Det handlar nog inte om vem som är mest kapabel att ta hand om barnen i sig, utan vem som har starkast känslor och vilja genetiskt att göra det.
Nu har jag inga egna barn men min bror har 2st knoddar. Självklart skulle jag offra livet för dom men jag har verkligen inte en "viss" typ av kärlek till dom som kvinnor kan ha.
Bara för att ta exempel när jag och min flickvän var barnvakt.
Jag ställer såklart upp då det är min plikt.
Men jag tycker det är jobbigt, tråkigt, sitter och tänker på vad jag hellre skulle vilja göra. Orkar inte engagera mig i dom om inte ena ungen fått en pinne i ögat. Jag sitter av tiden och gör det absolut nödvändigaste. Håller ungen på och dö av svält får han mat. Sen vill jag helst att han klarar sig själv så gott det går.
Min flickvän svämmar över av känslor, hon pussar, kramar, kan inte låta bli att engagera sig i barnen nonstop. Det är som himmelriket för henne. Hon NJUTER av att leka, gulla och ta hand om, hålla i, pussa ungarna.
Hon lämpar sig 100gånger bättre till att ta hand om barn än mig.
Hade vi däremot en vinstpott på 2miljoner kronor, vem tar hand om barnen bäst i 7dagar? Då är jag övertygad om att hon hade fått ett helvetiskt motstånd. Jag hade varit en fläckfri förälder dessa 7dagar.
Hoppas poängen gick fram.