Varför ser ni svenska kvinnor ner på oss svenska män?

Från en annan tråd:


De flesta svenska kvinnor resonerar som fmemploye, det tror jag att vi alla kan vara överens om, inte sant?

Nåväl, Sverige, tillsammans med våra nordiska grannländer, tillhör världens mest jämställda samhällen, även i europeisk jämförelse [källa].

Men västerländska kvinnor i allmänhet och svenska kvinnor i synnerhet ser ner på och föraktar västerländska, och därtill svenska, män, och de/ni arbetar, till synes helt medvetet, och med ett leende på läpparna, för att "dekonstruera" (synonymer; ta bort, förgöra, förinta o.s.v.) de "strukturer" (innebörd; (europeiska) familjer, (-"-) nationer, (-"-) folkslag o.s.v.) som ni, av någon anledning, är emot.

VARFÖR, blir då min fråga? Varför hånar ni mig som svensk man, samtidigt som ni höjer latinamerikanska, arabiska och afrikanska män till skyarna, för? Varför beter ni er så? Är den jämställdhet - som i internationell jämförelse är så kännetecknande för Sverige - som ni förespråkar, egentligen, så lite värd, för er, att ni väljer att spotta oss svenska män i ansiktet istället?

Jag känner en frustration, och jag känner mig förudmjukad. "Ägd", så att säga. Jag har blivit uppfostrad att respektera kvinnor, och jag har alltid respekterat svenska kvinnor, stått upp mot kvinnofientlighet och så vidare, men för VAD? För att få se svenska kvinnor, med ett hånleende på läpparna, bli sexuellt belägrade av exotiska män (från länder med ett inte alltför charmerande jämställdhetsindex)? Jag har börjat tröttna på kvinnor, då eran ytlighet och eran avsaknad av självrespekt och ansvarstagande, äcklar mig.

Svenskarna kommer att gå till historien som det första folkslaget i världen (tätt följt av engelsmän, vita amerikaner o.s.v.) som frivilligt förintar sig själva, som frivilligt välkomnar ett öde som människor, under historien, offrat sina egna liv för att försöka förhindra. Med frihet följer också ansvar, kunde man kanske tycka, men ni verkar inte hålla med... Ni ser ner på Sverige, den svenska kulturen o.s.v., och inte minst, oss svenska män.

Varför beter ni er på det här sättet, svenska kvinnor?

Men Lantbruk, du brukade ju vara en ung nyter livskraftig planta runt -09? Vad hände? Feministerna smög sig in i ditt sovrum? Eller gjorde de inte?


Edit: Jag minns dig som igår!

Jag har svårt att se upp till någon som jag vet ser ner på mig.

Ser jag ner på dig?

Flashback. Stora delar av det här forumet är skadligt för karaktären.
Så otroligt mycket ressentiment.

Eh.. Nej det flesta svenska kvinnor resonerar inte ett dugg som fmemploye (vem det nu är), att du tror att vi gör det kanske förklarar varför kvinnor ser ner på dig.

TibberiusGracchus beskrev det på ett bra och kortfattat sätt.

Ah! Flashback. Stora delar av det här forumet är skadligt för karaktären.
Bör översättas: Ad extremum, Animus opibusque paratus

Nu ska man ju egentligen inte syssla med anekdotisk bevisföring, men min personliga erfarenhet är att de flesta svenska kvinnor faktiskt resonerar precis som fmemploye. Exempelvis så var det några svenska tjejer i min ålder, på facebook efter valet förra året, som i princip karaktärsmördade mig - för att jag hade skrivit en "debattartikel" på facebook där jag förklarade att jag, till viss del, var positivt inställd till SD - genom att hänga ut mig som en äcklig och bortskämd nazist, och att jag skulle vara ett inavlat missfoster med en kvinnosyn som inte kunde mäta sig med de underbara invandrarkillarna som de kastade lovord över.

Ett av många exempel. Och jag vidhåller att fmemploye är ganska så representativ för den svenska kvinnan.

Kan ni svara på mina frågor nu?

Ännu en facebookslav. Och så ska du hitta någon att skylla på. Facebook har normaliserats i ditt liv, du reflekterar inte ens över det.

Okej men om vi nu ska jobba med totalt icke-faktabaserad, onyanserad och högst personliga reflektioner kan ju jag kontra med att jag i mitt relativt stora umgänge som spänner sig över halva Sverige och inom alla samhällsklasser och politiska riktningar aldrig har träffat någon som hyst liknande åsikter.

Sedan är det säkert en hjärtefråga för många att själva få välja vilken sorts kille man vill vara med må han vara vit, gul, svart eller lapis lazuli-blå, vilket i gemene mans ögon kan tyckas hälsosamt och inte ska tas som ett statement mot svenska män för annat en ett försvinnande litet antal individer. Och liknande idioter kommer alltid att finnas, givetvis. Hos båda könen dessutom.

Det är ingen förlust. Så har vi konstaterat det. Kvinnor som väljer män som är "spännande" är svagbegåvade och kommer ge upphov till svagbegåvad avkomma med sina gener, medelmåttig vid lämpligare partner. Intelligenta kvinnor inser vikten av att välja en vit man som far till sin avkomma. Det ökar chansen för ett friskt, starkt och intelligent barn och den vita mannen är utöver dessa egenskaper även en man av moral som tar ansvar för sin respektive och den gemensamma avkomman (till skillnad från somliga andra raser).

De kvinnor som behöver provocera och nedvärdera (vita) män är i behov av auktoritära fadersfigurer och söker sedermera substitut för dessa. Förvirrat finner dem en dominerande hanne i de aggressiva och efterblivna elementen vi importerar hundratusentals av. Det är en destruktiv relation då det krävs mer än ex.v fysisk styrka för att bestämma på ett sunt och hälsosamt vis och därför blir aldrig dessa blandrasförhållanden lyckliga. De slutar i misär med en värdelös vit kvinna med avkomma av diskutabelt rasligt ursprung. Avmaskuliniseringen av vita män eliminerar dessa ofta grundläggande förmågorna till ansvar och beskydd och de kvinnor som är i extra behov av detta blir svårt frustrerade i dagens dekadenta samhälle och deras plågsamma ångest och tomhet tar sig uttryck att håna och förtala vita män. Undermedvetet känner hon att den vita mannen svikit henne och likt ett trotsigt barn ska hon skada honom tillbaka.

NS_14 har skrivit relevant om detta:

"Den s k "fria kvinnan" är den löjligaste chimär som cirkulerar där ute. Det finns ingenting som tyder efter en studie i dagens samhällsexperiment som får mig att ändra på uppfattningen att en fri kvinna är jämte sin man. Tillsammans utgör de ett par och gemensamt vårdar och värnar de livet genom att som fria par bilda familj.

För mannen är kvinnan en ägodel eftersom hon kan skänka honom ett barn. I akten ger sig kvinnan åt mannen och tillsammans skänker de sig själva (och folket) ett barn. Vad kan vara mer fritt och naturligt än detta?

En "fri kvinna" efter liberalt mönster är en löst fladdrande fjäril som pendlar mellan karriärism, skära sig i armen, fika, shoppa, drömma om det ena och det andra. Samtidigt försöker hon (genom feminismen) förtränga att hon behöver någon man och blir bitter och världsfrånvänd. När det i själva verket är denna innersta önskan att inte hitta sin maskulina överman som gjort henne bitter. Det är mannen som ger kvinnans liv mening, sammanhang, innehåll och riktning. Det är mannen som leder och tillitsfull som hon är (eftersom hon vill bli ledd) följer hon. Det är en fri kvinna."
(https://www.flashback.org/sp29923133)