En god människa är en steril människa. I tanken att känslor ska finnas men det ska inte finnas tecken (varken utåt eller inåt) att känslor påverkar dess omdömen.
Det hela är egentligen ganska enkelt. Känslor, tillgivenhet, familj och dylikt gör oss aggressiva gentemot om något hotar tryggheten till de vi har känslor för. Det är enklare att distansera oss från oss själva. En människa som motsätter sig
traditionell samlevnad blir en godare och mer pålitlig kompanjon.
Det ska inte finnas någon "Öga för öga" idé för människan, det är endast ett provocerande påhitt.
Död och förintelse är en del av livet, så det ska vi inte förkasta. Däremot så ser "den goda människan" till att skapa så mycket mer än den förstör, främst i tanken tillägnad det "stora hela" ("the greater good", inte något religiöst) än av bara egoistiska skäl - Alla dör vi, i slutändan. Det ända som består just nu är våran ras. Inte du, inte Jag.
Någonstans därefter hade vissa tunnelseende slutat kalla den här goda människan, Människa..