Någon som vet om "A Clockwork Orange" är ungefär lika på både filmen och boken? har fått en uppgift att läsa 100sidor av en bok och sen skriva lite om huvudpersonen och vad som händer i berättelsen. Tack!
Har fått i uppgift att svara på några frågor angående Hemsöborna av August Strindberg. Nu är det på det viset att jag har fastnat på en fråga och jag kommer verkligen inte på något vettigt svar.
Frågan lyder som följande: "Liksom i alla Strindbergs verk kan man märka påverkan från tidens idédebatt och händelser. I Hemsöborna står Carlsson för den nya tiden vad gäller jordbrukets förändring. Ge exempel. Vidare finns här påverkan från J.J. Rousseaus tankar om "tillbaka till naturen" samt Darwins tankar om miljön och omgivningen påverkar oss i kampen för tillvaron. Ge exempel. (Tänk på vilken miljö Carlsson kommer från och vilken miljö han hamnar i)".
Skulle uppskatta om någon skulle kunna hjälpa mig att besvara denna fråga eller i varje fall hjälpa mig en bit på traven.
Tja!
Har en uppsats att skriva tills imorgon. Har verkligen försökt kämpa med den själv men nu står det alldeles still i hjärnan.
Ska skriva om mod och jag har kommit ungefär halvvägs.
(den ska bli på 4 sidor)
Men nu står jag bara och stampar... Har verkligen ingenting att komma med.
Har skrivit följande:
*exemplifierat mod (i inledningen) genom att nämna att jag sa farväl till min farfar trots att jag inte ville
*benat ut begreppet mod.
... What to do now?
Mod, flytta om ni vill. Bara jag får hjälp
Tja!
Har en uppsats att skriva tills imorgon. Har verkligen försökt kämpa med den själv men nu står det alldeles still i hjärnan.
Ska skriva om mod och jag har kommit ungefär halvvägs.
(den ska bli på 4 sidor)
Men nu står jag bara och stampar... Har verkligen ingenting att komma med.
Har skrivit följande:
*exemplifierat mod (i inledningen) genom att nämna att jag sa farväl till min farfar trots att jag inte ville
*benat ut begreppet mod.
... What to do now?
Mod, flytta om ni vill. Bara jag får hjälp
Regel 1 när något ska skrivas är att göra en disposition. Dela in det du ska skriva i olika passager som du sedan fyller med text.
Jag antar att du med "mod" menar "oräddhet" med avseende på kurage. Du kan leka med tanken kring att utsätta sig för "fysisk fara" kontra "mental påfrestning". Du kan fundera kring "mod" kontra "lidande". Diskutera kring begreppet "civilkurage" och dess bäring på mod för kollektivet.
Nu har du fått några ingångar, vilka du får laborera med själv.
...
*benat ut begreppet mod.
... What to do now?
...
Stop thinking in English?!
Allvarligt: Fundera på mod som förutsättning för överlevnad. I situationer som kräver akut åtgärd så skall vi på en sekund välja strid eller flykt. Mod är till stor del kemi. Hjärnan och kroppens organ simmar i en soppa av hormoner: serotonin, adrenalin, endorfiner.
... framför allt är serotonin signalsubstans i ett flertal viktiga nervbanor, bl.a. i dem som har att göra med sinnesstämning, välbefinnande, oro–ångest, sömn–vakenhet, mättnads- och hungerkänslor, illamående, smärtupplevelser, impulskontroll och vissa neuroendokrina funktioner.
Det kan vara lämpligt att diskutera mod kontra dumdristighet. Att vara måttligt modig är lätt sagt, men göra det kräver en viss feghet!
Var vikingarna modiga eller var de bärsärkar som gick på svampgift? Mod har en förmåga att sprida gener. Många skottar har morotsfärgat hår efter Röde Orm och hans kompisar.
okej jag behöver att nån akut skriver en dikt som ska handla om vintern!!!(skolarbete) skulle bli glad om nån kunde hjälpa mig med det!!! det är akut och jag har lite hjärnslpp jag är tacksam om tidigt svar!
p.s jag visste inte vilken tråd den skulle vara i men hoppas den här är bra
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---
Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.
Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
I februari stod levandet still.
Fåglarna flög inte gärna och själen
skavde mot landskapet så som en båt
skaver mot bryggan den ligger förtöjd vid.
Träden stod vända med ryggen hitåt.
Snödjupet mättes av döda strån.
Fotspåren åldrades ute på skaren.
Under en presenning tynade språket.
En dag kom någonting fram till fönstret.
Arbetet stannade av, jag såg upp.
Färgerna brann. Allt vände sig om.
Marken och jag tog ett språng mot varann.
Tomas Tranströmer, i “Den halvfärdiga himlen”, 1962.
TACK TACK TACK men somsagt så ska det vara egenpåhittat för min fröken kommer förstå genast vad som pågår jaja jag fick det som hemläxa istället så jag har lite mer tid på mig men snälla