2012-07-25, 00:32
#121
Citat:
Ursprungligen postat av freddemalte
Hej wessla
Det jag lägger fram i mitt inlägg är enbart tanken att det inte med nödvändighet är så att ett visst fenomen i världen måste upprepa sig i termer av att rent strukturellt och/eller materiellt vara identiskt med något annat. Det jag säger innebär dock inte att så inte kan hända, vilket är en annan sak (beroende på var man drar gränsen för identisk). Huruvida det finns en snöflinga som är identisk med en annan bror på vilken nivå man studerar. Om du t ex avser antalet uddar så är ju svaret säkert ja! Om du avser exakt atomkonfiguration är svaret kanske och om du avser exakt sträng- och elementarpartikelposition är svaret antagligen nej etc. För övrigt refererar väl egentligen identiskt till ”exakt samma”? Och om något är ”exakt samma” kan det ju per definition inte vara identiskt med något annat än sig själv, här och nu.
Vad gäller identitet skulle jag vilja sammanfatta det på följande sätt:
Identiteten för ett objekt beskrivs vardagligen nästan enbart i generella termer, ty det finns alltid en detaljnivå som man inte kan hantera vad avser kravet på beskrivning av objektet/fenomenet. Om jag tar min bil som exempel, den består av en mängd komponenter som tillsammans utgör det fenomen som jag refererar till när jag avser ”min bil”. Detta är dock en mental konstruktion då någon skulle kunna byta ut den mot en extremt lik bil, byta lås och registreringsskyltar, utan att jag hade märkt något (förutsatt att likheten är extrem – eftersom jag har argusögon). Då kan man ju anse att jag inte längre kör runt med den bil jag refererar till när jag avser min bil, eller så går man med på att, så länge kraven är uppfyllda för att jag ska uppfatta det som min bil, så är det min bil. Så här är ju då frågan om bilens identitet är kopplat till dess chassinummer, registreringsnummer, till dess komponenter etc? När jag lämnar in bilen på verkstad byter de (oftast) ut några delar på bilen. Då brukar jag inte uppfatta det som att jag har fått en ny bil, men dock möjligtvis en förändrad bil. Här kan vi ju då definiera bilen som att ha fått en ny identitet (t.ex. bättre komfort) eller så refererar vi begreppet identitet till helhetsobjektet (vilket till stora delar är samma komponenter). Antagligen är det så att det finns flera olika sorters identitet som vi lätt blandar ihop, dels identitet i form av vad ett fenomen (t.ex. en bil eller en människa), utgör i relation till andra strukturer i sin omedelbara närhet (jag kallar detta fortsättningsvis för ”yttre identitet"), dels identitet i kraft av en "inre" (för egen del) bevarad helhet (idé) över tid. Om jag lämnar min bil (vilken förvisso kan ha en intrinsikal kärna av vara, men dock inte ett medvetande) och fokuserar på människan istället så utgör ju min identitet, dels den jag uppfattas som av min omgivning, vilket bibehålls genom en rad egenheter (egenskaper - eller vad man nu ska kalla det), t.ex. utseende, beteende, personlighet, gemensamma minnen med mera. Ju fler av dessa som förändras kraftfullt, desto svårare för omgivningen att se den röda tråden i den "yttre identiteten". Vidare har vi då den identitet som man skulle kunna kalla den "inre identiteten", dvs när medvetandetillståndet hos person A refererar till sin egen identitet är detta säkert väldigt komplicerat och handlar, dels om hur den "yttre identiteten" hålls vid liv i kombination med att det finns en sammanhängande röd tråd av minnen och kontext i själva medvetandetillståndet. Med andra ord kräver den "inre identiteten" att personen har ett väl fungerande minne samt ser en kontext i hur denne lever sitt liv. Om man rotar ordentligt i hjärnforskningens historia kan man säkert hitta några fall där personer fått skador, tumörer eller blodproppar som lett till att personen förlorat förmågan att uppfatta sin egen person som en egen individ, dvs blivit identitetslös. Vidare kan man tänka sig att t.ex två enäggstvillingar som uppfostras utan någon åtskillnad av deras person får en betydligt svagare "inre identitet" än vad gemene man har (?). Det finns ytterligare en identitet som jag inte tagit upp innan och det är den unika identiteten, dvs att något kan enbart vara sig själv och inget annat. Vad jag avser här, med ”unik identitet” är då att om vi tänker oss att det på en planet långt bort finns en person som både till inre- och yttre identitet är oskiljaktig från mig, så är ändå den personen inte jag. På samma sätt med en bil med exakt samma kvantfysiska strukturella konfiguration som min bil kan ändå inte vara min bil då min bil är unik. ”Hemligheten” i detta är två faktorer. Tid och rum. Om ett fenomen A sker i tidpunkten t och på platsen Z så kan det inte finnas något annat fenomen som är identiskt med A utan att vara strukturellt likadant som A samt ske i tidpunkten t på platsen Z. Om något av dessa kriterier inte är uppfyllda är det andra fenomenet (låt oss kalla det A*) antagligen extremt likt, men dock inte identiskt med A.
