Frågor om Jehovas Vittnen

Ja, Russell krävde ju inte ett timreglerat förkunnade. Det kom först efter Rutherfords övertagande av makten. Vissa källor gör gällande att Cellskapets böcker blev mer eller mindre osäljbara efter debaclet med 1914.
Vilken är din uppfattning, gjorde Rutherford detta med obligatorisk tjänst enkom för att få in pengar till organisationen, eller var det för att få ut den famösa sjunde delen av Studier i skriften, The finished Mistery?
En av Rutherfords huvudsakliga ideer verkar ju ha varit att få JV att framstå som markant avvikande från andra samfund. Man skulle kunna säga att det var hans ideer som såg ett värde för samfundet i att inte framstå som "rimliga och inte stolliga"
En annan detalj är ju hur JV använder utsändningstalet. Läser man det framgår det tydligt att detta var riktat till ett utvalt antal personer, jag vill minnas att det var 50 personer. JV verkar inte vara tydliga med detta, utan hävdar att det var riktat till alla kristna.
Detsamma kan man se i herdebreven. Dessa innehåller många detaljerade anvisningar, men mig veterligen står det inget om att alla kristna ska predika från hus till hus. Paulus nämner ju t o m i klartext att gåvorna är olika.
Så, vilken är din bild av Rutherfords agerande att tvinga ut alla anhängare i olika kampanjer? Då i synnerhet inför Millioner-kampanjen inför 1925. Trodde han uppriktigt att detta var varje kristens skyldighet, eller var han bara angelägen om att få ut sin bok till så många som möjligt?

Men, vilken är JV-organisationens syn på denna fråga?

Boken RUTHERFORD´S COUP behandlar detta. Rutherford föreslog att arbetande familjeförsörjare skulle gå 60 timmar i månaden från hus till hus. Han erkände tidigt att han själv inte gick från dörr till dörr. Som någon framhöll gick han i stället "från drink till drink."

Jag tror att Rutherford själv trodde på förkunnelsen. Han upplevde det som sin plikt att få ut "Den Fullbordade Hemligheten", den jämmerliga "sjunde delen" av Studier i Skriften, utan tvekan den sämsta bok Sällskapet någonsin gett ut. Den innehöll bl a ren avgudadyrkan av Russell. 4 styrelseledamöter fick inte reda på att boken skulle komma ut vilket var klart i strid med stadgarna. Med olagliga juridiska finter avsatte han dessa ledamöter. Men det profetiska fiaskot rörande 1925 blev givetvis en prövning. De flesta "bibelforskarna" från Russells tid lämnade rörelsen under Rutherfords tid. En anmärkningsvärd lära han kom med var att den Helige Ande inte var verksam efter 1918. Kort efter hans död förkastade Sällskapet denna lära och återgick till den uppfattning som gällt från början.

Det ser ut som att Rutherford ville distansera sig så mycket som möjligt från kyrkorna för att kunna peka finger åt dem. Det förklarar förkastandet av korset, inte bara som symbol utan som historisk uppfattning av Jesus dödssätt. Födelsedagsfirandet var en annan sådan sak. Jag blir inte förvånad om dagens "styrande krets" skulle ändra sig i dessa två frågor.

Argumentet man använder när förbudet mot att skåla avskaffades skulle också kunna tillämpas på födelsedagar.
Dessutom vill jag minnas att det finns någon passus i Jobs bok om att Job besökte sina barn "på deras speciella dagar", vilket skulle kunna indikera på just födelsedagar.
Korset tror jag är alldeles för laddat för att ändra läran inom en snar framtid. Korset och 1914 är väl det mest unika.....eller avvikande inom JV-läran.

Eftersom några nämnde korset. Hur viktigt är det egentligen för vittnen?

Det förekommer att olika vittnen hävdar att det är en viktig fråga för andra kristna (de som inte är vittnen), att det är därför som de drar upp det i diskussioner. Att det är en en viktig symbol för kristendomen etc. Samtidigt som dessa vittnen brukar säga att det egentligen är en oviktig fråga om Jesus blev korsfäst på ett kors eller påle. Det spelar ingen roll för dem.

Det kanske är så för enskilda vittnen, men jag tolkar JV’s publikationer annorlunda. Men jag kan ju tolka fel.

Sedan kan det vara likadant i andra lärofrågor, att det anses oviktigt för enskilda vittnen. Det kanske är sant. Medan det kan vara antingen viktigt eller oviktigt för själva organisationen som helhet. Oftast (men inte alltid) verkar de säga att det är oviktigt för dem om det är saker som Jehovas vittnen kan få kritik för. Som om de väljer att avfärda kritiken genom att påstå att det är oviktigt antingen för de själva, eller för alla vittnen.

Du måste skilja mellan frågan om att använda kors (eller bilder) i sin tillbedjan, och frågan om Jesus dog på ett kors eller en påle.

i det första fallet är det jätteviktigt, i det andra fallet spelar det överhuvudtaget ingen roll.


Kan du ge ett exempel?

Falska profeter. Grundlurade, hycklare

Herren låter sig bli funnen av dem som sökt med hela sina hjärtan. Man blir inte automatiskt ett vittne för att man kallar sig det.

Jo, men kanske är de Jehovas vittnen och inte Jahves vittnen.

Det är ju sagt att Satan är den bästa lögnaren, och den bästa lögnen framförs som den enda sanningen.

Kanske är de religiösa organisationernas tid förbi? Alla vill de profitera och profilera sig men det positiva i deras utbredning är redan uppnått: hela världen kan idag nås av budskapet.

Det är oviktigt vilken organisation som är bäst eller minst dålig och nu är tiden för troende att helt avvisa Mamon i sitt följande av Jesus. Nu eller aldrig.

Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon. — Matteus 6:24

Ej heller skolen I låta kalla eder 'läromästare', ty en är eder läromästare, Kristus. — Matteus 23:10

Du måste komma ihåg att under lång tid gjorde. JV allt för att distansera sig från andra kristna samfund. Därav läran om korset, bokstavligen 144 000, kommer till himlen, blodtransfusioner, födelsedagar etc...
JV verkar numera se korset som en symbol för den avfallna kristenheten.

Hur kan du bevisa att detta var avsikten?


Jag påstår att avsikten av allt detta är att komma så nära sanningen som möjligt.

Detta är också vad sektledningen påstod.
Men, betänk hur det var under Rutherfords tid. Han övertog makten efter Russells död 1916, d v s kort efter fiaskot med 1914. Efter sitt makttillträde lät han ge ut den falskt postuma sjunde delen av Studier i skriften. En bok som innehåller hur mycket galenskaper som helst. Och alla skulle ut och kränga den boken, 60 timmar i månaden skulle offras. Detsamma gäller den efterkommande Millioner-kampanjen som riktade in sig mot 1925. Naturligtvis blev detta också ett fatalt fiasko.
Sen har vi Bet Sarim, prinsarnas hus, om jag minns rätt byggdes det 1929, där uppståndna storheter från gamla testamentet skulle få bo och dessutom tala i radion. 😁
När Abraham, Mose och gänget inte behagade uppstå flyttade en annan person in. Du kan säkert gissa vem.😎
Allt detta som skedde på den tiden är beroende av Rutherfords nycker och ideer. Han hade tillskansat sig i princip all makt i organisationen. Och detta kunde man se resultatet av.
Men du kanske anser att Rutherford var en god broder och vid sina sinnes "fulla" bruk?