2011-05-21, 15:37
#1
Tjenare
En av mina bästa polare fick diskbråck vid kota L5 i ländryggen för ca 5 år sen vilket ledde till operation och efter en lång rehabilitering kunde han återgå till ett normalt liv igen.
Nu har han åkt på något värre. Det började med vad man trodde var ett nytt diskbråck i samma område men efter några dagar hemma med diverse smärtstillande fick han åka in akut igen pga smärtan. Nu snart fyra veckor senare ligger han fortfarande på sjukhuset och läkarna verkar inte ha någon som helst aning om vad det kan vara. Han har magnetröntgats men den visade att det inte var något nytt eller återkommande diskbråck.
Det enda läkarna verkar behärska just nu är att ge honom allt starkare morfin samt muskelavslappnande och hoppas att tiden ska göra sitt och som kompis står man bara vid sidan om och känner sig otroligt jävla hjälplös... Nu får han så mycket smärtstillande att han sluddrar stora delar av dygnet men ändå anstränger han sig stenhårt för att be om ursäkt för detta...
Han har legat på ett halvstort sjukhus hela tiden men trots återkommande försök att komma till något större sjukhus, t.ex. i Lund så ignoreras detta. Man får en känsla av att det ligger stolthet att inte remittera patienter till större sjukhus? Men kanske är jag ute och cyklar...
Jag vet att det är ett riktigt långskott men vet någon något om vad detta kan vara för något?
Med vänliga hälsningar
Oroliga polaren...
En av mina bästa polare fick diskbråck vid kota L5 i ländryggen för ca 5 år sen vilket ledde till operation och efter en lång rehabilitering kunde han återgå till ett normalt liv igen.
Nu har han åkt på något värre. Det började med vad man trodde var ett nytt diskbråck i samma område men efter några dagar hemma med diverse smärtstillande fick han åka in akut igen pga smärtan. Nu snart fyra veckor senare ligger han fortfarande på sjukhuset och läkarna verkar inte ha någon som helst aning om vad det kan vara. Han har magnetröntgats men den visade att det inte var något nytt eller återkommande diskbråck.
Det enda läkarna verkar behärska just nu är att ge honom allt starkare morfin samt muskelavslappnande och hoppas att tiden ska göra sitt och som kompis står man bara vid sidan om och känner sig otroligt jävla hjälplös... Nu får han så mycket smärtstillande att han sluddrar stora delar av dygnet men ändå anstränger han sig stenhårt för att be om ursäkt för detta...

Han har legat på ett halvstort sjukhus hela tiden men trots återkommande försök att komma till något större sjukhus, t.ex. i Lund så ignoreras detta. Man får en känsla av att det ligger stolthet att inte remittera patienter till större sjukhus? Men kanske är jag ute och cyklar...
Jag vet att det är ett riktigt långskott men vet någon något om vad detta kan vara för något?
Med vänliga hälsningar
Oroliga polaren...