Om jag antar att jag har fel i mitt antagande

Hur skulle i så fall ett sådant antagande se ut? Är detta en rent semantisk fråga?

Säg att mitt antagande är att rörelse föregår funktion, t.ex, för att ta ett exempel...

Alltså, kom igen. NOLL läsare? Och jag som vill diskutera.

Det var 57 visningar när jag sist kollade.

Jag själv har problem med vad du vill ha svar på...

Om du antar att du har fel när du antar att rörelse föregår funktion fungerar det väl?


Om det är detta du menar:

Jag antar att jag har fel i detta antagande.

Verkar det som att det uppstår samma problem som vid lögnarparadoxen.

Nya marker för mig, men när du säger "jag antar att jag har fel i detta antagande" så är det två antaganden du gör. Två antaganden som kan vara sanna eller falska helt oberoende av varandra. Ingen paradox enligt mig alltså.

Gör jag verkligen två antaganden?

Jag antar ju bara en sak, nämligen att jag har fel i mitt antagande. Vilket är det andra antagandet?

Ditt antagande är riktat mot ett antagande, som visserligen är samma antagande men en annan instans av det, vilket i mitt programmeringshuvud då innebär två antaganden. Så uppfattar jag det i alla fall när jag målar upp bilden i mitt huvud.

Men nej, jag känner mig inte tokigt övertygad.

En paradox.

Ja du är på rätt spår. Problemet är att man inte kan tala om vissa saker på samma nivå i det språk som man använder för att tala om det. Jag gör ett antagande på en nivå men det refererar till sig självt och därmed måste jag skapa en ny nivå i språket för att kunna tala om det.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Alfred_Tarski

Aja, vill inte snurra in mig för mycket i det här nu när klockan är mycket, godnatt!

Vad sägs om:

Vi antar att jag inte talar tvärtom-språket.

Detta kan ju både vara rätt och fel, dvs. det är 50% chans att jag har svarat på TS fråga