Frågor om Jehovas Vittnen

... För den som är på riktigt intresserad av arvsynd, varför konsekvensen var döden, hårt slit och smärta vid barnafödande och vad som egentligen hände med kunskapens träd (och hur en orm kan vara satan och kunna tala) mm rekommenderar jag följande studie:

"In the literature of Sumer, Babylon and Assyria one encounters a broad variety of sexual metaphors. This study focuses upon sexual metaphors taken from garden imagery, including such terms as fruit and eating, found in a variety of cuneiform texts. After cataloging a select few ancient Near Eastern examples of such metaphors, the focus shifts to ancient Hebrew literature, the Bible and the Talmud, seeking similar examples of fruit, garden and eating images. Following the presentation of several biblical and talmudic sexual metaphors, a detailed analysis of the Garden of Eden narrative in the Hebrew Scriptures reveals that the biblical writer was familiar with such usage and even employed sexual fruit metaphors ii. the story of Adam and Eve. Finally, in pursuit of a better understanding of knowledge and sexual knowing, a comparison is made between the Garden narrative and an episode from the Gilgamesh Epic known as the Seduction of Enkidu (tablet I:160-93). From this comparison we learn that the ascent of knowledge theme is a part of the structure of both narratives."

https://www.academia.edu/78115296/Forbidden_fruit_Ancient_Near_Eastern_sexual_metaph ors

Nej, det är ju tydligt svart på vitt att det straffet är länkat till att äta av frukten:
"Du som lyssnade till din hustru
och åt av trädet som jag förbjöd dig att äta av,
förbannad skall marken vara för din skull."

Hur kan du över huvud taget läsa det på annat sätt?

Feltramp är också en användning för det som skrivs som "synd" i Bibeln.

Om syndafallets konsekvenser (ärvda defekter, ofullkomliga kroppar, psykisk påverkan) är så djupt rotade att människan automatiskt missar målet (syndar), då kan man inte tala om fri vilja i en meningsfull bemärkelse. Om Guds enda val var att tillåta Adam och Eva leva, och detta oundvikligen ledde till ett ofullkomligt arv, så verkar det som att Gud medvetet skapade en "trasig" skapelse.

Så om skapelsen är dömd till att misslyckas (vilja gå fel väg), då ligger skulden hos Skaparen. Den kristna teologin har dock traditionellt hävdat att skapelsen inte var dömd från början, utan att felet uppstod genom Evas (och Adams) utnyttjande av den fria viljan, men om denna felinriktade fria vilja (att luta åt att synda) då sedan ärvs så är det ju skapelsen som är felaktig från början eftersom Adam och Eva ju tydligt hade denna inriktning från början (alltså att enkelt välja fel väg). Det står ju ingenstans i Bibeln om att det var svårt för Eva eller Adam att välja det förbjudna, och inte heller att de kände någon särskild ånger efteråt.

Och sedan följer det oetiska i att straffa oskyldiga barn för Evas och Adams skuld. Oavsett hur man ser på det så blir det ett straff som inte är vare sig rättvist är barmhärtigt, men ändå vill Bibeln framställa Gud som både rättvis och barmärtig. Arvssynden är alltså obiblisk.

Så, nej, att se ett nyfött barn som syndare blir bara fel. Hela poängen var ju att det var den fria viljan som skulle avgöra om någon valde rätt väg eller inte, och en nyfödd har ingen fri vilja alls. För fri vilja krävs att man är medveten om sin omgivning och kan förstå tillräckligt mycket för att kunna göra ett avvägt beslut, och för det krävs att man åtminstone kan tala och förstå vad andra säger.

Att ADHD, sjukdomar och ofullkomlighet beskrivs som ytterligare orsaker till "synd" visar ytterligare att skapelsen tydligen är avsedd att missa målet, snarare än att det skulle vara ett undantag. Hela tanken att människan bär ansvaret för ett nedärvt fel som ligger bortom människans kontroll leder oundvikligen till slutsatsen att Skaparen riggade spelet från början, vilket antyder att Han egentligen vill straffa = sadist.

Du har absolut en poäng.

Eftersom att Gud inte kan ljuga, men däremot förutse allt eller som allra minst förutse det Han själv bestämt, så ligger något mer i berättelsen under förutsättning att Bibeln inte ska säga emot sig själv.

I lagen står att vi inte får blanda oss med djur, ej heller para olika arter med varandra.

Ormen i Eden, eller kunskapens träds frukt, måste under ovan förutsättningar vara någonting vars ätande och lydande innebar någonting Gud inte bestämt och att resultatet inte var Guds skapelse.

En mula är inte Guds skapelse eftersom att den enligt biblisk definition (talar inte här om vetenskapliga definitionen) inte är "efter hästens och åsnans arter.

Det är en mycket långsökt och svårförsvarad tolkning att blanda ihop dessa texter, då "fruktsamhet" (i 1 Mos 1:28) är en välsignelse och den förbjudna frukten (i 1 Mos 3) leder till straff.

Citatet från Gilgamesheposet beskriver hur den vilde mannen Enkidu förlorar sin oskuld (och sin koppling till djuren) genom sexuell kontakt med en kvinna, varefter han får "förnuft och vid förståelse" och kallas "som en gud". Detta är en helt annan berättelse från mesopotamisk mytologi och har dessutom en omvänd följd, alltså att sexuell kontakt ledde till att bli "som en gud", medan berättelsen i Paradiset är tvärtom att de går från att vara som gudar till att inte längre vara det.

