Citat:
Ursprungligen postat av jagvetdetduinte
Jag känner mig lite uppgiven inför "Får vi följa med". I sina tidiga program har de med värme, nyfikenhet och intresse träffat människor världen över och jag tittade som tonåring storögt på grattis världen och kände att, shit, fantastiska människor. Igår tyckte jag inte alls att de hade samma charm. Istället uppfattade jag någon form av föraktfull översittarattityd hos dem i bemötandet av sina medmänniskor.
De verkar ha anpassat sig efter den sociala kutym som råder på riche och anammat den i hela sitt förhållningssätt till social samvaro. Där de tidigare ställde frågor för att fördjupa sig i och hylla den något aparte människan fanns nu en hånfull och lite retlig ton hos dem jag fick lite ont i magen av.
Hur de med härskarteknik domderade över kvinnan i rött som inte alls tyckte att det var kul, eller bara hur Filip (lite spritig?) ställer frågan till BadenBadenfarbrorns fjälla och det bara osar hur opassande han är och att de inte alls vill ha honom där. Man tittar uppifrån sitt framgångsrika medieliv ner på de banala "vanliga människorna". Det blir bara så fruktansvärt fel!
Det kändes som när de tuffa killarna på högstadiet hittade sitt veckoliga mongo de hånfullt men uppmuntrande klappade i ryggen och hyllade, för att skratta åt bakom densamma tio minuter senare.
Programidén är genial, men hade gjorts bättre av två flummiga livsglada 20-åringar som ännu inte anammat citycynismen och är beredda att möta människor och deras livsöden på rätt nivå.
En intressantare spinoff hade varit att plocka ut de mest hånfulla ögonblicken i F&F:s beteende, hur de gått från de glada fyllona till alkissvinet och belysa hur de har förändrats sedan början av sin karriär, och deras reaktioner när de kritisk börjar granska sitt eget beteende och gör avbön inför svenska folket.
Är det bara jag eller finns det fler vuxna människor med samma uppfattning?
Jag håller med om att de hela tiden träffar människorna lite snett från ovan. Det har jag iofs tyckt länge om Filip och Fredrik. Och det är så förbannat synd, för det är en väldigt rolig idé, och människorna de träffar är helt fantastiska. Hela tiden klampar de lite för långt in i den privata sfären hos människor de träffar. Istället för att låta människorna berätta sin egen historia, så använder de snarare människor de träffar som någon slags rekvisita för att pådyvla tittarna sin egen världsbild. Jag skulle önska att de tog ett steg tillbaka. Hade jag träffat dom hade jag inte varit sugen på att berätta min historia, tyvärr.
Sen att det är en smula riggat här och där, som "slumpen" att de träffade första mannen på just den platsen, det stör mig faktiskt mindre.
