Om du tror att de raderna kan tydas korrekt i & för sig bör du se över ditt resultat för övriga. Helheten lyder [
@]:
Citat:
Resa, Amanda, jag skall till aldrig skådade länder,
dödens omätliga hem: icke du följer mig dit.
Ej vid dess kopparport jag din hand skall trycka till avsked
över dess mörka älv lyser ditt öga ej mig.
O huru lätt att dö för ett hjärta, som älskar och älskas!
Aldrig för svepning och grav bävade kärleken än.
Dristigt han går att lösning på livets gåta begära,
river med segrande hand svarta ridåen itu.
Himmelska land han skådar bakom arkadiska bygder,
sökta förgäves här, flyttas av aningen dit.
Graven ett tempel är, när kärlekens rosor den smycka,
andars melodiska sång fyller dess heliga kor.
Sörjande genier luta sig ned över gravmonumentet,
helgon, med böjda knän, bedja för själarnas ro;
tills i bländande glans den stora, den eviga dagen
strålar i gravarnas natt neder och änglarnas röst
väcker de sovande par, ljuvtklingande: „Vaknen, I vänner!
Vaknen, I älskade två! Eden begynner sin maj.
Daggiga rosor i parkerna stå; att brytas av eder
vänta de; livsens träd blommar av njutning och hopp.“
*
Ljuv är de älskandes dröm: jag drömmer ej längre, Amanda!
Hoppet för evigt och tron flydde med kärleken bort.
Kopparporten är som synes den ovanstående
dödens, till vilken man når över den försvenskade floden Styx (och inte vore Gjöll ett bättre val av/i kyrka) men denna gång utan sällskap/ledning av Amandas blick ens från förra stranden. (Kärlek går i slutändan före sanning men kan behöva följa efter vissa sträckor på vägen dit. Jämför Goethes
Faust [I—]II.) Märk
Graven ett tempel är, när kärlekens rosor den smycka, nyckelrad genom sin smyckesagent. Och att Amanda är den (det?) ordagrant älskvärda. Det gäller inte ett självmord, men diktaren tycks inte blott godkristet välkomna vägs ände utan även själv driva på det obönhörliga (
Dristigt han går,
river med segrande hand) Sådant lär väl få arkadier fördöma men det ligger nog i den talandes intresse att inte lystnad lyser igenom, och i så fall ändå utbländas av den prima kärlek för vilken Sonen står advokat på Faderns högra sida och tillförordnat dömer den dag det äntligen gäller. Friskt vågat.