Fruktsamhet "art efter art" är en välsignelse, men mellan arter en förbannelse.

Det finns otaliga incitament och allegorier som visar att det var exakt dessa avkommor som ansågs vara "jättarna" eller "halvgudarna".

En i bibeln välkänd allegori är den sjuhövdade draken, vilken förstås för tankarna till den mycket välkända sjuhövdade ormen i grekisk mytologi och stammande från Mesopotamien.
Saken understryks ytterligare i och med att Bibeln utpekar 7 riken+ ett 8:e som "är ett av de 7".

Den sjuhövdade ormen var en blandning som skulle kunnat vara en direkt allegorisk översättning till resultatet av synden i Eden.

"Mušmaḫḫū, inscribed in Sumerian as 𒈲𒈤 MUŠ.MAḪ, Akkadian as muš-ma-ḫu, meaning "Exalted/distinguished Serpent", was an ancient Mesopotamian mythological hybrid of serpent, lion and bird, sometimes identified with the seven-headed serpent slain by Ninurta in the mythology of the Sumerian period. He is one of the three horned snakes, with his companions, Bašmu and Ušumgallu, with whom he may have shared a common mythological origin.[1"

Gilgamesh eposet visar samtidens allegorier. Idén (sanningen?) om hur mannen får kunskap genom samlag med kvinnor var utbredd. Tex besöktes "gudinnor" i tempel där män kunde erhålla kunskap genom samlag med dessa.

Därför att det är vad texten säger. Straffet för att äta av frukten är döden, vilket båda visste, men straffet för förblindelse, att han lyssnade på hustrun, blev en förbannelse. Du skulle bli en dålig jurist.

Och vad har det med frågan att göra?

Nej, det är inte vad texten säger, det har du bara hittat på.

I den traditionella bibliska tolkningen är straffet "förbannad skall marken vara" direkt och tydligt kopplat till Adams olydnad (att lyssna på hustrun och äta av den förbjudna frukten). Marken förbannas på grund av Adams handling. Den blir svårodlad och ger bara med möda sin föda, vilket blir en konsekvens för människan:

– Handling (Olydnad): Du lyssnade till din hustru och åt av trädet.

– Konsekvens/Straff (Förbannelsen): För din skull är marken förbannad.

Att tolka det som ett helt separat straff som inte är kopplat till ätandet av frukten skulle vara en mycket ovanlig och icke-traditionell tolkning som går emot textens raka orsak-verkan-samband.

Jag hoppas verkligen att du inte är jurist eftersom du tydligen inte kan tolka skriven text korrekt.

Det har med synden i Eden att göra, och är direkt knutet till din frågeställning angående teodicéproblemet.

Det finns endast ett bud i Eden:
Ät inte från kunskapens träd för då ska ni dö! Guds ordning var också etablerad redan innan Adam, då Gud skapade djuren och växterna efter deras arter. Att Eva låg med ormen var givetvis emot Guds ordning och resultatet var inte Guds skapelse.

Vi vet från senare bibelställen att döden kom in i världen genom Adams synd.

Genom Adams ättlingars dödlighet blev inte ormens barn odödliga.

Saken tydliggörs ännu mer i NT, där Paulus pekar ut den synden så som den enda som kommer att följa kroppen efter uppståndelsen (dvs den enda synd som leder till döden för troende):

"14Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker? 15Huru förlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har den som tror med den som icke tror?

16Eller huru låter ett Guds tempel förena sig med avgudar? Vi äro ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: »Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.»

17Alltså: »Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, säger Herren; kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emot eder

18och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.»"
(2 kor 6)

"13Maten är för buken och buken för maten, men bådadera skall Gud göra till intet. Däremot är kroppen icke för otukt, utan för Herren, och Herren för kroppen; 14och Gud, som har uppväckt Herren, skall ock genom sin kraft uppväcka oss. 15Veten I icke att edra kroppar äro Kristi lemmar? Skall jag nu taga Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Bort det! 16Veten I då icke att den som håller sig till en sköka, han bliver en kropp med henne? Det heter ju: »De tu skola varda ett kött.» 17Men den som håller sig till Herren, han är en ande med honom.

18Flyn otukten. All annan synd som en människa kan begå är utom kroppen; men den som bedriver otukt, han syndar på sin egen kropp."
(1 kor 6)

"Om ditt högra öga förför dig, riv ut det"...... "Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att hela din kropp kommer till gehenna" (Jesus)

Jag utgår ifrån att jag inte behöver gå in på hur Israel såg på lagbrott vad gällde att blanda sig med förbjudna folk?
Också apostlarna gjorde oerhört klart att endast kristna kunde bedömas tillhöra rätt rot, undantaget dem som hade barn med någon av annan tro där barnen var kristna då barnens tro var bevis för att den icke troende partnern var helgad (do the math tack!)

Det jag frågade var vad ”fruktsamhet art efter art är en välsignelse, men mellan arter en förbannelse”, allegorin om den sjuhövdade draken och att Gilgamesh-eposet visar hur mannen får kunskap genom samlag med kvinnor hade att göra med Bibelns berättelse om syndafallet.

Gilgamesh-eposet är ju, som jag påpekade, en omvänd berättelse där synd ger upplysning och gudomlighet, snarare än tvärtom.