau och blev oerhört inspirerad, tänkte på att bo i skogen osv. Nu vill jag bara njuta, uppleva och ha kul på alla möjliga sätt, spelar ingen större roll om det är bo i skogen, röka cigarrer, hoppa bungyjump eller bara hänga med goda vänner. Så länge jag får ut någonting av det är jag nöjd.

EDIT: Ta förresten en titt på mitt citat, en lite inspiration. Man kommer ändå dö förr eller senare, så varför inte njuta av livet medan det fortfarande pågår.

För att jag fortfarande tycker att det är kul!