Så för att sammanfatta texten ovan ser jag tre tydliga identitetsbegrepp:
1. Inre identitet (upplevelseberoende: minne, psyke etc)
2. Yttre identitet (definitionsberoende: sociala processer, hierarkiska detaljnivåer)
3. Unik identitet (a priori)
Så svaret på frågan ”vem jag är” blir då:
1. Den jag upplever mig vara
2. Det som omgivningen definierar mig som
3. Den jag är
Hälsar Fredrik
Det jag lägger fram i mitt inlägg är enbart tanken att det inte med nödvändighet är så att ett visst fenomen i världen måste upprepa sig i termer av att rent strukturellt och/eller materiellt vara identiskt med något annat. Det jag säger innebär dock inte att så inte kan hända, vilket är en annan sak (beroende på var man drar gränsen för identisk). Huruvida det finns en snöflinga som är identisk med en annan bror på vilken nivå man studerar. Om du t ex avser antalet uddar så är ju svaret säkert ja! Om du avser exakt atomkonfiguration är svaret kanske och om du avser exakt sträng- och elementarpartikelposition är svaret antagligen nej etc. För övrigt refererar väl egentligen identiskt till ”exakt samma”? Och om något är ”exakt samma” kan det ju per definition inte vara identiskt med något annat än sig själv, här och nu.
Vad gäller identitet skulle jag vilja sammanfatta det på följande sätt:
Identiteten för ett objekt beskrivs vardagligen nästan enbart i generella termer, ty det finns alltid en detaljnivå som man inte kan hantera vad avser kravet på beskrivning av objektet/fenomenet. Om jag tar min bil som exempel, den består av en mängd komponenter som tillsammans utgör det fenomen som jag refererar till när jag avser ”min bil”. Detta är dock en mental konstruktion då någon skulle kunna byta ut den mot en extremt lik bil, byta lås och registreringsskyltar, utan att jag hade märkt något (förutsatt att likheten är extrem – eftersom jag har argusögon). Då kan man ju anse att jag inte längre kör runt med den bil jag refererar till när jag avser min bil, eller så går man med på att, så länge kraven är uppfyllda för att jag ska uppfatta det som min bil, så är det min bil. Så här är ju då frågan om bilens identitet är kopplat till dess chassinummer, registreringsnummer, till dess komponenter etc? När jag lämnar in bilen på verkstad byter de (oftast) ut några delar på bilen. Då brukar jag inte uppfatta det som att jag har fått en ny bil, men dock möjligtvis en förändrad bil. Här kan vi ju då definiera bilen som att ha fått en ny identitet (t.ex. bättre komfort) eller så refererar vi begreppet identitet till helhetsobjektet (vilket till stora delar är samma komponenter). Antagligen är det så att det finns flera olika sorters identitet som vi lätt blandar ihop, dels identitet i form av vad ett fenomen (t.ex. en bil eller en människa), utgör i relation till andra strukturer i sin omedelbara närhet (jag kallar detta fortsättningsvis för ”yttre identitet"), dels identitet i kraft av en "inre" (för egen del) bevarad helhet (idé) över tid. Om jag lämnar min bil (vilken förvisso kan ha en intrinsikal kärna av vara, men dock inte ett medvetande) och fokuserar på människan istället så utgör ju min identitet, dels den jag uppfattas som av min omgivning, vilket bibehålls genom en rad egenheter (egenskaper - eller vad man nu ska kalla det), t.ex. utseende, beteende, personlighet, gemensamma minnen med mera. Ju fler av dessa som förändras kraftfullt, desto svårare för omgivningen att se den röda tråden i den "yttre identiteten". Vidare har vi då den identitet som man skulle kunna kalla den "inre identiteten", dvs när medvetandetillståndet hos person A refererar till sin egen identitet är detta säkert väldigt komplicerat och handlar, dels om hur den "yttre identiteten" hålls vid liv i kombination med att det finns en sammanhängande röd tråd av minnen och kontext i själva medvetandetillståndet. Med andra ord kräver den "inre identiteten" att personen har ett väl fungerande minne samt ser en kontext i hur denne lever sitt liv. Om man rotar ordentligt i hjärnforskningens historia kan man säkert hitta några fall där personer fått skador, tumörer eller blodproppar som lett till att personen förlorat förmågan att uppfatta sin egen person som en egen individ, dvs blivit identitetslös. Vidare kan man tänka sig att t.ex två enäggstvillingar som uppfostras utan någon åtskillnad av deras person får en betydligt svagare "inre identitet" än vad gemene man har (?). Det finns ytterligare en identitet som jag inte tagit upp innan och det är den unika identiteten, dvs att något kan enbart vara sig själv och inget annat. Vad jag avser här, med ”unik identitet” är då att om vi tänker oss att det på en planet långt bort finns en person som både till inre- och yttre identitet är oskiljaktig från mig, så är ändå den personen inte jag. På samma sätt med en bil med exakt samma kvantfysiska strukturella konfiguration som min bil kan ändå inte vara min bil då min bil är unik. ”Hemligheten” i detta är två faktorer. Tid och rum. Om ett fenomen A sker i tidpunkten t och på platsen Z så kan det inte finnas något annat fenomen som är identiskt med A utan att vara strukturellt likadant som A samt ske i tidpunkten t på platsen Z. Om något av dessa kriterier inte är uppfyllda är det andra fenomenet (låt oss kalla det A*) antagligen extremt likt, men dock inte identiskt med A.
Så för att sammanfatta texten ovan ser jag tre tydliga identitetsbegrepp:
1. Inre identitet (upplevelseberoende: minne, psyke etc)
2. Yttre identitet (definitionsberoende: sociala processer, hierarkiska detaljnivåer)
3. Unik identitet (a priori)
Så svaret på frågan ”vem jag är” blir då:
1. Den jag upplever mig vara
2. Det som omgivningen definierar mig som
3. Den jag är
Hälsar Fredrik
Jag förstår vad du säger, och jag är medveten om hur extrema förhållanden det krävs för att skapa nånting identiskt. Men faktum kvarstår att om det finns oändligt med massa måste alla konfigurationer uppstå i oändlig regression förutsatt att det finns en minsta byggsten och det inte bara är totalt hokus pokus i mikro kosmos..
Finns det ändligt med materia kommer identiska konfigurationer uppstå ifall det existerar för mycket massa per universum yta.
